Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

48 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel I. Bakgrunden49för de tre filosofer av äldre årgång som är av störst intresse när vi diskuterar deepistemologiska inslagen i Bourdieus sociologi.Georges Canguilhem stammade från provinsen, från Castelnaudary i sydöstraFrankrike. Fortfarande i dag, i framskriden ålder, bevarar han ett dialektaltuttal: han uttalar sitt eget efternamn utan hörbart l, medan parisarna uttalar l'et.Ä ven Gaston Bachelard78 lär hela sitt liv ha behållit sin nordfranska dialekt.Han växte upp i Champagne, föräldrarna hade en liten tidnings- och tobaksbutiki Bar-sur-Aube (det cirkulerar även en uppgift om att fadern var skomakare79).Såväl detta blygsamma sociala och geografiska ursprung som hans sena start iden akademiska världen gjorde honom till en extraordinär figur bland ledandefranska universitetsmän: han arbetade tio år som posttjänsteman, blev först närhan närmade sig fyrtioårsåldern agrege i filosofi (1922), och var, som han iefterhand uttryckt saken8o, fysik- och kemilärare i ett gudsförgätet gymnasium iprovinsen när han fem år senare lade han fram sin avhandling. Denprisbelönades av franska Akademien och det berättas81 att Bachelard i parisiskastudentkretsar framstod som modellen för en folkets son som lyckats göra siggällande. Vid 46 års ålder, 1930, påbörjade han sin egentliga akademiskakarriär med en filosofilärartjänst i Dijon. Ytterligare tio år senare tillträdde hanprofessuren i Histoire et philosophie des sciences vid Sorbonne och blev ledareför l'Institut d'histoire des sciences. Först under femtiotalet blev han en i denbredare offentligheten erkänd tänkare, 1955 invald i L'Academie des Sciencesmorales et politiques och 1961 tilldelad le Grand Prix National des Lettres. Idag är han inlemmad bland det officiella Frankrikes andliga heroer (itunnelbanestationen Cluny-La Sorbonne i Paris finns hans namnteckning i taketsmosaikinläggning) .Också Jean Cavailles8 2 stammade från provinsen. Under uppväxten flyttadefamiljen runt till olika orter i sydfrankrike, fadern var geografilärare vidmilitärhögskolor.Fortfarande i dag representerar den historiska epistemologins tradition - trotssitt intellektuella renomme och trots att i synnerhet Bachelards La formation de['esprit scientifique är en mycket använd grundbok i filosofiundervisningen -ingen dominerande position inom den franska universitetsfilosofin. I skolans78 Det.existerar fortfarande ingen egentlig levnadsteckning, men många författare har bidragitmed bIOgrafiska upplysningar och minnesbilder (ofta av hagiografisk natur). Se bl.a. F.Dagognet, 1965, pp. 1-4; C. Ramnoux, 1984; P. Ginestier, 1981 pp. 3-16.79 C. Ramnoux, 1984, p. 217.80 I ett föredrag från 1960, publicerat i Bachelard, L 'engagement rationaliste, 1972. Citatetfrån p. 168.81 C. Ramnoux, 1984, p. 218.82 S~ndardbio~rafin Jean Cavailles, philosophe et combattant (1903-1944) skrevs av system,Gabnelle Femeres (1950, ny upplaga under ändrad titel 1982).filosofiundervisning tycks dess ställning ha försvagats under de senastedecennierna. 831.8 Utträdet ur filosofinDet här antydda mönstret i fråga om social och geografisk härkomst och socialabanor vore värd en egen undersökning, och jag vill inte dra för stora växlar påett magert materials4. Vi nöjer oss med att fastslå att Bourdieus situation inte varunik, låt vara att hans bana, från en bondby i Bearn till College de France ochpositionen som sitt lands dominerande sociolog, beskrivit en extrem lutning.Fler unga filosofer med högt ställda ambitioner men utan särskilt mycketkulturellt kapital i arv eller på annat sätt av udda karaktär8 5 torde ha känt sigfrämmande för de dominerande strömningarna inom den parisiska filosofiskavärlden, såväl den intellektuellt dominerande polen, dvs. existentialismen, somden institutionellt dominerande, den spiritualistiska filosofi som lärdes ut vidSorbonne och i gymnasierna. De erfor motvilja mot filosofier medtotalitets anspråk och filosofer med anspråk på att ha svar på allt och ansvar förallt, och drevs i stället åt andra håll. Bourdieu har vittnat om betydelsen av dealternativ som erbjöds, såsom tidskriften Critique - ett andningshål förheterodoxa filosofiska strömningar och ett fönster mot den tyska filosofin - ellerEric Weils och Alexandre Koyres föreläsningar vid Ecole pratique des hautesetudes, där ett annat, mer hantverksmässigt sätt att handskas med filosofiskatexter demonstrerades. 86 I stället för de stora frågorna om människans existensoch väsen drogs de till studiet av det avgränsade, partikulära och tillforskningsobjekt som dittills varit nedvärderade inom det franska filosofiska83 Ett indicium på den försvagade ställningen i skolans filosofilIndervisning finner vi i LouisPintos beräkningar av fördelningen av de i samband med studentexamen använda filosofiskatexterna åren 1972-1980. De epistemologiska och naturvetenskapsfilosofiska texterna(Bachelard, Claude Bernard etc) har minskat'sin andel från 10,6 procent till 1,1 procent (setabellen i L. Pinto, 1983, p. 25, äv. återgiven i L. Pinto, 1987, p. 23).84 Jag har inte genomfört någon systematisk undersökning, utan bygger på samtal, spriddabiografiska notiser i litteraturen samt källor av typen Repertoire national des chercheurs,olika upplagor av Who 's who in France, etc.85 Mot den här skisserade ansatsen till sociologisk förklaring kunde invändas att Foucaultsföräldrahem var socialt väletablerat (fadern uppburen kirurg, professor och lokal notabilitet iPoitiers, modem dotter till en kirurg) och ekonomiskt välbeställt (jfr D. Eribon, 1989, pp.21ft). Det är sant att Foucault i unga dagar hade gott om pengar (fortfarande minns man iUppsala hans krämfårgade Jaguar). Han stammade inte desto mindre från provinsen,betraktades av skolkamraterna som en lantis när han började vid Henri-IV i Paris (op. cit., p.32) och framstod uppenbarligen till hela sin person - sitt kantiga och aggressiva uppträdande,sin sexuella läggning - som motsatsen till en Kulturens självskrivne arvtagare.86 P. Bourdieu, "«Fieldwork ... ", 1987, pp. 13f.