Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

350 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGI2.2 BildstormandetIngen läsare av Bachelard kan undgå att fascineras av att ett författarskap kanvara så kluvet. Det kan synas som funnes det två Bachelard: å ena sidanepjstemologen Bachelard, den stränge bedömaren av samtidensnaturvetenskapsfilosofi, han som under perioden från slutet av tjugotalet tillbörjan av femtiotalet i en lång rad skrifter om fysikens, matematikens ochkemins filosofi varnade för inbillningens förföriska och fördärvliga bilder, åandra sidan en Bachelard som vi ännu inte berört, författaren till' en radbanbrytande estetiska skrifter från La psychanalyse dufeu 1938 till prosadiktenLaflamme d'une chandelle 1961, värnaren av inbillningskraftens och drömmensgränsöverskridande förmågor. Den sistnämnde kan förefalla mest likprivatmannen Bachelard, med hans omvittnade kärlek till livets glädjeämnen,inte bara vetenskap och poesi utan även kokkonst och vin och bakverk.2.2.1 De poetiska bildernaFörst några ord om hur metoden i Bachelards estetiska skrifter utvecklades. Detcentrala objektet var ständigt detsamma: de poetiska bilderna - inte författarnasliv, inte de litterära verkens uppbyggnad eller tematik eller stil, utan justbilderna, som skapelser av den produktiva inbillningskraften178 , lösryckta frånsin individuella tillkomsthistoria och inramning. Däremot förändrades metodengenom åren.Det estetiska författarskapet inleddes med fem böcker om de fyra elementeneld, vatten, luft och jord, publicerade under decenniet 1938-1948.179 De förstapräglades aven strävan till objektiv hållning. Ambitionen var, om man så vill,att sortera inbillningskraftens skapelser allt efter deras förbindelser med elden,vattnet, luften och jorden. Bachelard trodde på möjligheten att finna en "de fyraelementens lag"180, som kunde motivera en sådan klassificering. Sin metodkallade Bachelard under denna period "psykoanalys", men då bör vi inte i första178 Jag väljer genomgående den kanske ålderdomligt klingande översättningen "inbillning"eller "inbillningskraft" för Bachelards imagination. En alternativ översättning vore "fantasi",men imagination (intefantaisie) är den gängse franska översättningen av den tyskaidealismens "Einbildung" och "Einbildungskraft". Genom att tala om "inbillning" behåller videssutom förbindelsen med ordet "bild", så som franskans imagination är knutet till ordetimage.179 Lapsychanalyse dufeu, 1938; L'eau et les reves, 1942; L'airet les songes, 1943; Laterre et les reveries de la volonte, 1947; La terre et les reveries du repos, 1948. Undersamma period publicerade Bachelard även sin bok om Lautreamont, 1940, samt ett antalartiklar i estetiska ämnen.180 L 'eau et les reves, 1942, p. 4.Kapitel IV. Den historiska epistemologin 351hand tänka på Freud utan snarare på C. G. Jungs arketyplära. 181 Bland andrainspirationskällor fanns förmodligen den tyska romantiska filosofin182 och denfranska surrealismens tradition från och med Lautreamont (den enda författaresom Bachelard ägnade en separat större studie).Från och med början av fyrtiotalet kom Bachelard att allt mer vända sig bortfrån denna sin "psykoanalytiska" metod. Det betydde inte att han förkastadeJungs arketypläral83 men i studiet av de poetiska bilderna föredrog han attutveckla en annan metod.Omsvängningen motiveras mest utförligt i inledningen till La poetique del'espace, utgiven 1957, samt i inledningen till den aldrig fullbordade bok omeldens poetik som Bachelard påbörjade 1959. Under denna sista fasl84 av sittförfattarskap hade han slutat publicera vetenskapsfilosofiska skrifter ochkoncentrerade sina författarmödor på de poetiska bilderna. För sådana syftenduger inte psykoanalysen, varken i psykologernas tappning, med dess inriktningmot kausalförhållanden och yttre bestämningaf185 eller i Bachelards egen181 Bachelard lär under trettiotalet ha kommit i kontakt med den freud ska psykoanalysen,enligt vad Clervence Ramnoux berättat (Ramnoux 1984, p. 219). Vi finner dock hosBachelard - även i de epistemologiska skrifterna - fler öppna och dolda hänvisningar till Jungän till Freud. I förordet till det sista arbetet om elementen (det om jorden, publicerat i tvåvolymer 1947-48) karaktäriserade Bachelard sin metod: "jag förbinder bildernas eget liv medde arketyper vilkas verkan psykoanalysen påvisat. De föreställda bilderna är sublimeringar avarketyper snarare än reproduktioner av verkligheten." (La terre et les reveries de la volonte,1947, p. 4). Bachelards "psykoanalys" är dock av mycket eget slag och han betonade att haninte tillhörde "psykoanalysens allt snävare kotteri" ("De la nature du rationalisme" [1950],L'engagement rationaliste, 1972, p. 50).182 Jean Hyppolite (1957 [1954], p. 21) har uppmärksammat parallellerna mellan Bachelards"psykoanalys" av de poetiska bilderna och Novalis' "transcendentala" inbillningskraft, enligtvilken naturen är en fixering av den skapande inbillningskraft som ligger bakom och föregärvär varseblivning av verkligheten. ,183 Om Jung, se t.ex. re materialisme rationnel, 1980 [1953], pp. 48-51; några sidor längrefram i samma bok (p. 56) gör Bachelard gällande att de fyra elymenten är "oförstörbaraarketyper". Fortfarande i sina sena estetiska: skrifter laborerade Bachelard med "de starkastrotade arketyperna" (La poetique de la reverie, 1986 [1960], p. 2), närmare bestämt med"sambandet mellan en ny poetisk bild och en 'arketyp som slumrar på botten av detomedvetna" (La pohique de l'espace, 1984 [1957], p. 1).184 Bachelard avsåg att den inledning till La poetique de l'espace ur vilken några av denärmast följande citaten är hämtade även skulle tjäna som en inledning till de arbeten somskulle följa (se op. cit., 1984 [1957], p. 17), det vill säga La poetique de la reverie och Laflamme d'une chandelle, båda publicerade 1961, samt de manuskript från åren 1959-1961som dottern Suzanne publicerade postumt 1988 under titeln Fragments d'une Poetique duFeu.185 Psykoanalysen är enligt Bachelard alltför inriktad mot det kausala: "För psykoanalytikernhar den poetiska bilden alltid en kontext" (La pohique de l'espace, 1984 [1957], p. 8). "Mankan visserligen i psykologisk forskning fästa uppmärksamheten vid psykoanalytiska metoderför att bestämma en poets personlighet och man kan på så sätt finna ett mått på det tryck -och i synnerhet det förtryck - som han underkastats under loppet av sitt liv, men den poetiskaakten, den plötsliga bilden, varat som flammar upp i inbillningen, undflyr ett sädant