Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

,..336 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIinförde Bachelard under trettiotalet ett nytt ord: "fenomenoteknik" . Inom denmoderna naturvetenskapen är "den verkliga vetenskapliga fenomenologinväsentligen en fenomenoteknik "99, det vill säga en "styrd" eller "riktad"< dirigee > fenomenologilOD för vilken undersökningsinstrumentenIOI är avavgörande betydelse. Man kommer inte långt med sitt obeväpnade öga;Bachelard har till och med använt ordet "apparat-cogito" för att karaktäriseraden samtida naturvetenskapen, där det observerande ögat bakom apparaten självtblivit en apparat.102Längre från det suveräna cartesiska cogitot kan man knappast komma. NärBachelard lyfte fram tvivlets betydelse, var det inte fråga om det universella _med Bachelards ord: "det hyperboliska "103 - cartesiska tvivlet. Det tvivel somBachelard satte värde på var inte en utgångspunkt för en abstrakt filosofiskdiskurs utan en hållning i det vardagliga vetenskapliga arbetet. 104 Vidare syftadedet cartesiska tvivlet till att rätt och slätt kassera felaktiga föreställningar, medanBachelard som nämnts pläderade för att vetenskapen måste ta sig an detofullkomliga, det inexakta (jfr ledmotivet i avhandlingen om "denapproximerande kunskapen") och även, och inte minst, det felaktiga. Bachelardvar förvissad om att felaktiga föreställningar är ett fundamentalt inslag i detvetenskapliga arbetet. Just diskussioner om felets eller misstagets < l' erreur >betydelse var ett genomgående tema i hela hans författarskap. Till skillnad frånde vetenskapsfilosofer som i likhet med Descartes sökt efter metoder vilkatillåter att felen snarast möjligt försänks i glömska, var Bachelard av99 Le nouvel esprit scientifique, 1984 [1934], p. 17.100 Le materialisme rationnel, 1980 [1953], p. 65.101 "La philosophie dialoguee", 1947, p. 12.102 L'activite rationaliste de la physique contemporaine, 1951, p. 5.103 "La dialectique philosophique des notions de la relativite" [1949], L 'engagementrationaliste, 1972, p. 125.104 "[ ... ] en vetenskaplig metod är en metod som söker risken. Den är säker på vad denuppnått och tar den risk som är förenad med ett nyförvärv. Tvivlet ligger framför denvetenskapliga metoden, ej bakom som i det cartesiska livet." ("Le probleme philosophiquedes methodes scientifiques" [1951], L'engagement rationaliste, 1972, p. 39). "[ ... ] metodenär alltid ställd under diskussion. Jag vill - och det tror jag inte är särskilt cartesiskt - attmetoden havererar. Den största välgärningen för det vetenskapliga tänkandet är när metodenkraschar, när den inte fungerar. Allt är i sin ordning när man räkar ut för en metodolycka!Man reflekterar: metoden måste ändras!" ("De la nature du rationalisme" [1950],L'engagement rationaliste 1972, p. 77) "Det universella [dvs. cartesiska] tvivlet pulvriserarohjälpligt data till en oordnad massa. Det motsvarar ingen verklig instans hos denvetenskapliga forskningen. Inom den vetenskapliga forskningen är det inte det universellatvivlets konststycken som är av nöden, utan konstituerandet aven problematik. Denvetenskapliga forskningen tar sin verkliga utgångspunkt i ett problem, som må vara illaformulerat. Det vetenskapliga jaget är således ett experimentprogram, medan detvetenskapliga ic~e-jaget är en redan konstituerad problematik. Inom den moderna fysikenarbetar man aldng med det totalt okända." (Le rationalisme applique, 1968 [1949], p. 51)t•!IIKapitel IV. Den historiska epistemologin 337uppfattningen att en fruktbärande vetenskaplig utveckling alltid sker i närkampmed felen. 105 Hans egen La formation de l' esprit scientifique från 1938 var enenda lång katalog över de lärdes, alkemisternas, drogblandarnas,stjärnskådarnas "fel", varur den moderna naturvetenskapen vuxit fram ochförutan vilka den inte varit möjlig: "den vetenskapliga andan konstituerar sigsom en uppsättning korrigerade fel. "106 Canguilhem, som i sin tur ägnade förstadelenlO7 av sin avhandling åt en kritisk granskning av ett avartonhundratalsmedicinens "fel" (nämligen att uppfatta patologiska tillstånd somblott kvantitativa variationer av normalalOs), har i en hyllningsuppsats till sinläromästare formulerat saken så här: "Alltför ofta", skriver Canguilhem, "harfilosofer eller vetenskapsmän uppfattat felet som en beklaglig olyckshändelse, ettmissöde som vi kunnat bespara oss genom litet mer försiktighet och förutseende,och de har uppfattat okunnigheten som en avsaknad av motsvarande kunskap. "109Från den historiska epistemologins utgångspunkt var det omöjligt attupprätthålla boskillnaden mellan res cogitans och res extensa, tänkandets världoch tingens värld, subjekt och objekt, kunskapen och dess föremål. "De storadialektikerna mellan tanken och varat" 110, "dualismen mellan anden ochtinget"lII, "dualismen mellan varandra uteslutande subjekt och objekt, [ ... ]mellan de cartesiska metafysiska substanserna" 112 är enligt Bachelard envillfarelse som vetenskapsfilosofin bör befrias från. Han ville, som vi sett,ersätta denna dualism med en "dialektik mellan objektiva och rationellakunskaper"lI3, det vill säga en tillämpad rationalism.Bachelards avståndstagande gällde inte bara den cartesiska dualismen, utanöver huvud taget den cartesiska föreställningen om substanser. Med Descartes 'definition är substanser det som existerar på så sätt att det inte behöver någotannat för sin existens, en ståndpunkt som är oförenlig med den historiskaepistemologins ambition att skänka primat åt relationerna. Därför kan varkentänkandet eller tänkandets objekt betraktas som substanser i Descartes' mening.Tänkandet är ingen monolitisk sammanhållen substans, och vetenskapligkunskap vinnes inte genom åskådningen av enkla naturer. Det räcker inte med105 "Det har aldrig funnits någonjörsta sanning. Det har bara funnitsjörsta fel." ("IdeaIismediscursif' [1934], Etudes, 1970, p. 89) ,106 Laformation de ['esprit scientifique, 1980 [1938], p. 239.107 Pp. 11-67 i 1984 års utökade nyutgåva Le normal et le pathologique (avhandlingenpublicerades första gången 1943 under titeln Essai sur quelques problemes concemant lenormal et le pathologique).'IOS Se t.ex. op. cit., 1984, pp. 9, 11, 155.109 G. Canguilhem, "Sur une epistemologie concordataire", 1957, p. 6.110 "Lumiere et substance" [1934], Etudes, 1970, p. 67.III L'engagement rationaliste, 1972, p. 136.112 Le rationalisme applique, 1968 [1949], p. 53.113 Loc. cit .