Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

'552 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGI6.2 Sociologins subjektSociologins "vetenskapliga subjekt" är, preciserade Bourdieu i en av de förstaföreläsningarna vid College de France, "inte ett individuellt subjekt, och hellerinte ett kollektivt subjekt. Det är ett slags säreget möte mellan socialtkonstituerade habitus och ett fält, nämligen det fält där konkurrensen gällerproduktionen av den legitima diskursen om den sociala världen. "425Om och om igen har Bourdieu analyserat sociologins subjekt på ungefär dettasätt. Uttryckssättet har varierat: som subjekt har han ibland utpekat denuppsättning habitus som är verksam inom det vetenskapliga fältet, ibland fältetsjälvt, ibland, som i citatet ovan, mötet mellan habitus och fält, men detväsentliga är att han helt enkelt analyserat sociologer på samma sätt som hanbrukar analysera andra agenter, utrustade med vissa typer av habitus ochkapitaltillgångar, och diskurserna inom sociologins fält så som han brukaranalysera diskurser inom andra kulturella produktionsfält. Vi behöver inte häruppehålla oss därvid. Även om det självfallet innebär särskilda psykologiska ochsociala svårigheter att analysera det fält där man själv är verksam426, ärmetoderna i princip desamma som dem vi diskuterat tidigare. Däremot fInns detskäl att kort nämna vissa möjligheter och problem som har att göra medsociologins (i vid mening) egenart.Sociologins framsteg är beroende av att kunskapen om villkoren förframbringande av sociologisk kunskap utvecklas. Denna grundsats lyser igenomöverallt i Bourdieus författarskap från och med senare hälften av sextiotalet.Sociologin måste grundas på en epistemologisk reflexion som gör rättvisa åtdisciplinens egenart.Det sociologiska arbetet innebär att forskaren gör andra människor till objekt,vilket är problematiskt eftersom dessa objekt i sin tur är subjekt. Bourdieuslösning har bestått i att reda ut förhållandet mellan två slag av kunskap, denpraktiska kunskapen och sociologins vetenskapliga kunskap427. Det är, enligt425 Föreläsning, College de France, 2 november 1982. Jfr äv. den publicerade resumen"Sociologien, 1983, p. 519.426 Om dessa svårigheter, se särsk. det första kapitlet av Homo academicus, 1984.427 Redan i början av sextiotalet, i studien av ungkarlarna på den bearnesiska landsbygden (jfrovan, kapitel III, avsnitt 2.2.3), genomförde Bourdieu en tydlig demonstration av dettakunskapsteoretiska program. Huvudfrågan var varför "gampojkarna" , som man säger iNorrland, och deras omgivning uppfattar ungkarlsståndet som ett nytt fenomen, som teckenpå en inbrytande katastrof. Denna subjektiva uppfattning motsades av tillgängliga siffror somvisade att giftermålsfrekvensen inte sjunkit särskilt drastiskt (Celibat. .. ", 1962, pp. 32ff);"omvandlingen av giftermålssystemet är strukturell och inte statistisk" ("Les relations ... ",1962, pp. 308f). Med utgångspunkt i denna enkla iakttagelse demonstrerade så Bourdieu attdet här rör sig om två slag av kunskap, å ena sidan den "subjektiva" och "spontana"kunskapen, "den levda erfarenheten", å andra sidan den vetenskapliga, sociologiska. I enKapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 553Bourdieu, en illusion att tro att klyftan dem emellan kan överbryggas.Sociologen kan aldrig göra anspråk på att träda i forskningsobjektets ställe. Hanmåste nöja sig med att, i vetenskapens språk och med de verktyg som devetenskapliga traditionerna ställer till hans förfogande, rekonstruera en realitetsom för deltagarna är och måste vara något annat.Om sociologen således aldrig kan realisera vad som brukar kallas "deltagandeobservation", kan han i stället engagera sig i det som Bourdieu benämnt"deltagande objektivering"428: han kan bidra till att synliggöra de objektivavillkor under vilka människor lever, och han kan sträva efter att göra de redskapsom behövs för en sådan objektivering tillgängliga för sina medmänniskor.En förutsättning för att sociologen skall lyckas därmed, är att han är bereddatt göra också sig själv till objekt. Han måste analysera villkoren för sitt egetkunskapsarbete. I annat fall tenderar han att blanda samman sina egna intressenmed studieobjektens. Han kan exempelvis frestas att tillskriva alla människor detspeciella kunskapsintresse som innebär att man behandlar världen som funnesden till för att tolkas. Själv har sociologen till yrke att leverera tolkningar,varför det ligger nära till hands att även föreställa sig den praktiska kunskapen itermer av tolkning, dechiffrering, avkodning. Men den praktiska kunskapen ärnågot helt annat: den går inte ut på att läsa världen som en bok, den handlar omatt vistas i världen, att orientera sig, att utveckla strategier och praktiker.Egentligen kräver Bourdieu således att sociologen tillägnar sig två slag avkunskapsteori som inte får blandas samman, det ena avseende sociologens egetarbete, det andra den praktiska kunskap som utgör sociologens omedelbarastudieobjekt. Kort sagt: sociologen har en relation till sitt objekt - han förhållersig som nämnts uttolkande, han kanske dessutom, beroende på sin egen positionkonklusion (Celibat..:", 1962, pp. 108f) ski~serade Bourdieu ett explicit program: A enasidan måste sociologen studera det "subjektiva medvetandet" .. Det är således inte nog attstudera ett socialt faktum, man måste ävert förstå "det spontana medvetandet om det socialafaktumet" (här markerade Bourdieu således sitt uppbrott från den ortodoxadurkheimianismen). "Även om sociologen inte tillåter sig att sätta tilltro till subjektensmedvetande om sin situation eller att ta den förklaring de ger bokstavligt, så tar han ändådetta medvetande på tillräckligt allvar för att försöka upptäcka dess verkliga grund [ ... ]." Aandra sidan skall sociologen studera sociala fakta som Sådana, den obje\ctiva värld i vilkenmänniskor lever. Han kan' gå i land med den sistnämnda uppgiften "tack vare privilegiet atthan befinner sig i observatörens situation där han kan tänka det sociala utan att behövahandla". Sociologens uppgift är att samtidigt bemästra dessa två slag av kunskap, "han är intenöjd förrän han lyckas nå fram till en enhetlig förståelse som på en och samma gång omfattarden omedelbara sanning som är given för det levda medvetandet och den sanning som denvetenskapliga reflexionen mödosamt erövrar". Vi finner således i uppsatsen om ungkarlarna iBearn en embryonal formulering av den sociologiska kunskapsteori som skulle utarbetasgrundligt i Esquisse ... , 1972 (se särsk. början av andra delen, pp. 157ff), och i första delenav Le sens pratique, 1980.428 Se t.ex. "Sur l'objectivation ... ", 1978.