Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

448 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIatt säga sätter studenternas sociala och kulturella arv ur spel.Den som läser dessa tidiga utbildnings sociologiska studier har anledning attfråga varför Bourdieu så ofta och så envist återvände till de nämndaföreställningarna. Om det, som han gjorde gällande, var fråga om illusioner somstod i vägen för en gedigen utbildningssociologi - varför då inte helt enkeltstrunta i dem? Svaret är, såvitt jag kan förstå, att kulten av "begåvning", den"jakobinska" tron på ultrademokratiska lösningar på utbildningens problem, denensidiga tonvikten vid i snäv mening "ekonomiska" villkor samt uppfattningenom den integrerade studentkulturen för Bourdieu framstod som epistemologiskahinder. De alstras och cirkulerar inom de områden som utbildningssociologinhar i uppgift att studera, och en fruktbärande utbildningssociologi har att arbetasig genom dem. Det är inte möjligt att gå runt dem. Några år senare skulle cBourdieu i Le metier de sociologue ta hjälp av Bachelards vokabulär för att geexplicita formuleringar av denna metodiska princip: "Den sociologiskapraktikens operationer måste utsättas för det epistemologiska förnuftets polemik,för att man skall kunna definiera och, om så låter sig göras, inpränta envaksamhetens attityd som i den adekvata kunskapen om felet och om demekanismer som alstrar detta finner ett medel för att övervinna det. "115Det är således frestande att i startpunkten för Bourdieus utbildnings sociologise en illustration till den historiska epistemologins tes att vetenskapen utvecklasdiskontinuerligt, genom att bryta med de epistemologiska "hinder" och "fel"som det spontana tänkandet frambringar .1163.3 Om förhållandet mellan samhälls- och naturvetenskapJag har nu lyft fram de protektionistiska dragen i Bourdieus sociologi:sociologin som vetenskap skall stå på egna ben och sociologen bör vara på sinvakt mot tänkesätt som importerats utifrån (från filosofiska doktriner, från andradiscipliner, från vardagstänkandet). Hur kan en sådan ståndpunkt vara förenligmed att Bourdieu hämtat så mycken inspiration från naturvetenskaperna ochmatematiken?Det är uppenbart att han tagit intryck inte bara av den historiskaepistemologin utan även av annan filosofi och metoddiskussion från115 Le meder .. .', 1968, p. 9.116 Inte hel~er.här skall släkts~pen övertolkas. Liknande förhållningssätt finner vi, återigen,hos durkhellruanema. Samma ar som Bachelard lade fram sina avhandlingar skrev Maussföljande: "Vetenskapernas historia är inte bara rätt och slätt historien om deras triumfer ochom övervunna hinder, inte heller historien om ett kontinuerligt framåtskridande utan ävenhistorien om fel [...]." ("Sur l'extension de la Sociologie" , 1927, p. 188). 'Kapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 449naturvetenskapernas och matematikens domäner. Samhällsvetenskapensepistemologi har i Bourdieus ögon vid en jämförelse tett sig som synnerligenoutvecklad, eller till och med obefintlig. 117 I läroboken från 1968, som var ettförsök att råda bot för denna brist, bereddes stort utrymme åtåskådningsexempel hämtade från naturvetares eller naturvetenskapsfilosofersskrifter. I förordet poängterades behovet av hänvisningar till klassiska analyserav naturvetenskapernas epistemologi: "kanske måste sociologerna, för att kunnata sig ur den begreppsliga anarki i vilken de hamnat på grund av sin likgiltighetför epistemologisk reflexion, bli överens om elementära principer som framstårsom truismer för specialisterna inom naturvetenskaperna eller[natur]vetenskapsfilosofin. "118Frågan är således hur en sådan ståndpunkt går ihop med ambitionen att ställasociologin på egna ben. Många andra humanister och samhällsvetare har sombekant för att utmejsla sina egna vetenskapers egenart bemödat sig om att dra enskarp demarkationslinje i förhållande till naturvetenskaperna.Svaret kan sökas i flera riktningar. Här skall jag först betona att varken denhistoriska epistemologin eller Bourdieus sociologi är förenad med hyllningar tillnaturvetenskapen i största allmänhet, eller i singularis. Det är inte fråga omnågot enhetsvetenskapligt program. Därefter skall jag gå in på problemet medsamhällsvetenskapens egna specifika "epistemologiska hinder".Den historiska epistemologins program handlade inte om naturvetenskapenutan om naturvetenskaperna, i pluralis. Även om Bachelard i likhet med desamtida logiska empiristerna hyllade den teoretiska fysiken som den mestframskridna vetenskapen, utgjorde hans epistemologi en bjärt kontrast till dets.k. enhetsvetenskapliga programmet, Neuraths och Carnaps och andrasplädering för ett universellt språk och en universell metodologi som med fysikensom högsta föredö.me skulle tillämpas.på all vetenskap Gfr inledningen tillkapitel IV ovan). Även i Frankrike hade inom den positivistiskavetenskapsfilosofiska traditionen funnits en stark dragning motenhetsvetenskapliga ideal, något som ,den historiska epistemologin, med sintonvikt vid "vetenskapernas filosofi" (till skillnad från de positivistiskakonkurrenternas "vetenskapsfilosofi ") gjorde upp med. I slutet av förra kapitletnämndes hur Bachelard lade vikt vid att olika vetenskaper ellervetenskapsgrenar representerar "regionala rationalismer" , var och en utrustadmed en viss autonomi och förmåga till "egenpolemik" , dvs. en förmåga attkritisera gamla och tillägna sig nya erfarenheter.117 Jfr den redan citerade passagen i förordet till andra upplagan av Le metier ... , 1973, p. 5,där det sades att samhällsvetenskapemas epistemologi är icke-existerande.118 Le meder ... , 1968, p. 9.