Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

322 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIapproximerande kunskapen, den tillnärmande kunskapen; titeln förkortashädanefter: Essai) behandlade matematikernas och fysikernas sökande efterapproximatio~er eller närmevärden för storheter som inte kan åsättas ett exakt(aritmetiskt) värde, exempelvis metoder för approximering av irrationella ellertranscendenta tal, användningar av sammanfattande mått som medelvärden ochspridningsmått, metoder för att öka precisionen i mätningar och för att hanteramätfel, eller de mätningsproblem av helt ny art som rests i och medmikrofysiken. I den kompletterande avhandlingen Etude sur ['evolution d'unprobleme de physique. La propagation thermique dans les solides (Studie avutvecklingen av ett av fysikens problem. Värmespridning i fasta kroppar)tillämpade~ huvudavhandlingens tankar i en analys av fysikernas ochkemisternas sätt att studera det specifika problem som anges i undertiteln.Problem för specialister, kan det tyckas. Ändå rymde avhandlingarna en långrad teman som skulle återkomma i Bachelards fortsatta epistemologiskaförfattarskap och sedermera inspirera forskare långt utanför de matematiska ochhårda naturvetenskapliga disciplinernas domäner.Ett sådant tema var just beaktandet av i flera avseenden "små" problem. Dethistoriska förlopp som analyserades i Essai, matematikernas och fysikernas sättatt hantera approximeringens problem, förhåller sig enligt Bachelard "tillhistorien om de vetenskapliga systemen som folkens historia förhåller sig tillkonungarnas historia" .29 En fruktbärande epistemologi får inte stanna vidfilosofins stora frågor utan måste studera vetenskapens detaljproblem,teknikaliteterna. Essai handlar om hur matematiken och fysiken gjort detaljentill sitt studieobjekt: matematikernas sätt att bestämma gränsvärden ochgränspunkter , fysikernas ansträngningar att finna metoder för att minska redansmå mätfel eller tränga in i den mikrofysikens värld där ingen exakt mätning ärmöjlig.Ä ven om Bachelard i sitt fortsatta författarskap inte lika envetet inriktade sigpå de infinitesimala storheterna och andra i påtaglig mening "små" fenomen, varhan noga med att uppmärksamma detaljerna i vetenskapsmännens arbete ochvetenskapsmännens arbete med detaljerna. Den samtida vetenskapenkaraktäriseras av specialisering, studiet av avgränsade fenomen; under det sistahalvseklet har det skrivits mer om elektronen än vad som under alla tiderskrivits om månen30. Vetenskapsmännen måste finna "en problematik, ett välanpassat problem, ett litet problem. Det finns inga stora problem. De storaproblemen börjar i det lilla, där man efter en viss tid upptäcker underbara29 Essai sur la connaissance approchee, 1987 [1928], p. 69.30 "Le prob1eme philosophique des methodes scientifiques" [1951], L'engagementrationaliste, 1972, p. 41.Kapitel IV. Den historiska epistemologin 323konsekvenser", oväntade kanske till och med för upphovsmannen.3! Bachelardvälkomnade denna för det moderna vetenskaps samhället utmärkandespecialisering32 som fyller Nietzsches krav på vetenskapen: att var och en på sinplats, hur blygsam som helst, skall kunna arbeta i övertygelsen att han intearbetar förgäves33. Specialiseringen är en nödvändighet men ocksåvälsignelsebringande34, den öppnar vår ande35.Intresset för detaljen var bara en sida av Bachelards strävan att bidra till envetenskapsfilosofi som gör rättvisa åt det vetenskapliga tänkandet i dess faktiskarörelse. På ett par ställen i Essai kan ordvalet leda tankarna till Bergson36, somnär Bachelard pläderar för att "fånga kunskapen i dess flöde [---l. Källan [denprimära sinnliga erfarenheten] är inte annat än en geografisk punkt, deninnehåller inte flodens levande kraft"37. Och på ett annat ställe: "Att återupplevaupptäckternas rytm, erövringen av precision, det är att placera kunskapen i desssanna flöde < courant > . "38 Bachelards ambition var förvisso, i hela detepistemologiska författarskapet, att fånga tänkandet som skapande verksamhet,till skillnad från tankar som produkter, men han ville minst av allt postuleranågot bergsonskt flöde, någon fond eller substans eller elan vital bakom detvetenskapliga tänkandet.Tvärtom, det vetenskapliga tänkandet är seg selv nok. Vetenskapsfilosofensuppgift är att fånga den vetenskapliga kunskapen där den uppstår:"Kunskapsakten måste fångas i sitt födelsetillstånd, ty det är bara där den har sinverkliga mening. När den väl bekräftats blir den en mekanism bland andra. "39Denna kunskapsakt kan analyseras i termer av "korrigering" < rectification > .Ledmotivet i Essai var att förnuftet gör sig ideer och förklaringar och korrigerarsig i mötet med en yttre verklighet. 4o Denna korrigering är "den fundamentalaprincip som stödjer ?ch styr kunskapen ,och oupphörligt driver den mot nyaerövringar" .4! Vi måste enligt Bachelard frigöra oss från illusionen att denobjektiva sanningen föreligger fix och färdig någonstans därute, och att3! "De la nature du rationalisme" [1950], L'engagement rationaliste, 1972, p. 53.32 Le materialisme rationnel, 1980 [1953], p. 208.33 L'activite rationaliste de la physique contemporaine, 1951, pp. 13f.34 "De la nature du rationalisme" [1950], L'engagement rationaliste, 1972, p. 55.35 Op. cit., pp. 56, 58, 66.36 Jfr t.ex. L'evolution creatrice, där Bergson definierade la duree som "en ström< courant> som man inte kan stiga ur. Den finns bakom vårt vara och är, som vi väl vet,själva substansen hos de ting med vilka vi står i förbindelse" (H. Bergson, 1986 [1907], p.39).37 Essai, 1987 [1928], p. 15.38 Op. cit., p. 62.39 Op. cit., p. 25.40 Op. cit., p. 242 et passim.4! Op. cit., p. 16.