Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

360 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIKapitel IV. Den historiska epistemologin 3613. NEJETS FILOSOFI3.1 Brytningen med vardagstänkandetVi har nu berört Bachelards hållning till realismen, empirismen och detmetaforiska tänkandet. De nämnda tänkesätten kännetecknar vår vardagligauppfattning av världen, och som bekant (detta torde vara den mest allmäntbekanta ingrediensen i hans epistemologi) anbefallde Bachelard en "brytning"< rupture > som frigör den vetenskapliga kunskapen från vardagskunskapen< connaissance commune > 237.Den historiska epistemologin står därmed i motsättning till den ståndpunktsom inom vetenskapsfilosofin ibland går under namnet "kontinuitetstesen" , detvill säga föreställningen om vetenskapens gradvisa utveckling och om ett obrutetkontinuum mellan vardagskunskap och vetenskaplig kunskap.238Detta slag av kontinuitetstänkande var utbrett inom samtida fransk filosofi.237 Temat återfinns överallt i Bachelards epistemologiska forfattarskap, och vi har redan oftaberört det. Se exempelvis i Le materialisme rationnel det konkluderande partiet (pp. 207-224), som helt ägnades frågan om förhållandet mellan vardagskunskap och vetenskapligkunskap: "Jag tror att vetenskapliga framsteg alltid uppvisar en brytning, ständigt fortgåendebrytningar, mellan vardagskunskap och vetenskaplig kunskap [ ... ]". Man kan på dessa tvåområden inte använda samma filosofier, och heller inte samma bilder och ord. På tal om densamtida kärnfysiken skrev Bachelard: "En ständig oupphörlig förskjutning av språket brytersåledes kontinuiteten mellan vardagstänkandet och det vetenskapliga tänkandet. " Detvetenskapliga språket innebär "en permanent semantisk revolution", det är "ett nyspråk". (Lematerialisme rationnel, 1980 [1953], citaten från pp 207, 215 och 216)238 Se exempelvis pp. 209-217 i op. cit., där Bachelard sammanfattade sin kritik avkontinuitetstesen. "Kontinuisterna" bland vetenskapsfilosofema liknar historikerna som trorpå kulturens gradvisa utveckling och -fabricerar en löpande kronologisk berättelse i vilkenhändelserna inordnas (p. 209). Kontinuisterna älskar att fundera över ursprunget ochuppehåller sig vid vetenskapens enklaste former. Att det· tagit lång tid för vetenskapen attlämna vardagstänkandet uppfattar de som ett bevis för att det vetenskapliga vetandet är enkontinuerlig förlängning av vardagsvetandet; deras epistemologiska axiom är "eftersomböljan är långsam så måste framstegen vara kontinuerliga." (p. 210) Ett annat sätt att suddaut de vetenskapliga framstegens diskontinuerliga karaktär är att hänvisa till massan avanonyma upphovsmän: "Man tycker om att säga att framstegen 'ligger i luften' [ ... ]." (pp.211f) Vidare brukar kontinuisterna lyfta fram de pedagogiska vinsterna med att betona - elleröverbetona, enligt Bachelards åsikt - den vetenskapliga kunskapens samband med .vardagskunskapen (pp. 212ff).Till de tongivande företrädarna under den period då Bachelard framträdde somvetenskapsfilosof hörde Emile Meyerson, vars ståndpunkt framgår exempelvisav kapitlet om vardagstänkandet < le sens commun> i huvudarbetet Identite etrealite. Vardagsbegreppen och devetenskapliga begreppen skapas på exakt samma sätt, hävdade Meyerson. Endaskillnaden är att den process som leder fram till de fOrra är omedveten.Vetenskapliga principer såsom kausalitetsprincipen eller principen om identitet itiden spelar även i vardagstänkandet en avgörande roll; "ur detta perspektivutgör vardagstänkandet en integrerad del av vetenskapen, eller omvänt:vetenskapen är inte annat än [ ... ] en förlängning av vardagstänkandet."239 Deträcker med att hänvisa till dessa satser för att vi skall förstå varför Bachelardefter hand utsåg Meyerson till en huvudmotståndare. Vetenskapens egen nyareutveckling hade med besked vederlagt dennes vetenskapsfilosofi. Mikrofysikenoch relativitetsteorin hade demonstrerat att vardagstänkandets principer omsådant som kausalitet och identitet minst av allt är självklara fundament för detvetenskapliga tänkandet. I Bachelards ögon präglades den meyersonskavetenskapsfilosofin av ett föråldrat realistiskt tänkande24o, varmed avsesillusionen att verkligheten skulle råka vara beskaffad just sådan som den iförstone framträder.Bachelards kritik av kontinuitetstänkandet gällde inte bara övergången mellanvardagskunskap och vetenskaplig kunskap. Även vetenskapens egen historia ärpräglad av diskontinuiteter och brytningar. Därför fann Bachelard anledning attkritisera Meyersons uppfattning om den moderna fysikens historia som enfortlöpande utveckling från Newton till Einstein.241 En konsekvens avBachelards uppfattning om det (natur)vetenskapliga tänkandets språngvisaframsteg är att det, tillspetsat uttryckt, inte existerar några "förelöpare" till denmoderna vetenskapen. De gamla tänkarna ställde sig andra problem, och därför239 E. Meyerson, Identite et realite, 5 uppl. 1951, p. 402. Som bekant hade, även utanförFrankrikes gränser, en jämförbar föreställning om kontinuiteten mellan vardagskunskap ochvetenskaplig kunskap avsevärt inflytande över den med Bachelard samtidavetenskapsfilosofin. I förordet, daterat 1958, till den engelska versionen av Logik derForschung karaktäriserade Karl Popper vetenskaplig kunskap som en "vardagskunskap istlJrre!ormat . Dess [den vetenskapliga kunskapens]problem är utvidgningar av vardagskunskapens problem". (popper, 1968 [1959], p. 22)240 Exempelvis studiet av elementarpartiklarna hade, menade Bachelard, slagit hål påMeyerwns postulat om att tingen måste vara identiska med sig själva. "Elektronens självavara, uppfattad som grundläggande substans, och dess naknaste, klaraste, enklastesubstantiella värde tycks bli något sorglöst, någo~ som förflyktigas och ~orintas. ~e~nenbevaras inte. Den undflyr den bevarandekiltegon som Meyerson utsåg till det realistiskatänkandets grundkategori." (La philosophie du non, 1981 [1940], p. 63) ~ tredje kapitlet, PI.?75ff, av L 'activite rationaliste de la physique contempora.ine, 1951, fordjupade Bachelard smkritik av Meyersons lära om elementarpartiklarna.241 La valeur inductive de la relativite, 1929.