Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

380 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel IV. Den historiska epistemologin3816. DET HISTORISKT PLACERADEFORSKNINGSSUBJEKTETDen historiska epistemologin detroniserade, som vi sett, det cartesiskamonolitiska förnuftet. I det tjugonde seklet kan vetenskapen inte hoppas på attfixera eviga och allmängiltiga regler för vinnande av vetenskaplig kunskap.Vetenskapen måste även ge upp försöken att, i Kants efterföljd, definiera evigaoch allmängiltiga former för vår förståelse och uppfattning av världen: begreppsom rum, tid, orsak, materia, rörelse och så vidare har förlorat den självklarhetsom de ägde under den newtonska mekanikens era.Vi kan således inte längre föreställa oss vetenskapligt kunskapande i termeraven strikt dikotomi mellan ett enhetligt tänkande (eller hos Kant: ettenhetsskapande tänkande) och en given värld. Ur den historiska epistemologinsperspektiv är det vetenskapliga tänkandet alltigenom föränderligt, in i sina mestfundamentala kategorier och begrepp, och världen är inte något givet.Bachelard bröt således med föreställningen om ett individuellt (eller ettenhetligt transcendentalt) subjekt. Det vetenskapliga subjektet konstitueras i"forskarsamhället" . Bachelard använde i sådana sammanhang gärna ordenculture och cite. "Kultur" står då i motsättning till odlandet av den egnaindividuella själen335, och det "samhälle" det är fråga om är det verkligaforskarsamhället, befolkat av människor av kött och blod. Den samtidavetenskapen är utpräglat sociab36: "en solitär konstruktion är ingen vetenskapligkonstruktion. "337 "Människan står inte längre ensam inför det vetenskapligaobjektet. "338 Att vara exempelvis kemist innebär att "placera sig i en kulturellsituation [ ... ]. Varje individualism vore en anakronism"339.Denna nya vetenskap kräver en ny filosofi, en öppen rationalism som "måstevara kulturell,' vilket innebär att den inte utvecklas i lönndom i kammaren, i enenskild individs begrundanden av mer eller mindre flyktiga möjligheter. Det ärnödvändigt att rationalisten knyter sig till vetenskapen sådan som den faktisk är[ ... ]"340. Eftersom den moderna vetenskapen är intra-subjektiv, måste335 Le materialisme rationnel, 1980 [1953], p. 76.3360p. cit., pp. 77-79.337 "De la nature du rationalisme" [1950], L'engagement rationaliste, 1972, p. 59.338 Le rationalisme applique, 1968 [1949], p. 137.339 Le materialisme rationnel, 1980 [1953], p. 2.340 "De la nature du rationalisme" [1950], L 'engagement rationaliste, 1972, p. 53.vetenskapsfilosofin göra sig kvitt varje individuell problematik: "Här måsteindividualiteten sättas inom citationstecken. "341Vidare måste denna vetenskapsmännens samverkan vara specialiserad. Ipolemik med den vanliga uppfattningen att specialiseringen krymper ochbegränsar andens utveckling hävdade Bachelard att specialiseringen tvärtomöppnar anden.342 Han myntade termen "regionala rationalismer"343 för att fångain de olikartade sätt att tänka som behövs inom olika vetenskapliga områden. Deolika "vetenskapssamhällena" - fysikernas, matematikernas, kemisternas etc -och till och med olika delområden, elektricitetslärans eller mekanikens, har allasin egen "regionala rationalism".Denna tanke är en variation på den historiska epistemologins tema attvetenskaperna - i pluralis, varje vetenskap för sig - skall stå på egna ben. Vadvar exempelvis Canguilhems upprepade försök att ärerädda den vitalistiskatraditionen inom biologin annat än en plädering för att studiet av det levande ären vetenskap aven egen ordning, som kräver sina egna metoder och sina egnaobjekt?344Redan Bachelards term, regional rationalism, är i sig en utmaning mot dentraditionella rationalismens föreställning om det enhetliga förnuftev45, men341 L'activite rationaliste de la physique contemporaine, 1951, p. 4.342 "De la nature du rationalisme" [1950], L 'engagement rationaliste, 1972, p. 58. I dagensvetenskap är specialiseringen "en nödvändighet; det är en lyckobringande nödvändighet! Detär specialiseringen som spänner rationalismens muskler!" (Op. cit., p. 67)343 De mest utförliga resonemangen om "regionala rationalismer" återfmns i detprogrammatiska sjunde kapitlet i Le rationalisme applique, 1968 [1949], pp. 119-137 samt detre följande kapitlen om regionala rationalismer på elektricitetslärans och mekanikensområden. Bachelard framhöll att även ett område som estetiken har sin egen "regionalarationalism" (se "De la nature du rationalisme" [1950], L'engagement rationaliste, 1972, p.69).344 "Vitalismen innebär först och främst ett samtidigt tillbakavisånde av alla de metafysiskateorier som berör livets väsen. [---J Vitalismen är helt enkelt erkännandet av livet som ensjälvständig ordning av fenomen och därmed av det specifika hos den biologiska kunskapen. "(G. Canguilhem, Laformation du concept de reflexe, 1955, p. 113). Se vidare b!.a. Laconnaissance de la vie, 1985 [1952], pp. 83-100.345 "Med begreppet regionala rationalismer försöker jag visa, att anden andas även inom enliten sektor, att den utvidgar sig i en verksamhet som kan förefalla partikulär; och jagbehöver inte återvända till den traditionella rationalismen." ("De -la nature du rationalisme"[1950], L' engagement rationaliste, 1972, p. 66) Möjligen finner vi i Bachelards termrationalismes regionaux ett eko av HusserIs ambition att komplettera den formala ontologinmed regionale Ontologien, samt regionale Kategorien, regionale Wesen, regionale Axiome,regionale Begrijfe (se HusserI, Ideen; § 10, § 16, dvs. pp. 20ff och 30ff i 2 upp!. 1922).(Även hos exempelvis Foucault finner vi resonemang om "regionala ontologier", se Les motset les choses, 1966, p. 358.) För övrigt kan vi redan i Bachelards avhandling om denapproximerande kunskapen finna resonemang som föregriper hans tes om regionalarationalismer: inom matematiken finns skilda domäner, och en storhet (exempelvis 11") kanvara exakt defmierad i en domän (geometrin) och inexakt i en annan (aritmetiken) (Essai,