Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

402 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIstudier av bestämda sociala fält - befolkade av ämbetsmän23, politiken4,juristens, universitetsmän26, skollärare och socialarbetare27 och så vidare -ackumulerat kunskap om de fenomen som brukar sammanfattas under rubriken"staten". För Bourdieu har "staten" i sig aldrig framstått som ett vetenskapligtobjekt. Den enda framkomliga vägen för en sociologi om staten är studiet aVkonstitutionen av och funktionen hos specifika sociala fält (politikens,administrationens etc), karaktäriserade av specifika värden, tankemönster,klassificeringar, diskurser, styrkeförhållanden. Att, som politologer ibland gör,börja med att tala om staten i termer av "system", eller på althusserianernasmaner i termer av "apparater", framstår ur Bourdieus perspektiv somsamhälls filosofi till skillnad från sociologi.En bit på väg är Bourdieus hållning långtifrån unik. Många empiristiskt .orienterade sociologer har känt sig kallade att protestera när systemteoretiker,strukturalister och andra tvingat sina abstrakta modeller på verkligheten. Ändåförekommer inte sällan även inom empiristiska traditioner att man inlederforskningsrapporter med ett vittsyftande avsnitt om "Teoretisk referensram"el. dyl. , följt aven dataredovisning med ytterst blygsamma anspråk. De fyraexemplen ovan är typiska för Bourdieus förkärlek för den motsattafärdriktningen, från avgränsade problem till mer generella analyser, en skillnadsom inte enbart har med skrivsättet att göra. Med sitt sätt att i skrift presenterasina resultat har Bourdieu avgränsat sig från både det abstrakta systembyggandetoch empirismens tendens att reducera kunskapen om studieobjektet till enklamodeller som "testas" med hjälp av data.281.3 Ett projekt i durkheimianernas efterföljdBourdieus sociologi är svårklassificerbar. Marxisterna har inte sällan skällthonom för weberian och weberianerna för marxist. Sociologer från länder därempirismen dominerat betraktar honom ofta som teoretiker, franska filosofer harvarit benägna att klassa honom som närsynt empirist. I kapitlet om hans23 Jfr Alain Darbels och Dominique Schnappers undersökning av den franska statensämbetsmän (1969 och 1973).24 Jfr t.ex. temanumren 36-37 och 38 (1981), 52-53 (1984) samt 71-72 och 73 (1988) avActes de la recherche en sciences sociales.2S Jfr t.ex. temanumren 64 (1986) och 76-77 (1989) av Actes de la recherche en sciencessociales.26 Jfr t.ex. Homo academicus, 1984.27 Jfr t.ex. F. Muel-Dreyfus, 1983.28 I USA dömde redan C. Wright Mills (1961 [1959], pp. 50ff) ut det sistnämndatillvägagångssättet under rubriken "abstraherad empiricism", men det skulle komma attöverleva hans. kritik med flera decennier.Kapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 403nyckelbegrepp såg vi att dessa inte låter sig fångas in med hjälp av uttömmandelexikaliska definitioner. Empiristiskt sinnade läsare brukar önska sig begreppsom utgör inbegrepp av empiriska fenomen29, medan mer "formalistiskt" lagdaläsare kräver att en vetenskaplig begreppsapparat skall utgöra ett slutet elleråtminstone någorlunda koherent system30 • Bourdieus begrepp tillfredsställeringetdera av dessa krav.Delvis kan svårigheterna förklaras av att Bourdieus ställningstaganden tillolika skolor och -ismer så att säga varit sekundära i förhållande till hanssociologiska forskningspraktik. I kapitel III såg vi hur Bourdieus teori ochbegrepp växt fram ur forskningspraktiken, det var inte fråga om att överta ellerutforma teoretiska eller metodologiska program. Dock skall vi här inte göra förstort nummer av denna ytterst allmänna parallell med den "tillämpaderationalism" som Bachelard menade utmärkte dialogen mellan teoretisk fysikoch experimentalfysik. Låt oss i stället gå in på en närmare till hands liggandeparallell, nämligen den mellan Bourdieus och durkheimianernas projekt.(Samtidigt kan vi hålla i minnet att durkheimianerna inte var opåverkade av denya former för kollektiv forskningspraktik som representerades av denaturvetenskapliga, psykologiska och andra "laboratorier" som efter tysktföredöme växte fram utanför det stelnade franska universitetet - samma slagsforskningsmiljöer dit Bachelard några decennier senare lokaliserade den mestutvecklade "vetenskapliga anden".)När Bourdieu 1980 i samband med sin kandidatur till College de Francesammanfattade ambitionerna med hela sitt sociologiska projekt hänvisade hansom ett föredöme till durkheimianerna som "tvärs emot alla den intellektuella29 I vårt hörn av världen är säkerligen den empiristiska läsningen av Bourdieu den vanligaste.En sådan läsning leder till att man lägger ned.mycken möda på att ersätta Bourdieus begreppmed kategorier hämtade från vardagstänkandet eller från administrativa indelningar. Manföreställer sig empiriskt existerande samhällsklasser i stället fö:.; Bourdieus "konstrueradeklasser", medvetna kalkyler i stället för BoiIrdieus "strategier", rationella aktörer i stället förBourdieus "agenter", manifesta beteenden och medvetna attityder i stället för Bourdieus"habitus", socialgrupp l i stället för Bourdieus "den dominerande klassen", etc. Manbemödar sig med andra ord om att återinföra just det slags kategorier och tankefigurer somBourdieus begrepp syftat till att övervinna - ett säkert sätt att torpedera varje möjlighet tillfruktbärande konfrontation med den bourdieuska sociologin. En paradoxal konsekvens är attden empiristiskt sinnade läsaren, som från sin utgångspunkt borde ha all anledning att misstroBourdieus radikala anti-empirism, genom att läsa honom som vore han en empiristisksociolog avhänder sig möjligheten att formulera en kritik.30 I de nordiska länderna, där empirismen varit så dominerande, har detta slags kritik varitsällsynt. Oftast har den kanske formulerats från strukturmarrlstiska utgångspunkter. Ett påsista tiden uppmärksammat exempel är dansken Thomas H4>jrups attack på flera av samtidensdominerande kulturforskare, däribland Bourdieu. Från sin originella anti-empiristiskaposition, som möjligen kan rubriceras som ett slags nyalthusserianism, fastslår H4>jrup attBourdieu saknar vetenskapliga begrepp för kultur, praxis eller produktionssätt (Th. H4>jrup,1989, pp. 119f).