Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

..226 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGI2.1 Habitusbegreppet som redskap2.1.1 Habitus och kapitalHabitusbegreppet hänger nära samman med begreppet kapital. Enligt Bourdi~mär habitus en av kapitalets existensformer. I sina studier av exempelvis detkulturella kapitalet har han ständigt oscillerat mellan att studera å ena sidan dessinstitutionaliserade (examina, titlar etc.) eller objektiverade (bibliotek, konstverketc.) former, å andra sidan dess förkroppsligade former ("bildning", "smak",förmåga att särskilja och värdera musikaliska eller konstnärliga verk och stilar,språklig kompetens - med ett ord: habitus).Om således förkroppsligat kapital är habitus, gäller då det omvända? Ärhabitus alltid kapital? Nej, inte nödvändigtvis. Varje människa är per definitionutrustad med habitus, men somliga medborgares habitus värderas som bekanthögre än andras, en värdesättning som dessutom kan skifta från grupp till grupp.Kapital i Bourdieus mening är tillgångar som i den sociala världen tillerkännesvärde, varav följer att det existerar typer av habitus som knappast alls, ellerblott så länge vi rör oss inom bestämda grupper, kan fungera som kapital.Annorlunda uttryckt: var och en av oss är begåvad med en habitus, men det ärmarknaden som avgör vilka' ingredienser i och effekter av denna habitus somkan fungera som kapital.Det är fullt förenligt med Bourdieus terminologi och begreppsapparat att, somovan, tala om enskilda individers särskilda habitus. Ur detta perspektiv finns detlika många habitus som människor .180 Ett tydligt exempel på Bourdieus intresseför enskilda individers synnerligen egna habitus var Heideggerstudien, förstpublicerad på franska 1975.181 Här tjänade hänvisningen till föremålets habitus _inte bara filosofens sätt att tänka och skriva' utan även dennes säregna sätt att kläsig, att tala, kroppshållningen, hela den framtoning av hantverkare frånbondlandet som passade så illa i nykantianernas salonger182 - som ett viktigt led i180 Habitus är "produkten av hela den biografiska erfarenheten (vilket innebär att liksom detinte finns två identiska individuella historier, så fmns det inte heller två identiska habitusäven om det existerar klasser av erfarenheter - klasshabitus)" (La grande illusion ... ", 1980,p. xvii).181 "L'ontologie politique ... ", reviderad och utvidgad bokversion under samma titel 1988.182 Bourdieu stödde sig bl.a. på memoarlitteraturen. Följande passage hämtade han ur ErnstCassirers hustrus memoarer: "Alla gäster hade mött upp i aftondräkt, alla herrarna i frack.Innan senare hälften av middagen, som fördröjts av långa tal, öppnades dörren och in i salen. trädde en liten, helt oansenlig man, blyg som ett bondbam som knuffats in genom dörren tillett slott. Han hade svart hår, sti~kande mörka ögon och påminde mig genast om en~tverkare, kans~ frå? södra Osterrike eller Bayern, ett in~ck som strax styrktes av hansdialekt. Han var klädd I en omodern svart kostym [ ... ]. För mIg var hans dödliga allvar ochKapitel III. Nyckelbegreppen 227Bourdieus förklaring till hur Heidegger kunde vinna sådan framgång i företagetatt utmana nykantianernas hegeinoni och upprätta en helt ny position inom dentyska universitetsfilosofin.Att Bourdieus habitusbegrepp skulle gälla grupper men inte individer ärsåledes en missuppfattning. Däremot är det sant att Bourdieu aldrig stannat vidanalysen av individernas habitus. Den sociologiska betraktelsen förutsätter attsökarljuset riktas mot det som förenar och skiljer grupper av människor. Ur detsenare perspektivet kan habitus tillskrivas grupper: familjer, klassfraktioner,klasser, yrkesgrupper. Den habitus som utmärkte Martin Heidegger var inteuteslutande en individuell egenhet, han var faktisktförstagenerationsintellektuell, hantverkarson, uppvuxen fjärran frånmetropolerna och från det intellektuella och mondäna liv i vilket tidensdominerande filosofer, nykantianerna, var hemmastadda. Bourdieusgrundläggande tanke är helt enkelt att det finns "klasser" av sociala betingelseroch "klasser" av erfarenheter som ger upphov till "klasser" av habitus("klasshabitus"skall, så som termen används i Bourdieus senare arbeten, såledesinte förväxlas med marxismens begrepp om exempelvis klassbestämdaideologier, kopplade till gruppers placering i förhållande tillproduktionsprocessen). Att han så ofta fraInhävt dessa "klasser" av habitus skallinte tolkas som uttryck fOr något slags ontologiskt postulat om att det kollektivaär "verkligare" än de individuella, unika individerna. Snarare har Bourdieu (helti linje med traditionen från Durkheim) utgått från att sociologen bör följa andrametodregler än exempelvis individualpsykologen: "Sociologin behandlar somidentiska alla de biologiska individer som, eftersom de är produkten av sammaobjektiva betingelser, är utrustade med samma habitus [ ... ]. "183Som framgått är Bourdieus begrepp, habitus och kapital nära knutna tillvarandra. I empiriska undersökningar kan sociologen närma sig detta sambandfrån flera håll. Människors habitus i(r formade av bestämda sociala betingelser,bland vilka kapitalarternas fördelning är av grundläggande betydelse: en "född"intellektuell är uppvuxen i en familj där det kulturella kapitalet väger myckettyngre än det ekonomiska kapi~let, medan industriledarens barn ärver kapitalmed den omvända fördelningen. Skillnader mellan människors habitus kandärmed relateras till sammansättningen hos deras nedärvda eller förvärvadefullständiga avsaknad av humor det mest betänkliga. " Bourdieu återger även PaulHiihnerfelds minnesbild från 1918 av HusserIs unge assistent i Freiburg im Breisgau: [ ... ] enytterst oansenlig man, so~ den so~ mötte hono~ i ~orridoren snarare skulle ~ för.en. .elektriker som skall titta till en traSIg lampsladd an for en filosof." (Tyskspråkiga CItat I Diepolitische Ontologie Martin Heideggers, Syndikat, Frankfurt am Main, 1976 p. 99;motsvarande textställen i de franska utgåvorna är "L'ontologie politique ... ", 1975, p. 151och L'ontologie politique ... , 1988, pp. 59f.)183 Le sens pratique, 1980, p. 100.