Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

374 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIvetenskapen skapad "substans utan accendenser" och därmed inför ett nytt slagav substantialism.301Lägg märke till det för Bachelard typiska sättet att argumentera: kritiken avden traditionella substantialismen förenades med lanseringen av en icke~substantialism, som ingalunda är en anti-substantialism utan en ny och med denmoderna vetenskapen förenlig art av substantialism. Det traditionellasubstansbegreppet måste modifieras i det tjugonde seklet, då "substansen på sättoch vis har lämnat det spatiala för det temporala. [---J Det är inte längrematerien som erbjuder de grundläggande lärdomarna. Det är strålningen. Det ärljuset. Den spatiala materialismen har lidit fullständigt fiasko. Ljuset kan intelängre förklaras med hänvisning till materien. Materien måste förklaras medhänvisning till ljuset, substansen med hänvisning till svängningarna. "302Bachelards kritik av den traditionella substantialismen var således ett led i hansförsök att formulera en icke-kantiansk filosofi303 - återigen: en filosofi somöverskrider, inte förkastar kantianismen. Liksom det slutna substansbegreppet -som fyllde sin funktion under Newtons och Kants era, då man fortfarande troddepå en absolut åtskillnad mellan rum och tid - måste omvandlas till ett öppetbegrepp om substansen, måste hela den kantianska slutna rationalismenomvandlas till en öppen rationalism.Kapitel IV. Den historiska epistemologin 375primära och relationerna dem emellan sekundära. Nittonhundratalets fysikaliskavetenskap har kastat om förhållandet mellan tingen och relationerna. Sålundakonstaterade Bachelard i kapitlet om den "icke-cartesiska epistemologin" i Lenouvel esprit scientifique att den moderna vetenskapen söker sin klarhet i "enepistemologisk kombination, icke i det åtskilda begrundandet av de kombineradeobjekten. Den ersätter med andra ord klarheten i sig [dvs. det cartesiskasanningskriteriet] med ett slags operationell klarhet. Långtifrån att varat skullebelysa relationen, så är det relationen som kastar ljus över varat" 307 . Och fem årtidigare i boken om relativitetsteorin: "Det är relationen som säger allt, sombevisar allt, som innehåller allt. "308 Redan i avhandlingen Essai skrev Bachelardpå tal om geometrins utveckling att "en sann vetenskap aldrig kan vara envetenskap om objekt, den är en vetenskap om relationer"309, och i ett mergenerellt sammanhang: "Objekten flyter samman med sina relationer så till dengrad att objekten själva för oss bör framstå som funktioner av relationen. "3104.2 RelationismenI den värld som den moderna naturvetenskapen studerar förflyktigas de begreppom rummet och materien som är förankrade i vår omedelbara åskådning. Derum som intresserar fysikerna behöver som bekant inte ha just tre dimensioner.Inom mikrofysiken kan det handla om ett rum av samband304 snarare än omspatiala storheter i gängse mening. Och materien blir "icke en orsak utan ettindicium"305, sade Bachelard med ett Eddington-citat. "Man har numer mindrebehov av att upptäcka ting än av att upptäcka ideer. "306Enligt den klassiska mekanistiska föreställningen om världen är tingen1301 Le materialisme rationnel, 1980 [1953], pp. 80f.302 "Lumiere et substance" [1934], Etudes, 1970, p. 75.303 "[ ... ] på nivån för en fundamental kategori, substansen, har jag tillfälle att skissera enicke-kantianism, det vill säga en kantianskt inspirerad filosofi som överskrider den klassiskadoktrinen. Jag använder således ett filosofiskt begrepp som fungerade för den newton skavetenskapen, och som man, enligt min mening, måste öppna för att på rätt sätt översätta dessfunktion i morgondagens kemiska vetenskap." (La philosophie du non, 1981 [1940], p. 15)304 La philosophie du non, 1981 [1940], p. 94.305 "La dialectique philosophique des notions de la relativite" [1949], L'engagementrationaliste, 1972, p. 136.306 "Le surrationalisme" [1937], L 'engagement rationaliste, 1972, p. 10.307 Le nouvel esprit scientifique, 1984 [1934], pp. 147f.308 La valeur inductive de la relativite, 1929, p. 210.309 Essai, 1987 [1928], p. 182.3IOOp. Cit., pp. 25lf.