Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

466 SOCIOLOGI OCR EPISTEMOLOGIEn annan inom humanvetenskaperna ständigt återkommande motsättning ärden mellan externaIism och internalism. En externalistisk läsning av ett litterärtverk kan innebära att det tolkas med hänvisning till författarens biografi ellersociala och ekonomiska förhållanden i hans samtid. Den externaIistiskavetenskapssociologin kan söka förklaringar till vetenskapernas utveckling iexempelvis forskarnas klasstillhörighet eller ekonomiska eller politiskamaktgruppers intressen. Internalistiska tolkningar tar i stället sikte på "interna"egenskaper hos litterära verk eller vetenskapliga diskurser.Är Bourdieus sociologi externaIistisk? Så har den ofta uppfattats - med orättenligt min mening. I själva verket har Bourdieus kultursociologi präglats avambitionen att överskrida den traditionella dikotomin externalism/internalism.Tag som exempel litteratursociologin, som brukar betraktas som en utpräglatexternalistisk specialitet. Det är sant att även Bourdieu och i synnerhet några avhans elever173 ägnat stor uppmärksamhet åt "externa" faktorer, men Bourdieuslitteratursociologi har inte begränsats till frågor om de litterära verkensberoende av samhällsförhållanden, av författarens klasstillhörighet, av publikenssammansättning och förväntningar etc. I Bourdieus egna texter om Flaubert174,Kafka175 , Francis Ponge176 eller Virginia Woolf177 ägnades jämförelsevisbegränsat intresse åt sådana traditionella litteratursociologiska teman; i ställetbemödade sig Bourdieu om att avtäcka den litterära framställningens specifikalogik, för att i nästa steg resonera om förbindelser med den sociala världenslogik.Generellt sagt har Bourdieu ständigt närmat sig kulturella produkter fråndessa två håll. Å ena sidan har han studerat relationer inom representationernasvärld (dit litterära verk hör), å andra sidan relationer inom den sociala världen,exempelvis relationer mellan de agenter som producerar och förmedlarrepresentationerna (författare, kritiker, lärare och andra). Dessa två slag avvärldar måste, så lyder Bourdieus föreskrift, studeras var för sig. Sociologenkan studera förbindelserna dem emellan enbart under förutsättning att hansamtidigt gör var och en av dem rättvisa på dess egna villkor. Ett litterärt verkär inplacerat i ett rum av relationer till andra litterära verk, en författare är173 Det när detta skrives färskaste exemplet är Niilo Kauppis studie av tidskriften Tel Queloch dess plats inom det intellektuella produktionsfåltet under sextiotalet. Kauppi reder i detaljut maktkamperna inom redaktionen, förhållanden till läsekretsen, konkurrensen med andratidskrifter och intellektuella miljöer, striderna inom förlagsvärlden, de ekonomiskabetingelserna för utgivningen av Tel Quel och så vidare, men uppehåller sig inte särskiltingående vid de "interna" egenskaperna hos de artiklar som fyllde tidskriften.174 "Champ du pouvoir. .. ", 1971; "L'invention ... ", 1975.175 "La derniere instance" , 1984.176 "Necessiter" , 1986.177 "Re whose ... ", 1989; "La domination masculine", 1990, pp. 21-26.Kapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 467inplacerad i ett rum av relationer mellan positioner som besättes av förlag ochkulturtidskrifter, litteratörer, förläggare, kritiker och litteraturvetare.f, En litteratursociologi i Bourdieus anda relaterar dessa två rum till varandra.Det innebär att han tagit avstånd från de inom litteratursociologin vanligalexternalistiska direktkopplingarna mellan litterära verk å ena sidan ochförfattarens sociala livsbana, samhällsklassernas kamp eller publikens strukturoch receptionsförmåga å den andra. "Den gängse formen av konst- ochlitteratursociologi glömmer faktiskt bort det väsentligaste, nämligen den socialavärld som den konstnärliga produktionen utgör, utrustad med sina egnatraditioner, sina egna funktionslagar och rekryteringsregler, dvs. med sin egenhistoria." Samtidigt har Bourdieu distanserat sig från det slags internalistiskläsning som stannar vid verkens interna kvaliteter. Förvisso äger denkonstnärliga eller litterära produktionen en viss grad av autonomi, och såtillvidahar de konstnärliga värdenas apologeter rätt ilär de kritiserar kultursociologerseller marxisters externaIistiska excesser, men denna autonomi framstår förBourdieu inte som given utan som en historisk produkt, väl värd att studerasmed sociologins verktyg. Den konstens och konstnärens autonomi som denhagiografiska historieskrivningen tar för självklar "är intet annat än den(relativa) autonomin hos detta spelrum som jag kallar ettfätt, en autonomi somunder historiens gång institueras gradvis och under bestämda betingelser" .178För att förbinda representationernas värld med den sociala världen harBourdieu gjort bruk av begreppen fålt och habitus. Vi skall nämna några typiskaexempel.Representationernas värld kan studeras som ett fålt av ståndpunkter,visserligen utrustat med sin egen inre logik men inte desto mindre förbundetmed det sociala fålt som befolkas av de människor vilka intager dessaståndpunkter. Boutdieu har ständigt fÖrsökt att finna eventuella homologiermellan å ena sidan fålt av ståndpunk~er, å andra sidan fålt av sociala positioner(eller ställningstagandenas resp. ställningarnas fålt, för att behålla poängen medBourdieus termer champ des prises de position och champ des positions).Förkärleken för operett eller Brassens tillhör ståndpunkternas fålt, denekonomiska och kulturella medelklassen hör hemma i ett fålt av socialapositioner. Framför allt har dock Bourdieu ägnat sig åt studier av producentfålt.Tillsammans med Yvette Delsaut studerade han relationer mellan modestilar(asketisk lyx vs. sportig bekvämlighet, etc) som ett fålt, förbundet med fåltet avrelationer mellan producenter, det vill säga modehusen och modeskaparna178 "Mais qui. .. ", 1980, pp. 208f. En konsekvens av Bourdieus resonemang är att kulturellaområden med svag autonomi, exempelvis populärpressen, är jämförelsevis mer tillgängligaför externalistiska metoder (jfr "Champ intellectuel. .. ", 1966, p. 875).