Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

188 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel III. Nyckelbegreppen 189I sin jakt på bättre svar anknöt Bourdieu bland annat till den fenomenologiskatraditionen. Den fenomenologiska orienteringen utgör en mer eller mindrekamouflerad men alltid synnerligen verksam underström i hela hansförfattarskap. Under studieåren hade han, i likhet med många jämnåriga medlikartad placering, ägnat mycken möda åt fenomenologins portalfigurer(HusserI, Heidegger, MerIeau-PontY).58 Bourdieus tillägnelse av denfenomenologiska traditionen var samtidigt ett avvisande av den existentialistiskautmyntningen av densamma. 59 Vidare stod han främmande för varjetranscendental fenomenologi; han intresserade sig för hur i tid och rumplacerade människor förhöll sig till sin egen alldeles bestämda värId60. Så långtvar hans hållning långtifrån unik: i striderna om arvet efter HusserI hadeförsöken att skruva ned den transcendentala fenomenologins anspråk för att istället säga något om den historiskt och socialt bestämda erfarenheten varitlegio, och i Bourdieus generation hade åtskilliga ur det unga parisiska filosofiskaavantgardet inrättat sig i ett kraftfålt mellan marxism och fenomenologi Ufr förrakapitlet). De "teoretiska" syntesförsöken var talrika. Med tanke på Bourdieusbildningsgång är det anmärkningsvärt att han så länge, under bortåt ettdecennium, höll sig undan från den sortens diskussioner. Han avstod från"teoretiska" pläderingar för kombinerade marxistiska och fenomenologiska58 Bourdieu har berättat att han förberedde ett (aldrig fullföljt) avhandlingsarbete om"~.slolivets fenomenologi", med .Canguil?em som patron. Bland annat intresserade han sigfor tidsmedvetandets fenomenologI. Bourdleu har i några enstaka intervjuuttalandenoffentligen berättat om denna period. I en intervju 1984 talade han om sin "fenomenologiskaperiod" ("Der ~oziologue ...", 1989, p. 67), som förmodligen ungefärligen sammanföll medstudieåren vid Ecole normale superieure. I en annan intervju från samma år nämnde han atthan under denna studietid ägnade ett helt år åt Husserls Erjahrung und Urteil ("DerKampf... ", 1986, p. 143).59 Bou~dieu tillhör .d~m som i många sammanhang kritiserat S~e, på såväl vetenskapligasom etiska och pohtiska grunder. Redan under studieåren vid Ecole normale superieure kändeBourdieu enligt egen utsago motvilja mot anspråket på att filosofen skall ha svar på allt ochansvar för allt, dvs. ambitionen från perioden för det första Les temps modernes-manifestet.Existentialismen tedde sig för Bourdieu och hans likasinnade som utan filosofisk halt ochdärtill moraliskt suspekt. Sartre som modell för den "totale intellektuelle" blev sedan enåterkommande måltavla för Bourdieus kritik, och i analyserna av motsättningen mellansubjektivism och objektivism har Sartre tiänat som det mest prominenta exemplet på en"ult~a-s~~je~ivistisk" posi~ion, se So~!ologie et philosophie ..., , 1966, pp. 16-19 (eng.versIOn SocIOlogy and Philosophy ... , 1967, pp. 174-176); Esquisse ..., 1972, pp. 248-250;Le sens pratique, 1980, särsk. första delens andra kapitel, pp. 71ff; "Sartre..." 1983'"Prefazione", 1984; "L'illusion biographique", 1986, p. 69. "60 H~ blandade sig. utan !Vivel politiska motiv med vetenskapliga: Bourdieu bemödade sig omatt Visa att de algenska bonderna och deras samhällsordning inte kan avfärdas som "primitiv"att det västerlänningar uppfattar som förtryck av individen (seden att gifta bort döttrarna utan'att de tillfrågas, förhållande mellan husbonde och khammes, etc, jfr Sociologie de l'Algerie, lupp!. 1958, pp. 16, 115; 2 upp!. 1961, pp. 14, 68f, 86) eller som "lättia" hos de algeriskaarbetarna (se "Logique interne ... ", 1959, p. 45) inte alls hade denna mening för de berörda.perspektiv och framträdde i stället i sina tidiga arbeten som empiriker. Hanhänvisade till den algeriska verkligheten: för att rätt förstå den pågåenderevolutionen måste man noga studera inte blott den sociala omvälvningen utanäven "revolutionen i revolutionen", nämligen omvandlingen av människors"attityder", för att använda hans egen term vid denna tid.61 Bland annat ägnadehan uppmärksamhet åt fenomenet att algerierna befinner sig under europeernasblickar och tenderar att göra den bild som europeerna gör sig av dem till ensjälvbild62 - således det slags "relationistiska fenomenologi" som skulle få så storbetydelse för Bourdieus senare analyser av olika sociala gruppers förhållandentill varandra. Vidare var han, som vi skall se i avsnittet om habitusbegreppetnedan, i många sammanhang inriktad mot de förkroppsligade tillgångarna,lagrade som ett slags orienterings- och handlingsförmåga.63 Även om hanvanligen höll sig till den vaga termen "attityder" ville han ofta komma åt mer61 "Revolution... ", 1961, särsk. pp. 32, 40. Bourdieu riktade för övrigt sitt budskap inte blotttill marxisterna utan även till de liberala utvecklingsoptimister som negligerade attitydernasbetydelse och trodde att samma recept - ekonomiska investeringar och modernisering avnäringslivet - som kunde duga i en kapitalistisk ekonomi också är verksamt i underutveckladeländer (se t.ex. "Le choc ...", 1959 , p. 63).62 " [...] algeriern tenderar att skapa sig en rollfigur som innebär att han är arab-förfransmännen."("Guerre... ", 1960, p. 29) "[...] algerierna känner sig ständigt utsatta föreuropeernas blick [...]" ("Revolution...", 1961, p. 33). "Det är inte utan betydelse, attAlgeriet sedan fem år i franska tidningar och böcker läser svaren på sina frågor ochformulerar sina problem, sin ångest och sin revolt i det västerländska tänkandets logik. "("Revolution...", 1961, p. 40) "Eftersom de är utestängda från varje individuellt ellerkollektivt projekt, tenderar trasproletärerna att forma samma bild av sig själva som dendominerande kastens medlemmar gör." (Travail... , 1963, p. 309) Se även det sist citeradearbetet, p. 264, där Bourdieu konstaterade att denna situation, där man befann sig införeuropeernas blick, skapade ett språk < langage > , i vilket människors utseende och klädselvar tecken. Ja, Bourdieu gick så långt att han h,ävdade att det traditionella algeriska samhälletsmöte med kolonialmakten och själva kriget i sig utgjorde ett språk, "att kriget ger folket enröst, en röst som säger nej" ("Guerre...", 1960, p. 26). Dessa n~got disparata citat illustrerarBourdieus relationistiska sätt att tänka: algerierna och själva befrielsekriget definierades avrelationen till kolonisatörerna, ett synsätt som kontrasterade mot den bland samtidavänsterintellektuella vanliga tendensen att betrakta befrielsekampen som en underifrånväxande och genuint folklig rörelse; i själva verket genomdrev befrielsearmen ettfolkuppfostringsprogram som i långa stycken liknade vad de franska administratörerna försöktåstadkomma ("Guerre...", 1960, pp. 30t).'63 Se exempelvis följande anmärkning i Le deracinement, om de egenskaper som tillkommeren bonde < la qualite de paysan >: "Bondekvaliteten förblir knuten till bonden, eftersom hanärvt denna kvalitet samtidigt med att han ärvt familjens jordegendom, eftersom han uppföttspå och uppfostrats i de dygder som är oskiljbart förenade med den, eftersom det är gruppensom förlänat honom den och eftersom han med hela sitt uppträdande måste åberopa sig påden, och, slutligen, eftersom han inte kan skilja föreställningen om denna kvalitet frånföreställningen om sig själv." (Le deracinement, 1964, p. 100) Med hjälp av uttrycket"bondekvalitet" försökte Bourdieu således här komma åt det slags generella, överförbarasymboliska tillgångar (med hans senare språkbruk: symboliskt kapital, i det modernasamhället kulturellt kapital) som kan ärvas och lagras i förkroppsligad form, som habitus.