Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

368 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIepistemologiska hinder.Denna "nejets filosofi" eller "ickets filosofi" (för att låna boktiteln Laphilosophie du non) kommer bland annat till uttryck i Bachelards frekventa brukav prefixet "icke-" < non- >. Vi har redan diskuterat pläderingarna för en"kke-cartesisk" och"icke-kantiansk" filosofi. Han lyfte vidare fram förtjänsternahos Einsteins "icke-newtonska" mekanik, Bohrs "icke-maxwellska" fysik ochpropagerade för icke-aristotelisk logik, icke-euklidisk geometri, ickearkimediskamått och icke-pythagoreisk aritmetik.273 Han benämnde denmoderna experimentella vetenskapens uppbrott från den traditionellainduktionismen "icke-baconism"274 och den moderna kemiska vetenskapen "ickelavoisierskkemi"275. Han pläderade i många sammanhang för "icke-realism","icke-materialism", "icke-substantialism", och så vidare. Bachelardsefterföljare fortsatte längs samma väg: Canguilhem hade ambitionen att lyftafram de "icke-bernardska" elementen i den moderna fysiologin,molekylärbiologin etc276.Bachelards prefix "icke-" skall inte utläsas "anti-". Hans avsikt var inte attuttala fållande domslut över den aristoteliska logiken eller Kants kunskapsteorieller Newtons fysik eller Lavoisiers kemi. En sådan läsning av Bachelard skullestrida mot den nyss nämnda principen om de "nyttiga" hindren och felen, desom behövs och är till för att övervinnas. Den "icke-materialism" hanförespråkade innebar ett öppnande av materialismen och "icke-realismen" ettöppnande av realismen.277 När Bachelard spekulerade om framtida behov aven"icke-aritmetik", handlade det om en "dialektik förlängning" av vår syn på dematematiska talen, en syn som förenar traditionella och nya matematiskadoktriner.278 Eller tag hans "icke-kantianism" - ett uttryck som han använde ianalogi med termen icke-euklidisk geometri279 -, som avsåg en utvidgning, ettöppnande av den ursprungliga doktrinen: Bachelards icke-kantianism är "enkantianskt inspirerad filosofi som går utöver den klassiska doktrinen"280, en273 Le nouvel esprit scientifique, 1984 [1934], p. Il.274 "Lumiere et substance" [1934], Etudes, 1970, p. 45.275 Se tredje kapitlet, pp. 52-93, av La philosophie du non, 1981 [1940].276 "Om författaren till La philosophie du non [dvs. Bachelard] intresserat sig för biologinshistoria, hade han inte kunnat undgå att vid sidan av de icke-baconska, icke-euklidiska, ickecartesiskatankarna åberopa några iske-bernardska tankar från den makromolekylärabiokemins fålt." (G. Canguilhem, Etudes d'histoire et de philosophie des sciences, 1983[1968], p. 170)277 La philosophie du non, 1981 [1940], p. 15; Bachelard förtydligade i detta sammanhangsitt språkbruk: icke-realismen är i själva verket en art av realism.278 Op. cit., p. 144.279 "La psychologie de la raison" [1938], L'engagement rationaliste, 1972, p. 28.280 La philosophie du non, 1981 [1940], p. 15.IJi ~f1.Kapitel IV. Den historiska epistemologin 369"öppen" och "funktionell" kantianism281 , en "kantianism av andra ordningen"som innefattar Kants filosofi genom att överskrida den282, kort sagt enkantianism som inte handlar om passiva oföränderliga kunskapsformer utan omdet aktiva kunskapande som utmärker det vetenskapliga tänkandet. Exempelvisde kantianska postulaten om rums- och tidskategoriernas aprioriska karaktär harsin förlängning i Lorentz' och Einsteins rum-tid, men det är nu inte fråga om engiven struktur utan om funktionella samband. Den främsta hyllning vi kanframbära till kantianismen är, skrev Bachelard, att visa hur den kan överskridas,hur den kan övergå från att behandla den [givna] strukturen till att behandlafunktionen och bereda utrymme för det polemiska förnuft som Kant tilldelade enunderordnad plats. 283En förtätad framställning av den tanke om "det polemiska förnuftet" somgenomsyrar hela Bachelards epistemologiska författarskap finner vi i den kortauppsatsen om "diskursiv idealism"284, tryckt i Recherches philosophiques imitten av trettiotalet (möjligen hade Bachelard för avsikt att förbereda publikeninför utgivningen av Le nouvel esprit scientifique ett par år senare285). I dennauppsats ställde Bachelard frågan om hur objektiv kunskap sökes och säkerställesoch formade sitt svar till en plädering för en icke-cartesisk rationalism, det villsäga en rationalism som inte grundas i det självtillräckliga subjektets visshet:Den objektiva kunskapen träder fram ur en bakgrund av misstag, och framträderdesto tydligare ju djupare och mer disparata de misstag är mot vilka denavtecknar sig. Framstegen kräver misstag. Subjektets första och mest väsentligafunktion är att missta sig; Bachelard talade här (möjligen med en anspelning påHegels kapitel om självmedvetandet i Phänomenologie des Geistes) omsubjektets "olyckliga" medvetande. Ju mer komplexa misstagen är, desto rikareblir subjektets erfarenhet. Att tänka är att förstöra. Anden blir rikare genom detden överger. All systematisk reflexion 'fortskrider i en anda av motsägelser, enattack på det omedelbart givna, en dii1lektisk ansträngning att lämna det egnasystemet, ett angrepp på "sunda förnuftet". För Bachelard är denna intellektuellaverksamhet inte blott destruktiv, den är framför allt konstruktiv - och den ärlustfylld: den största andliga hänförelsen är när man upptäcker att man blivitlurad. "Denna hänförelse, denna intellektuella väckelse, är källan till en nyåskådning, alltigenom rationell, alltigenom polemisk, som hämtar sin näring ur281 "La psychologie de la raison" [1938], L 'engagement rationaliste, 1972, p. 27.282 La philosophie du non, 1981 [1940], p. 94.283 "La psychologie de la raison" [1938], L'engagement rationaliste, 1972, pp. 27f, 32.284 Omtryckt i Etudes, 1970, pp. 87-97. ' ,285 Enligt Canguilhems förmodan, se'dennes "Presentation" i G. Bachelard, Etudes, 1970,p.8.