Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

406 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIamerikanska empiristiska sociologi som samtidigt strömmade in i Frankrikeinrymde åtskilliga inslag som påminde om dem som durkheimianerna på sin tidförsökta rensa ut från sociologin. Det gällde bl.a. de nyss nämnda inslagen: denvetenskapligt omotiverade uppdelningen i subdiscipliner , de ur sociologinssynvinkel reduktionistiska psykologiska eller socialpsykologiskaförklaringsmodellerna, eller den inriktning mot utredande i politikens,administrationens eller näringslivets tjänst som desarmerade sociologin somkritisk vetenskap.34I sitt motstånd mot den inbrytande amerikanska empirismen kunde Bourdieusåledes hämta stöd i den inhemska durkheimianska traditionen. Samtidigt kundehan (som antyddes i slutet av första kapitlet) dra fördel av de nya sociala ochekonomiska villkor för sociologin som ackompanjerade den amerikanskaimporten. Att disciplinen erövrade ställningen som eget examensämne,tillströmningen av studenter, de nya publiceringsmöjligheterna, det ökande34 Durkheimiane'rnas ansträngningar att avgränsa sin nya vetenskap fortsatte efter förstavärldskriget. Låt mig - också som ett stöd för påståendet att durkheimianerna och Bourdieuhade att kämpa mot i viss mån liknande tendenser inom det sociologiska fältet - hänvisa tillMauss' diagnos av tillståndet inom den samtida amerikanska sociologin vid mitten avtjugotalet. Mauss attackerade de psykologiserande tendenser som i Lester Wards efterföljdkännetecknade den amerikanska sociologin. Ward gjordes ansvarig inte bara förpsykologismen utan också för en annan stark tendens inom amerikansk sociologi, nämligenatt blanda ihop sociologin med dess politiska tillämpningar: "Denna ide infinner sig mycketosökt, ty den rättfårdigar sociologins existens med dess nytta; vilket inte gör den mindreskadlig för själva forskningen." (M. Mauss, "Sur l'extension de la Sociologie" , 1927, p. 180)Sociologin "borde vara oändligt mycket mer åtskild från de praktiska konsterna än de[amerikanska sociologerna] tror. Om sociologin i slutänden skall kunna tjäna dessa praktiskakonster, så får dess mål inte vara vare sig normativt eller rätt och slätt förbättring." (Op. cit.,p. 183) Vidare led den amerikanska (och engelska) samhällsvetenskapen aven fragmentering,som bland annat inneburit att den forskning som där benämndes socialantropologi, och ävenstatistiska, ekonomiska, politologiska och andra forskningsdomäner, blivit egna specialiteter,vilket gjort att forskare som stannade kvar inom sociologin i snävare mening för att återvinnaterräng tenderade att ägna sig åt "ett slags praktisk moral kryddad med lite statistik".Amerikanska (och även andra, Mauss nämnde tyska och österrikiska) sociologer kapitulerar,de "återfaller till betraktelser över moralen, politikens konst eller till och med till blottahandlingsanvisningar" . Lyckligtvis, tillfogade Mauss förtröstansfullt, har L 'Anniesociologique återuppstått, och i Frankrike och Italien fortlever denna tradition, som hävdarsamhörigheten mellan alla samhällsvetenskapens delar och som "kommer att segra, ty den harrätt". (Op. cit., pp. 186-188) Som bekant tog Mauss ut segern i förskott: i själva verkethavererade hans ansträngningar att fortsätta utgivningen av L 'Annee sociologique. Ironisktnog var det just den citerade artikeln som satte en något snöplig punkt för publiceringen avandra serien: artikeln avbröts mitt i en mening, förläggaren A1can lär ha saknat pengar tilltryckningen av de återstående arken, med anmälningsavdelningarna. Först 1934 återuppstodårsboken i ny skepnad och med nytt namn, Annales sociologiques, sedermera efter andravärldskriget avlöst aven fjärde serie under det ursprungliga namnet, men då var redaktionenålderstigen och durkheimianismen fungerade inte längre som en sammanhållen ochsammanhållande tradition. Först mot slutet av sextiotalet började durkheimianismen återuppfattas som en levande tradition i Frankrike.Kapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 407flödet av forskningspengar , framväxten av nya arbetsmarknader för sociologeretc - allt detta inträffade under de år då Bourdieu gav sig in isamhällsvetenskapen, och hans egen institutionella bas, EHESS och Centre desociologie europeenne, hade utvecklats med hjälp av amerikanska fondpengar .Under mellankrigstiden hade durkheimianernas täta forskningsmiljö vittratsönder och fransk universitetssociologi i hög grad bestått i utminutering avmoralfilosofiska eller historiefilosofiska doktriner till studenter med siktetinställt på att bli filosofilärare. Nu, från och med femtiotalet, skapades för förstagången en kår av professionella sociologer. Jämförelsevis stora och resursstarkaforskningsmiljöer växte fram. Det blev möjligt att samla in och bearbetaomfattande empiriska material och statistiska tekniker vann legitimitet. Sociologiblev ett lagarbete.Därför var det kanske inte så paradoxalt att denna utveckling, som mångatorde ha upplevt som dödsstöten för traditionell fransk universitetssociologi,skapade sociala och ekonomiska betingelser för Bourdieus aktualisering av dendurkheimianska traditionen. Durkheimianernas ambition att skapa en positivvetenskap som utnyttjar ett brett register av forskningsredskap (inte minststatistiska) och stora empiriska material - de framhävde i många sammanhangvikten av jämförelser mellan omfattande serier av observationer - lät sigegentligen inte realiseras inom ramen för dåtidens franskauniversitetsorganisation. Under pionjärperioden var durkheimianismen närmastett familjeföretag. De sociala och ekonomiska villkoren för omfattande ochkollektivt organiserad sociologisk forskning uppstod först under femtiotalet, låtvara som regel med en inriktning som definitivt inte hade fallit durkheimianernai smaken (den mest inflytelserika modellen var Lazarsfelds Bureau of AppliedSocial Research).Vad har nu dessa'noteringar om durkheimianismen att göra med ämnet fördetta kapitel, förhållandet mellan Bou,rdieus sociologi och den historiskaepistemologin? Jag tror att Bourdieu uppfattat durkheimianernasforskningspraktik som ett efterföljansvärt exempel på en "tillämpad rationalism"i Bachelards mening, en kollektiv praktik som förenade teoretiskt och empirisktarbete och som ledde fram till att vetenskapliga objekt konstituerades. En centraltanke inom den historiska epistemologins tradition var att en vetenskapdefinieras av att den äger ett objekt. Durkheimianerna utvecklade på sin tid intebara vissa metoder och tekniker för att studera verkligheten, de konstituerade såatt säga sociologins egen verklighet, dess egna objekt, nämligen "sociala fakta".I det följande skall vi gång på gång konstatera att det i durkheimianernas arbete,mutatis mutandis , fanns inslag som var väl förenliga med en vetenskapsfilosofiav den historiska epistemologins art. Detta förhållande torde för Bourdieu ha