Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

34 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIovanligt gott år för les normaliens: i 1950 års agregation des lettres erövrade de16 av de totalt 27 platserna, och besatte samtliga de 12 främsta platserna. 30En avlagd agregation-examen var förutsättningen för en karriär inom denfranska universitetsvärlden. Primus hade genast chans till universitetslärartjänsti Paris. De som placerade sig därnäst på rankingskalan kunde räkna med entjänst vid något provinsuniversitet (och efter ett antal år i förvisning söka entjänst vid parisuniversitetet). Övriga, det stora flertalet, blev gymnasielärare;gymnasierna och universiteten ingick i samma organisation, och det var vanligtatt universitetslärare började sin yrkesbana som gymnasielärare.Eftersom vi här intresserar oss för de sociala förutsättningarna för Bourdieusprojekt, bör tilläggas, att agregation i filosofi under större delen avnittonhundratalet - från durkheimianernas framträdande och fram till sextiotalet -var den modala utbildningsbakgrunden för i stort sett alla ledande franskauniversitetssociologer . Detta är givetvis en viktig betingelse för det i Frankrikeständigt lika problematiska förhållandet mellan filosofi och sociologi. Merdärom nedan.Trots en viss nedgång var fortfarande efter andra världskriget normaliens välrepresenterade inom den franska högre utbildningen. De utgjorde år 1946_alltjämt 44 % av universitetsprofessorerna i humaniora vid Sorbonne. Vidprovinsuniversiteten besatte de 34% av professurerna.311.4 Existentialismen, fenomenologin, marxismenVilket var nu det fålt av möjligheter som bredde ut sig för den generation avunga män som för fyra decennier sedan var elever vid Ecole normalesuperieure, rue d'Ulm?Vi kan lämna den dominerande universitetsfilosofin - främst spiritualistiskariktningar och nykantianism - åsido. Gräddan bland de unga blivande filosofersom formades vid Ecole normale superieure var preparerade för att skapa sinaegna projekt och hade inte mycket till övers för det slag av filosofi som lärdes utvid Sorbonne och i skolornas filosofiundervisning. Det var helt andra positionersom framstod som alternativ för det yngsta filosofiska avantgardet. Som vi settexempel på erbjöd också normaliens-miljön unika möjligheter att komma ikontakt med de nyaste strömningarna.Först och främst måste existentialismen nämnas. Existentialismen och denexistentialistiska receptionen av fenomenologin representerade under femtiotalet30 J.-F. Sirinelli, "La khågne", 1986, p. 608.31 V. Karady, "Recherches ... ", 1976. Siffrorna återges även i Sirinelli, "La khågne", 1986,p.609.Kapitel!. Bakgrunden 35den dominerande polen inom det intellektuella fåltet.Inte minst i khagne-miljöerna utgjorde Jean-Paul Sartre den ständigareferensen och framstod som modellen för den fulländade intellektuelle. VidEcole normale superieure, rue d'Ulm var situationen visserligen en annan,såtillvida att man, har Bourdieu och andra berättat, gärna gav uttryck för åsiktenatt Sartre var en nolla men att Heidegger var väl värd att läsas32. ModellenSartre dominerade inte desto mindre hos den bredare intellektuella publiken,inklusive les khagneux, och utövade en avsevärd dominans även över dem sominte accepterade hans filosofi.33Existentialisterna var långtifrån numerärt dominerande inom filosofkåren,men framstod lika fullt för Bourdieus generationskamrater som socialtdominerande. Sartre representerade inom det intellektuella fåltet denexemplariska personligheten, gentemot vilken man måste definiera sig. Var ochen som kände sig kallad att bli filosof eller intellektuell tvangs förhålla sig tillmodellen Sartre, om så för att ta avstånd.För dem som tog avstånd från existentialismen öppnade sig olika möjligheter.En möjlighet var att gå till källorna bakom Sartre: man kunde - vilket somnämnts var vanligt vid Ecole normale superieure - hylla Heideggef34 • Mankunde också hämta stöd hos Husserl och dennes plädering för den sorgfålligabeskrivningen och avståndstagande från de metafysiska utflykterna. Att ge sig ini fenomenologin kunde således vara ett sätt att mot Sartre spela ut dennesläromästare, en ad jontes-strategi som alltid brukar tilltala unga ambitiösaheterodoxa intellektuella.Marxismen ~ eller snarare kommunismen - spelade stor roll vid ENS under deår vi här behandlar .35 Det franska kommunistpartiets exempellösa framgångar32 Redan åren kring 1930 lår Sein und Zeit ha varit den mest utlånade boken från biblioteketvid :Ecole normale superieure(A. Boschetti, 1985, p. 91).33 Enligt filosofihistorikern Louis Pintos bedömning behöll Sårtre den dominerande positioneninom det filosofiska fältet fram till början av sextiotalet (L. Pinto, 1987, p. 77).34 Heidegger var av allt att döma mer hyllad ån läst. Föga av hans författarskap hadeöverförts till franska; framför allt tycks vid denna tid en översättning av Brie/uber denHumanismus ha fungerat som en lathund som tillät Heideggers vara-filosofi att spelas ut motSartres subjektsfilosofi. Det skulle dröja till 1985 innan' hela Sein und Zeit blev tillgänglig påfranska (då i gengäld i två översättningar, först en icke auktoriserad på förlaget Authentica,några månader senare en auktoriserad på Gallimard).35 För en utförlig diskussion av vad kommunismen betydde för ENS-eleverna under denperiod vi intresserar oss för, förra hälften av femtiotalet, se Emmanuel Le Roy Ladurie,1982, pp. 44-131. Författaren, partimedlem åren 1949-1956 och ledarfigur inom P.C.-cellenvid :Ecole normale superieure, rue d'Ulm, år väl skickad att beskriva denna miljö - som han iefterhand karaktäriserar som "ett andligt Gulag" (p. 77) - och de mekanismer somförvandlade en yngling av konservativ katolsk familj till hårdför stalinist. Om kommunismenvid ENS vid denna tid, se vidare D. Eribon, 1989, pp. 50-54, samt J.-F. Sirinelli, "Lesnormaliens ... ", 1986. Den sistnämnda uppsatsen är i sin helhet ägnad frågan om