Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

262 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel III. Nyckelbegreppen2632.2.9 Voluntarism och metodologisk individualismTill sist skall vi, för att ytterligare belysa habitusteorins egenart, beröraförhållandet mellan Bourdieu och de två mest framgångsrika bland hans ungefårjämnåriga rivaler om ställningen som generationens främste franske sociolog,Alain Touraine och Raymond Boudon.Bourdieus habitusteori var ett försök att så att säga återinföra individerna ochderas erfarenhetsvärld och handlingsförmåga i den sociologiska teorin och attdärmed bryta med både durkheimianismen och strukturalismen. Samtidigt höllBourdieu i många avseenden fast vid arvet från durkheimianerna. Individernasrepresentationer och handlande blir inte begripliga om de inte relateras tillkollektiva representationer och sociala bestämningar.Den "handlingssociologi"289 som Touraine lanserade under sextiotaletrepresenterade i båda dessa avseenden raka motsatsen till vad Bourdieu villemed sociologin. Å ena sidan tenderade Touraine att förpassa individerna ut ursin teori, till förmån för ett "historiskt subjekt" (arbetarrörelsen, etc). Å andrasidan förnekade han det durkheimianska arvet genom att, ur Bourdieusperspektiv, uppträda som ett slags sociologins Sartre som torgfördevoluntaristiska föreställningar om detta kollektiva subjekts frihet och skapandeförmåga och glömde den avgörande sociologiska frågan om vad som möjliggördetta "skapande" .290Förhållandet mellan Bourdieu och de bland hans motståndare, Boudon ochandra, som åberopat sig på den metodologiska individualismen är värt en någotlängre kommentar. 1:1ed sin habitusteori försökte Bourdieu lösa upp denklassiska motsättningen mellan metodologisk individualism och sociologism,mellan weberianism och durkheimianism om man så vill. Boudon är enbekännande weberian och har förespråkat en alldeles bestämd tolkning avWebers metodologiska rekommendationer: sociologen bör bakom varje socialtfenomen söka dess orsak i individernas beteenden, och dessa beteenden börbetraktas som rationella291 . Boudon dömde därmed ut vad han betraktade somden franska sociologins huvudfåra, från Comte över durkheimianerna tillsextiotalets marxism och strukturalism292, och har exempelvis i följande fiktiva:,i ~l i ,dialog framställt Bourdieus habitusteori som ett ovanligt elakartat exempel pådet sämsta inom fransk sociologi:"[ ... ] vad ljänar kulturen, skolan, museerna, språket, religionen, idrotten? Jo,reproduktionen av den dominerande klassen. Genom vilken mekanism? Genomhabitus. Habitus gör att man inom den dominerande klassen tycker om Beethoven,önskar söka in vid Tekniska Högskolan, talar ett tuktat språk, liksom att man inomden dominerade klassen tycker om tango och f"arglitografier, ledigt språk och manuellayrken. Var och en stannar på sin plats, således. Den sociala ordningen är säkrad.Fråga: Men vad är nu dessa habitus?Svar: De är 'ett slags program (i informationsteorins mening)'.Fråga: När man lyssnar till er, möter man snarare Pavlovs än Thomas' av Aquinoskugga; men hur vet man att dessa habitus existerar?Svar: Det harjag ju sagt er: därigenom att man inom den dominerande klassen tyckerom Beethoven, etc.Fråga: Ni går i cirkel. Kan man inte åtminstone anta att människor är medvetna omsina habitus.Svar: En naiv hypotes. Endast omedvetna habitus kan vara verksamma. Ser ni inte attaktören, eller snarare agenten, alltid föreställer sig falska skäl till sina egnahandlingar, att han 'gör dygd av nödvändigheten'? Han tror sig vara fri men är slageni bojor.Fråga: Era habitus är alltså lika väl dolda som opiets sömngivande kraft?Svar: 'Effekterna av habitus är aldrig mer dolda än då de framträder som effekter avstrukturerna ( ... ), ty de är produkter av agenter vilka är 'mänskliggjorda strukturer'.'Fråga: Jag tror jag förstår: Ju mindre synliga habitus är, desto bättre bevis för att deexisterar. [---] "293Detta slag av kritik har i olika versioner förföljt Bourdieu sedan han börjadelansera sitt sociologiska projekt.294 Han har ständigt varit på jakt efter effekternaav sådana storheter (habitus, fålt) som är "osynliga';, som inte är direktobserverbara i människors beteenden eller medvetna föreställningar, utan måstekonstrueras i det sociologiska arbetet, en ambition som både sociologer som ärempiristiskt sinnade i största allmänhet och de i det senaste decenniets franskafilosofi och samhällsvetenskap inflytelserika "neoindiyidualisterna"295 mednödvändighet måste uppfatta som obskurantism. Jag tror dock att det vore likamissvisande att hävda att Bourdieu hänvisar till hjärnspöken som att kallaBoudon en perspektivlös positivist. Om man lägger Bourdieus och Boudonsutbildningssociologiska studier bredvid varandrfi, är det uppenbart att den förre289 A. Touraine, 1965.290 Bourdieu attackerade redan tidigt Touraines sociologie de l'action, se "Une sociologie ... ",1966. Om parallellen mellan Touraine och Sartre, se op. cit., p. 517; Sociologie etphilosophie ... , 1966, pp. 25f (eng. version "Sociology and Philosophy ... ", 1967, pp. 180t);Esquisse ... , 1972, p. 250 not 33.291 Se t.ex. R. Boudon, 1986, p. 11.. 292 Se t.ex. en liten hyllningsartikel till Raymond Aron från 1984 där Boudon kontrasteradesina förebilder (Weber, Aron, Popper) mot den fördärvliga specifikt franska sociologiskatraditionen: ''Comte utövade ett avgörande inflytande över Durkheim och Durkheim övermånga av dagens franska sociologer. Comtes främsta budskap var att det enda som verkligenexisterar är mängderna, totaliteterna - eller strukturerna som man säger i dag - och attindividerna inte gör mycket mer än uttrycker de lagar som styr det Stora Varats vardande."(Boudon, 1984, p. 13)293 R. Boudon, op. cit., p. 227.294 Jfr bland många andra exempel A. Prost, 1970; F. Bourricaud, 1975; Ph. Raynaud, 1980 .295 Termen hämtad från F. Bourricaud, 1975, p. 598. Boudon och Bourricaud har varitvapenbröder i kampen för att etablera den metodologiska individualismen inom fransksociologi.