Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

50 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIfåltet. Foucaults många uttalanden i intervjuer och på annat håll om vikten av attsyssla med det avgränsade och partikulära87 bör nog förstås mot bakgrund avuppgörelsen med existentialisternas och andras förkärlek för de stora evigafrågorna. I kampen mot existentialisternas variant av engagemangs moral kundehjälten från motståndsrörelsen, Jean Cavailles, fungera som ett föredöme: dennesträngt specialiserade forskare som förstod sig själv som spinozist88 - han villefördriva varje cogito ur den matematiska teorin - visade under ockupationsåren ipraktisk handling prov på moraliskt engagemang av sällsynt halt89. "Det går inteatt tala om honom utan att känna en viss skam, ty om man överlevt honom berordet på att man gjorde mindre än han "90, som Canguilhem uttryckt saken i ettminnestal.Den epistemologiska fraktionen drevs med andra ord mot en omvändning avdet filosofiska fåltets värdehierarkier . Allmänna och ahistoriska filosofiskaproblemställningar, ämnen som betraktas som värdiga en grande these, skulle fåstryka på foten för ämnen - historiska undersökningar, naturvetenskapsfilosofi,samhällsvetenskap, arkivgenomgångar - vilka brukade förknippas med det meranspråkslösa hantverksmässiga kunnande som vanligen redovisades i denkompletterande avhandlingen, la petite these. Foucaults disputation var, somBourdieu påpekat91 , ett paradigmatiskt exempel på denna revolution: ämnet förhuvudavhandlingen Folie et deraison92 skulle normalt ha betraktats som hörandetill en specialdisciplin, långt från de stora frågor som förutsattes tillhörafilosofernas hjärteangelägenheter. Men när Foucault 1961 försvarade sinaavhandlingar bestod betygsnämnden för huvudavhandlingen utöver ordförandenfilosofihistorikern Gouhier av två specialister, biologi- och medicinhistorikernCanguilhem och psykologen Lagache, medan den akademiske centralfigurenHyppolite (patron för en rad betydande avhandlingar, på tur att tilldelas en stolvid College de France) satt i betygsnämnden för den kompletterandeavhandlingen (en hittills opublicerad kommenterad översättning av Kants87 I den uppsats i häfte nr 9 av althusserianernas tidskrift Cahiers pour I'Analyse där Foucaultförsvarade sin metod, sade han bl.a. att vart och ett av arbetena Historie de lajolie,Naissance de la cliniqlle och Les mots et les choses är "en synnerligen partiell undersökningaven begränsad region. De bör läsas som en serie av ännu nätt och jämt skisseradedeskriptiva experiment" (Foucault, 1968, p. 20).88 G. Canguilhem, Vie et mort, 1984, pp. 28f, 31, 45, 48; G. Bachelard, "L'oeuvre de JeanCavailles" [1950], 1982, p. 210.89 G.-G. Granger, 1947, pp. 278f; G. Canguilhem, Vie et mort, 1984, p. 3 et passim; G.Canguilhem, "Preface" , 1972, p. 6.90 G. Canguilhem, Vie et mort, 1984, p. 38.91 P. Bourdieu, "Aspirant philosophe" , 1989, p. 24 not 12.92 Upplagorna från och med 1972 bär den i dag mer bekanta titeln Histoire de lajolie,Vansinnets historia.Kapitel I. Bakgrunden 51Anthropologie).93Liknande reaktioner mot filosofins dominans förekom bland fler författare ände här nämnda. År 1965 utkom stridsskriften Sagesse et illusions de laphilosophie. Författaren, Jean Piaget, brukar som bekant i vårt land läsas genomden amerikanska utvecklingspsykologins brillor, men han var lierad med ochlämnade betydande bidrag till den samtida epistemologin (även om han intedelade det historiska perpektivet hos den trängre krets jag här valt att ge namnet"den historiska epistemologin"). Piagets ärende framgick redan av bokens titel:att karaktärisera filosofins "visdom" och kritisera dess "illusioner". Filosofinutgör en "visdom" < sagesse > , som är oundgänglig för mänsklig verksamhetmen som icke leder fram till vetande och kunskap < savoir, connaissance>egentlig mening. 94 De flesta filosofer odlar illusionen att filosofi är allt sombehövs. Visserligen är "den filosofiska reflexionen oundgänglig för varjekomplett människa", dess uppgift är att vidga problemfåltet och att påminna omden epistemologiska dimension som är nödvändig för varje vetenskap, menfilosofisk reflexion är inte tillräcklig för att skaffa kunskap. Filosofin saknarredskap för verifiering. Att så många nöjer sig med att filosofera beror på att detär mer ansträngande att skaffa sig erfarenhetskunskap än att läsa texter och ägnasig åt personliga spekulationer; dessutom är filosofiska system bekvämare änvetenskaplig teori eftersom de förra inte kan vederläggas. Piagets bok varavsedd som ett "varningsrop", och författaren konstaterade i en nyutgåva frånbörjan av sjuttiotalet att "problemen i dag är exakt desamma som när jag skrevboken" .95Exemplen kunde mångfaldigas. Den historiska epistemologins representanteroch dem närstående tänkare ville, stick i stäv med samtidens dominerandefranska filosofier, ~illdela vetenskapen överhöghet i förhållande till filosofin. 9693 Om Foucaults disputation, jfr vidare D .. Eribon, 1989, pp. 125-139.94 J. Piaget, 1972 [1965], p. 1 et passim.95 Op. cit., p. v.96 Denna ambition var central för den historiska epistemologin, och går igen i exempelvisBourdieus verk. Andra har dock brutit upp från denna tro på vetenskapens överhöghet;Michel Serres har hävdat att Bachelard inordnade sig i en gammal suspekt tradition: "Varjegång en vetenskap upptäcker en ny referens där den kan förankra sin reflexion, tillkännagerden att filosofin är död och att det den frambringat är en vetenskap: Descartes och mosgeometricus, Leibniz och calclllemus, Kant och den kopernikanska revolutionen (ochmetafysiken som blivit vetenskap), Marx och den dialektiska materialismen, Freud ochdrömmarnas vetenskap, Husserl och fenomenologin som sträng vetenskap - alla har de i turoch ordning annonserat denna vetenskap. Intet nytt under solen. Man måste översätta: det ärinte den sålunda skapade filosofin som är vetenskap; vetenskapen är den nya ankarpunktenför filosofin, det som filosofin utpekar som referens." (M. Serres, 1970, p. 19) Alla sådanaförsök bygger enligt Serres på den godtyckliga iden att det existerar en vetenskapernasdrottning (op. cif., p. 20). (Drottningen skulle i så fall för Bachelard vara den matematiskafysiken, och sociologin för Durkheim eller Bourdieu.) Samma kritik av Bachelards