Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

338 . SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIen enda korrekt metod för att vinna kunskap om världen, i stället krävs ettspektrum av metoder och filosofier (jfr nedan, avsnitt 3.4), och vi kan inte påförhand utgå från att det skulle existera något slags sammanhang eller harmoni ivärlden1l4.Den historiska epistemologin innebar således i många avseenden ett uppbrottfrån den cartesiska tradition som under sekler utgjort den ständigareferenspunkten för fransk filosofi. Här kunde den historiska epistemologinanknyta till ett helt spektrum av anti-cartesiska strömningar, från och medcartesianernas vedersakare Leibniz och Spinoza. I det tidiga nittonhundrataletsfranska filosofi fanns tänkare som attackerade arvet från Descartes, såsomOctave Hamelin och Louis Couturat, hos vilka den historiska epistemologinkunde hämta inspiration och filosofisk legitimitet. lIS Dylika anti-cartesiskaströmningar hade dock i Frankrike varit förhållandevis marginella elleråtminstone dominerade av medvetandefilosofin.Vi skall nu, för att bli i stånd att säga något mer precist om den historiskaepistemologins förhållande till medvetandefilosofin, lämna det filosofihistoriskafågelperspektivet och gå in på några avgränsade frågor. För att framhäva detradikala hos den historiska episfemologins kritik av medvetandefilosofin skall vivälja ett område, matematiken, där sanningarna (åtminstone för lekmän) kanförefalla eviga och åtkomliga för ett orörligt, överhistoriskt cartesiskt förnuft:det är väl generella sanningar att 2 + 2 = 4 och att parallella linjer aldrig mötas?Vid tiden för den historiska epistemologins framträdande dominerades denfranska filosofin av den kantianska traditionen, enligt vilken matematikenssanningar är givna en gång för alla, oberoende av den matematiska vetenskapenshistoriska utveckling.Inte ens matematikens sanningar är evigaTag som exempel den diskussion av begreppet ordning som var ett framträdandetema i Bachelards avhandling Essai sur la connaissance approchee. Här framgår114. B~chelards kritik av "harmonismen" återfmns framför allt i Le pluralisme cohirent de lachimie moderne, 1973 [1932]. Jag citerar ur bokens konklusion: "Den första tanke som nåranden är att be~andla har~onin som en princip inskriven i verklighetens själva hjärta. [___ lDet.finns enon.alv.harmom so~ kanske ti!l och med är mer anspråksfull än den naivareah.s~en, sa~llvlda att en ?yl~k ?armon~sk föreställning om världen vägrar att underkasta sigempmsr;?ens tålamod och forsIktighetsmatt och installerar sig i anden utan att ens bekymra sigom en f~rhandskunskap om.Natur~n." (Op. cit., p. 225) Föreställningen om en given, i~~turen mneboende har~O?1 har dIrekta förbindelser med tanken på en Skapare (loc. cit.).. Fernan~ Turlo~ har pavlsat Bachelards starka beroende av Hamelin (Turiot, 1986). Påhknande sa!~ tror ~ag att ~an skulle ~~na visa att Bourdieu tagit avsevärt intryck avCouturats satt att 1 La loglque de Lelbmz spela ut Leibniz mot Descartes.Kapitel IV. Den historiska epistemologin 339att Bachelard alls inte förnekade att subjektet måste besitta något slag avkategorier - funnes inga sådana kategorier vore det meningslöst att tala om"data", ty "data" kan inte fungera som sådana, som just "data", om de inte kantagas emot1l6 (sambandet med latinets dare, giva, är bättre bevarat i det franskaordet "donne" än i svenskans "data"). För egen del är Bachelard beredd attbetrakta (den kvalitativa) ordningen som en apriorisk perceptionsform117, mycketmer fundamental för bland annat den moderna matematiken1l8 än kategorinmåttIl9. Ordningen, som har med den kvalitativa kunskapen att göra120, är dengrundläggande kategorin, medan det numeriska taletl2l och storleken122 äravledda begrepp.Bachelard avvisade således inte alls tanken att vår kunskap är avhängig avvåra kategorier. Däremot opponerade han mot föreställningen att kategorierna äreviga och oföränderliga. Den nämnda kategorin, ordning, är ett tydligt exempelpå denna Bachelards ståndpunkt: som fundamental kategori för matematiken ärordningen en nyhet, som övertagit den roll måttet spelade inom den klassiskamatematiken123. Även om Kant nämns vid namn bara en enda gångl24, varBachelards första arbete i sin helhet en uppgörelse med kantianismen: självagrundtanken var att kunskapsformerna och kategorierna inte är eviga utanutvecklas, och att de utvecklas i vetenskapernas (här matematikens och fysikens)egen forskningspraktik.Det finns skäl att dröja något vid denna ståndpunkt, att till och medmatematikens kategorier är historiska produkter, närmare bestämt produkter avden matematiska vetenskapens egen utveckling. Längre från en kantianskposition kan man knappast komma.Kants tes var att "Matematiken är det mest glänsande exemplet på ett rentförnuft som, utan erfarenhetens bistånd, lyckas utvidga sig självt"125. Frågan omhur den rena matematiken är möjlig var en central aspekt av Kants"transcendentala huvudfråga" om hur den rena, av erfarenheten obesmittade,kunskapen är möjlig. 126 I sitt försök 'att finna ett svar'gjorde Kant bruk av116 Essai, 1987 [1928], pp. 14f.117 Op, cit., p. 31.118 "Till sitt väsen förefaller mig aritmetiken snarare vara en vetenskap om ordningen än envetenskap om kvantiteten." (Op, cit" p. 192; se även pp. 30f.)119 Op. cit., pp. 30f, 193.120 Tredje kapitlet av Essai (pp. 30ff) handlar om ordningen som en fundamental kategori påkvalitetens område.121 Op. cit" pp. 45, 791220p. cit., pp. 33, 45.123 Op. cit., p. 31.124 Op. cit., p. 26.125 Werkausgabe, Bd IV, pp. 612f (Kritik der reinen Vernunft).126 Se t.ex. pp. 142ff i Werkausgabe, Bd V (prolegomena),