Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

366 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGISå har varje vetenskapligt framsteg skett. Hela Bachelards Laformation de ~['esprit scientifique är fylld med exempel på "fel" och "epistemologiska hinder"inom sexton- och sjuttonhundratalets tänkande om naturen. Ett ledmotiv iCanguilhems avhandling från 1934 om det normala och det patologiska var atten fortfarande under artonhundratalet allmänt omfattad föreställning _uppfattningen av patologiska tillstånd som blott kvantitativa variationer avnormaltillståndet - fungerat som ett hinder för medicinens utveckling.261Descartes' mekanistiska naturlära262 och Comtes biologiska filosofi263 har,fortfarande enligt Canguilhems historieskrivning, inneburit ytterligare "hinder"som medicinen och fysiologin haft att övervinna för att kunna konstituera sigsom vetenskaper. Listan kunde göras lång. Fortfarande den modernavetenskapen har att tampas med- sina hinder.Ett trivialt konstaterande, kan det synas. Bachelards uppfattning är dockknappast allmängods.Han menade för det första att denna kamp för att övervinna epistemologiskahinder och fel är ett kännemärke för det vetenskapliga tänkandet. Ny kunskapuppstår inte genom att vi får en snilleblixt som tillåter oss att förkasta gammalkunskap. De felaktiga föreställningarna är inga enkla misstag som kan önskasbort. Vetenskapen och vetenskapsfilosofin framskrider långsamt ochdiskontinuerligt genom ständigt nya uppgörelser med gamla misstag. "Den nyaerfarenheten säger nej till den gamla erfarenheten"264, skrev Bachelard i denprogrammatiska inledningen till boken om Nejets filosofi. Felen och misstagenär nödvändiga för vetenskapens framsteg. De lärde själva föreställer sig gärnasaken annorlunda. De tror att "kunskapen springer fram ur okunnigheten somljuset ur mörkret". De inser inte att "det andliga mörkret äger en struktur", attman inte på något enkelt sätt kan göra sig kvitt felen ett och ett. Felen ärsamordnade, "okunnigheten är en väv av positiva, envisa, sammanhängandefel "265.För att förstå det radikala i Bachelards tankegång måste vi hålla i minnet attpositivismen fortfarande hade en stark ställning inom fransk vetenskapsfilosofi.Alltjämt levde Comtes tanke att den mänskliga anden lyckligen hade uppnått detpp. 15-26 (det rör sig här om en namne till den mer bekante filosofen).261 Omtryck i Le normal et le pathologique, 1966, pp. 1-167.262 Detta är ett framträdande tema i Laformation du concept de rejlexe, 1955 ..263 Närmare bestämt kom Comtes organistiska sätt att uppfatta förhållandet mellan helhetenoch del~a att, då den överto~s av Claude Bernard och andra, fungera som ett hinder föru~eckh!1-gen av. ett v.etenskaphgt begrepp om den fysiologiska reguleringen (Canguilhem,Ideologze et rattonalzte, 1981 [1977], p. 93; La connaissance de la vie 1985 [1952] pp25t). ' , .264 La philosophie du non, 1981 [1940], p. 9.265 Op. cit., p. 8.:1Ii~ijKapitel IV. Den historiska epistemologin 367definitiva positiva stadiet. Forna tiders fördomar borde nu snarast möjligtförpassas till glömskan, vilket skulle vara en smal sak eftersom de skulle sprickasom troll i vetenskapens ljus och ersättas av den sanning som, ur positivismenssynvinkel, så att säga alltid funnits inneboende i verkligheten själv och baraväntat på att uppenbaras.För det andra betonade Bachelard att brytningen med felen sällan eller aldrigär fullständig. 266 Inslag av realism, empirism, ogenomtänkta bilder och annatsläpar med även i det mest utvecklade vetenskapliga tänkandet. För att beskrivadenna sammansättning av gamla och nya filosofier i det vetenskapliga tänkandetmyntade Bachelard termen "epistemologisk profil"267. Genom att tecknastapeldiagram över sina egna "epistemologiska profiler", närmare bestämt sittsätt att tänka om begreppen massa och energi, illustrerade Bachelard hur hansjälv, trots alla sina anträngningar att bidra till en ny, tidsenlig rationalistiskvetenskapsfilosofi, i sitt eget tänkande bevarade ansenliga rester av naiv realism,av empirism, och framför allt av den till den newtonska mekaniken knutnafilosofin (Kant)268; i de "epistemologiska profilermt" bevaras spåren av de hindersom alltjämt återstår att övervinna269.3.3 Att säga nejVi kan nu bättre begripa den lust att säga emot som präglar Bachelardsepistemologiska författarskap: "innan man kan grunda måste man förstöra"270,därav hans tilltro till det "polemiska förnuftet"271. "Om två människor verkligenvill förstå varandra måste de allra först motsäga varandra. Sanningen ärdiskussionens och inte sympatins dotter. "272 Bachelard utmejslade sin egenepistemologi i stänqig polemik med ett .otal filosofiska positioner som föreföllhonom föråldrade eller alltför ensidiga och som därför representerade266 "När man bekämpar 'felen', och i synnerhet när man bekämpar dem direkt och våldsamt,bryter man aldrig helt och hållet med deras princip." ("Un livre d'un nomme R. Descartes"[1937], L'engagement rationaliste, 1972, p. 16) -267 Se särskilt andra kapitlet (pp. 41-51) i La philosophie du non, 1981 [1940], en bok varssyfte enligt Bachelard var att övertyga läsaren om att filosofiska ideer fortlever även i denvetenskapliga andan (op. cit., p. 48).268 Op. cit., pp. 43 och 45.269 Op. cit., p. 51.270 "La dialectique philosophique des notions de la relativit6" [1949], L 'engagementrationaliste, 1972, p. 127.271 "Jag tror att man lär sig i kampen mot något, kanske till och med mot någon, och redanmot mig själv. Det är detta som i mina ögon gör att det polemiska förnuftet är så viktigt. n("La psychologie de la raison" [1938], L 'engagement rationaliste, 1972, p. 34)272 La philosophie du non, 1981 [1940], p. 134.