Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

244 SOCIOLOGI. OCH EPISTEMOLOGITKapitel III. Nyckelbegreppen 245sig att den som ägnar överdriven uppmärksamhet åt sitt yttre spelar herre ellerär flickaktig. Flickornas bild av sin tillkommande och av det meningsfulla livethämtar sin näring i den fascination som utgår från staden och förmedlas avdamtidningar, romaner, filmer och schlagers. Bypojkarna är illa rustade attmotsvara dessa förväntningar.Resultatet är att flickorna flyttar. Männen blir kvar i byarna, ogifta. Attmånga män har svårt att bo kvar och finna en hustru var i och för sig, somBourdieu påpekade redan i uppsatsens början, inget nytt. I detta slag avjordbrukarsamhälle har i synnerhet de yngre bröderna i syskonskaran, de sominte förväntades överta föräldrarnas egendom, alltid haft svårt att bilda familjom de stannade på orten. Det nya var att även män med stora egendomar och uransedda familjer förblev ungkarlar. Bourdieus svar på frågan från uppsatsensinledning, varför människorna upplever detta förhållande som en akut katastrof,är av närmast durkheimiansk art: "Männens ungkarlsstånd upplevs av alla somett tecken på den dödliga krisen för ett samhälle som inte ens förmår garanterade mest nydanande och dådkraftiga bland familjernas äldsta söner, fadersarvetsförvaltare, möjligheten att förlänga släktlinjen, ett samhälle som kort sagt äroförmöget att på en och samma gång säkra själva grundvalarna för sin ordningoch ge utrymme för anpassning till det nya. "232Om vi enbart läst de sist citerade raderna, skulle vi få intrycket att Bourdieusförklaring är klassiskt durkheimiansk: en kollektiv föreställning, rotad isamhällets behov av att även i tider av förändring bevara sin egen ordning,tvingar sig på individerna. Men redan det komprimerade referatet ovan visar attBourdieu ville mer än så. Om durkheimianerna på sin tid tenderade att förpassaindividerna och deras särskilda föreställningsvärldar ut ur sociologin, innebarBourdieus fenomenologiska perspektiv och habitusbegreppet en ambition attåterinföra eller återupprätta individerna som handlande och tänkande subjekt -utan att durkheimianernas landvinningar för den skull offrades. Till skillnad frånmånga av dem som bekänt sig till en eller annan variant av metodologiskindividualism har Bourdieu egentligen aldrig brutit med traditionen fråndurkheimianerna. Han har hållit fast vid många av deras metodiska grundsatser:att utforska den tvingande makten hos kollektiva föreställningar, att ledamänniskornas representationer och klassificeringar tillbaka till det sociala livetsordning, att låta sociala fakta förklaras av andra sociala fakta och så vidare.Bourdieus habitusteori innebar, om man så vill, ett försök att utvidgadurkheimianernas register genom att introducera ett nytt slag av sociala fakta,människors system av förvärvade, seglivade, generativa dispositioner.Den först publicerade demonstrationen av hur en sådan sociologi kan te sig232 "Celibat. .. ", 1962, p. 108; "Les relations ... ", 1962, p. 331.II\"tbvar uppsatsen om de bearnesiska ungkarlarna. Det var kanske inte så konstigt attdenna studie präglades av stor känslighet och mer än någon annan bland hanstidigaste arbeten pekade fram mot den utvecklade habitus teorin. Han hade häråtervänt till sin barndomsmiljö och var redan på förhand väl förtrogen medstudieobjektens livsvillkor och föreställningsvärldar. Även om vi i de allratidigaste algeriska studierna funnit embryon till habitusbegreppet, fanns därdessutom åtskilliga reservationer som antydde att observationerna främst skulleha giltighet för traditionella samhällen. Bourdieu ställde i de tidiga algeriskastudierna inte sällan, på ett sätt som låg Weber nära, det traditionella samhälletsdiffusa värdesystem mot den "rationalisering" som beledsagade den inbrytandekapitalismen.233 I sina senare arbeten skulle han oförtröttligen fåstauppmärksamheten på att det moderna samhället, långt ifrån att vara sårationaliserat som det utger sig för, är genomsyrat av mytiska och magiskaförställningar och oreflekterade tanke- och handlingsmönster. I samband meddenna sin första studie på fransk botten bröt Bourdieu mot en av etnologinsstarkaste tabuföreställningar, förbudet mot etnocentriskt tänkande. Läsaren slåsav de många parallellerna mellan hans algeriska studier å ena sidan ochstudierna av de bearnesiska bönderna och deras av hederns bud regleradesymboliska ekonomi å den andra. Och inte nog med det, även de av stadslivetsvärden inspirerade livsstilar som trängde sig in på den bearnesiska landsbygdenlät sig analyseras ur ett perspektiv som föregrep Bourdieus senare bruk avhabitusbegreppet och analyserna av symboliska ekonomier i hans egen värld,kulturens och maktens fålt i det moderna franska samhället.2.2.4 De tidiga utbildnings- och kultursocio'ogiska studiernaDet är anmärkningsvärt att termen habitus med några få undantag inte uppträddei de skrifter från åren 1964-66 i vilka Bourdieu och hans medarbetareredovisade sina första utbildnings- och :\rultursociologiska undersökningar .234233 I Sociologie de l'Algerie, 1958, p. 28, förekom till och med en explicit hänvisning tillWebers rationaliseringsbegrepp. .234 I ett av de etnologiska arbetena från samma period förekom som redan nämntshabitustermen på några ställen, varav två skall citeras här, för att visa att termen nu ingick iBourdieus aktiva vokabulär med samma betydelse som den senare skulle behålla: "Eftersomhans [den traditionelle algeriske bondens] vara framför allt är ett bestämt sätt att vara, enhabitus, en permanent och generell disposition inför världen och andra, kan han förbli bondeäven om han inte längre har möjlighet att bete sig som en bonde." (Le deracinement, 1964, p.102) Även det andra textstället är intressant. Här, på sidan 152, diskuterades effekter av detvångsförflyttningar till strategiska byar som fransmännen under sextiotalet utsatt de algeriskabönderna för: "Eftersom den välbekanta världen för honom [bonden] är den värld där han ärfödd, eftersom hela hans kroppliga habitus är 'gjord' för det rum där hans invanda