Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

218 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel III. Nyckelbegreppen 219Spelar det biologiska arvet alls ingen roll för "begåvningen"? Vad hadeBourdieu att säga i den eviga debatten om arv kontra miljö? Han kunde givetvisförutse attacker från dem som hävdade det biologiska arvets betydelse. I enfotnot i konklusionen till Les heritiers föregrep han invändningarna genom attomformulera frågan till ett sociologiskt metodproblem och därmed övervältrabevisbördan på mening s motståndarna:"Genom att understryka den ideologiskajunktion som tillflykten till iden ombegåvningsskillnader under vissa förhållanden kan fylla, har vi inte för avsikt attförneka att de mänskliga förståndsgåvorna kan vara naturligen ojämnt fördelade - ävenom vi inte ser något skäl till varför inte den genetiska slumpen skulle sprida ut dessaolikheter i begåvning jämnt mellan de olika sociala klasserna. Men denna synbaranaturliga fördelning är abstrakt, och eftersom den sociologiska forskningen inte fårmynna ut i hänvisningar till "naturen" annat än då man givit upp hoppet om att finnaorsaker, så måste den ålägga sig att misstänka att det bakom de ögonskenliga naturligaolikheterna föreligger en socialt bestämd kulturell olikhet, och att metodiskt avtäckadenna. Det finns därför aldrig anledning att vara säker på att de olikheter mellanmänniskor som kan konstateras i en given social situation skulle vara av naturlig art. Idenna fråga är det, så länge man inte utforskat alla de vägar längs vilka de socialaolikhetsfaktorerna verkar och så länge man inte uttömt alla pedagogiska grepp för attöverskrida dessa faktorers verkan, bättre att tvivla för mycket än för litet. "155Sverige låter sig uppkomsten av ett helt spektrum av nya arbetsmarknader under sjuttiotaletanalyseras enligt detta mönster: fria teatergrupper, stenciltidskrifter, olika terapeutiskaverksamheter, TV 2, hela nya yrkesområden som har med kroppens framtoning att göra,vissa beteende- eller samhällsvetenskapliga subdiscipliner , etc.)155 Les Mritiers, 1964, p. 111 not 1. Jfr p. 39, där det sägs att den naturliga "begåvningen"förblir hypotetisk så länge man kan tillskriva olikheterna i skolresultat andra orsaker.Argumentet återkommer bl.a. i "La transmission ... ", 1966, pp. 384f, 388 (det förstnämndatextstället är en polemik med det slags intelligensmätningar som negligerar socialasakförhållanden), samt i "L'ecole conservatrice", 1966, p. 325. I "Communication ... ",Noroit, nO 95, 1965, pp. 15f, uttryckte Bourdieu sin ståndpunkt så här: "Det handlar inte omatt förneka att till och med tvillingar uppvisar skillnader. Jag säger bara, att så länge sakeninte är bevisad, så länge man inte från det man kallar intelligens avlägsnat sådant somväsentligen är knutet till det.sociala ursprunget, är det hädelse att tala om begåvning. [---] Detär sant att man i samma miljöer finner [begåvnings]skillnader, men detta faktum, som enligtmin mening är tillfålligt, får inte göras till det väsentliga: begåvningsideologin grundas på attman inte ser skogen för bara trän. Bevisningen ankommer på dem som talar om begåvningenoch inte på dem som förnekar dess existens. " I den samtidiga presentationen avfotografiundersökningarna argumenterade Bourdieu, mutatis mutandis, på samma sätt, ävenom ämnet här var fotograferandets praktiker och inte skolresultat och föremålet för Bourdieuskritik var motivationspsykologin och inte begåvningsideologin: "För att klart kunna slå fastatt en rent psykologisk förklaring till fotograferandets praktik och spridning är alldelesotillräcklig, måste vi leda i bevis att den sociologiska förklaringen kan göra denna praktik heltbegriplig, närmare bestämt dess redskap, favoritobjekt och rytmer, de tillfållen då den utövasoch dess implicita estetik, ja till och med utövarnas erfarenhet av fotograferandets praktik,den betydelse de lägger in i den och den psykiska tillfredsställelse de får ut därav." (Un anmoyen, 1965, p. 38) Bourdieus vapen mot motivationspsykologins förklaringar bestod såledesi empiriska demonstrationer av att dessa är fiktiva eller hypotetiska eftersom sociologiskaförklaringar är fullt tillräckliga. (För övrigt ger Bourdieus bidrag i den citerade volymen enBourdieus begrepp om det kulturella kapitalet tillät honom att fästauppmärksamheten vid att ett och samma fenomen kunde ha helt olika meningoch funktion för studentgrupper med olika kapitalinnehav . Att vara överliggarekunde vara ett privilegium för de kulturellt bemedlade studenterna, medan enutdragen studietid kunde utgöra ett handikapp för studenter ur lägre socialaskikt.156 För de privilegierade studenterna kunde studier vid universitetetshumanistiska fakultet tjäna som en tillflykt, en räddningsplanka omstudieresultaten inte räckte för inträde vid mer åtråvärda utbildningar, medansamma humanistiska studier kunde fungera som en förvisning förunderprivilegierade studenter - samt för döttrarna till lägre tjänstemän. 157Frågan om könsskillnader förtjänar en kommentar, eftersom Bourdieu oftakritiserats för att överbetona klasskillnaderna. I själva verket var skillnadermellan manliga och kvinnliga studenter ett framträdande tema redan i de tidigautbildningssociologiska studierna158 (liksom skillnader mellan studenter medolika geografiskt ursprung, framför allt Paris versus provinsen). Det hindrar inteatt Bourdieu framför allt intresserade sig för de manliga studenterna, och skullefortsätta att göra så. Denna ensidighet, som några av hans kvinnligamedarbetare försökt råda bot förl59 , kan i någon mån förklaras av hans egenupptagenhet av frågan om hur eliterna reproduceras. Till dels grundas kanskeändå kritiken mot Bourdieu för att han skulle stirra sig blind påklassförhållandena på att man läst honom med den empiristiska sociologinsglasögon, enligt vilka socialt och geografiskt ursprung och kön är"förklaringsvariabler" . På sina ställen inbjöd Bourdieus tidigaintressant belysning av hans relation till psykologin vid en tidpunkt då habitusbegreppetvisserligen fanns förberett men ännu inte användes på ett konsistent sätt. Kort sagt. menadeBourdieu, även om han dömde ut motivationspsykologin, att andra slags psykologiskaanalyser är nödvändiga - han lät till och med Robert Cast~l skriva några psyko~al~sktorienterat avsnitt i boken (pp. 289-331) - mel} att dessa maste underordnas soclOloglskaförklaringar (se pp. 34 not 4, 287).156 Les Mritiers, 1964, p. 25.157 Op. cit., pp. 19-21. .158 Bourdieu noterade bl.a. att de kvinnliga studenterna var överrepresenterade Vidhumanistisk fakultet att de till sin tillvaro vid universitetet överförde sin vårdande hållning(de ägnade sig åt att'organisera de symboliska utbytena), att de i jämförelse med sina manligakurskamrater var mer "skolanpassade ", mindre mottagliga för den karismatiska ideologin ochmindre benägna att uppfatta sina studier som en intellektuell kallelse (vilket innebar att dehade en mer realistisk uppfattning om den framtida yrkesutövningen), att derassjälvuppfattning var mer modest och att de i högre grad erkände värdet av att lära detintellektuella arbetets tekniker.159 F.n. arbetar bl.a. Francine Muel-Dreyfus i avsikt att skaffa fram en samlad bild avkvinnliga studerandes villkor med en reanalys aven stor de~ av det statistis~ .utbildningssociologiska material som genom åren samlats Vid Centre desoclOlogleeuropeenne. Även Monique de Saint Martin har specialstuderat kvinnors bildningsgångar,närmare bestämt bourgeoisiens döttrar.