Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

446 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIstudieobjekt - att lära av - och som ett hinder som sociologin har att övervinna.En sociologi som avfärdar det spontana tänkandets logik skulle bli"objektivistisk" i Bourdieus mening, den skulle blott kunna registrera opusoperatum, människors "färdiga" föreställningar och praktiker, och negligeramodus opera:ndi, hur tänkande eller handlande faktiskt går till. Redan i sinatidiga arbeten var Bourdieu mycket upptagen av frågan om människors spontanasätt att förhålla sig till sin världl07, och detta intresse har bestått. Å andra sidanpoängterade han redan i de tidiga texterna att sociologen måste akta sig för attöverta vardagstänkandets klassificeringar och "falska självklarheter"108.Forskaren måste "avstå från en hel uppsättning vardagsbegrepp som, även omde till det yttre kan likna den vetenskapliga diskursen, har lånat sin logik fråndet vardagliga pratet" 109.3.2 Epistemologiska hinderLikheterna mellan Bourdieu och den historiska epistemologin är slående när detgäller sättet att hantera "epistemologiska hinder". I båda fallen uppfattas hindrenpå liknande sätt: det är inte fråga om blotta misstag som vetenskapsmannensnarast möjligt skall korrigera och sedan glömma. De epistemologiska hindrenär föreställningar som ständigt på nytt dyker upp och som vetenskapen måstearbeta sig genom för att komma ut på andra sidan.Vardagserfarenheten och vardagstänkandet är en ständig källa till sådanahinder. När Bachelard i sina studier av den kemiska vetenskapens historiaideligen återvände till problemet att naturforskarens uppmärksamhet fångas avsubstansernas mest påtagliga egenskaper, deras konsistens, utseende, lukt etc,och därmed fungerar som ett hinder för vetenskapens utveckling l1O , kan vi spåraen parallell i Bourdieus konstaterande att individens mest påtagliga egenskaper,de biologiska eller i snäv mening psykologiska, tränger sig på observatören ochblockerar vägen till en sociologisk analys.107 Se exempelvis undersökningen av fotograferandets praktiker, där Bourdieu uppehöll sigvid de "spontana diskurserna" (Un art moyen, 1965, p. 128 not 21) om fotograferandet,människors spontana smak (p. 121) och den spontana strävan efter frontalitet som utmärkerden folkliga smaken (p. 119).108 Le partage ... , 1966, p. 421.109 Op. cit., p. 12.110 Jfr t.ex. G. Bachelard, Le pluralisme cohirent de la chimie moderne, 1973 [1932], p. 30:"[ ... ] de markanta karaktär~~gen h