Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

568 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIår var att Bourdieu var så återhållsam med mer programmatiska politiskauttalanden och i sin egen praktik avstod från öppna politiska ställningstaganden.Åter till politikenPerioden av politisk avhållsamhet tog en ände i början av åttiotalet. Jag tror attdet första publicerade uttrycket för omsvängningen var ett upprop i Liberationtisdagen den 15 december 1981 som manade till stöd för den polskademokratirörelsen.457 Det var utformat som en protest mot den franskaregeringen, som avstått från att fördöma det som pågick i Polen. Undersöndagen hade generalen J aruzelski infört krigslagarna och inlett försöken attkväsa Solidaritet med vapenmakt och interneringar. På kvällen lät den franskeutrikesministern meddela att detta var en intern polsk angelägenhet om vilkenFrankrikes regering inte hade för avsikt att uttala sig458 , en hållning som iuppropet i Liberation två dagar senare kallades "omoralisk och lögnaktig".Undertecknare var Bourdieu och Foucault samt tre regissörer, Patrice Chereau,Costa Gavras och Claude Sautet, två skådespelare, Yves Montand och SimoneSignoret, två författare, Marguerite Duras och Jorge Semprun, och enmedicinare, Bernard Kouchner.Uppropet var av allt att döma författat av de två förstnämnda, som samtidigttog kontakt med representanter för den inflytelserika icke-kommunistiskaarbetarfackliga organisationen CFDT (Confederation Fran!;aise Democratiquedu Travail) för att skapa en opinion till försvar för den polska oppositionen.459Den 22 december organiserades i fackföreningsrörelsens lokaler ett större mötedär den prominente facklige ledaren Edmond Maire, generalsekreterare förCFDT, talade, liksom Bourdieu, Foucault och andra intellektuella.46o Dagendärpå offentliggjordes ett nytt upprop med "CFDT och en grupp intellektuella"subjekt." (Föreläsningen vid College de France den 19 oktober 1982 i serien "Cours desociologie generale")457 "Les rendez-vous ... ", 1981. Samma upprop publicerades två dagar senare ånyo iLiberation (17 dec. 1981, p. 9).458 För ordalydelsen i Claude Cheyssons uttalande, som onekligen var försiktigt hållet, set.ex. Liberation den 15 december, p. 18.459 I efterhand har Edmond Maire (1985, p. 99) berättat att det var Bourdieu och Foucaultsom tog de första kontakterna med CFDT, och Bourdieu har uppgivit att det var han själv,Bourdieu, som tog initiativet: "När jag måndagen den 14 december 1981 ringde MichelFoucault för att föreslå honom att vi tillsammans skulle skriva ett upprop om Polen och takontakt med CFDT, hade jag självfallet i tankarna att upprätta en förbindelse liknande den iPolen mellan de intellektuella och arbetarna." ("Les intellectuels ... ", 1985, p. 93)460 Se t.ex. Didier Eribons referat i Liberation den 23 december 1981, p. 8.Kapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 569som avsändare.461 Bland undertecknarna hade nu ytterligare en rad namnkunnigaintellektuella tillkommit, däribland Cornelius Castoriadis, Roger Chartier,Emmanuel le Roy Ladurie, Pierre Nora, Alain Touraine, Jean-Pierre Vernant,Paul Veyne, Pierre Vidal-Naquet, Edgar Morin och andra. Många flersammankomster och manifestationer följde under slutet av 1981 och början av1982.462Att intellektuella författar och undertecknar upprop och petitioner i aktuellapolitiska frågor är en hundraårig fransk tradition, men att ett antal bemärktaakademiska intellektuella, däribland en hel skara professorer vid College deFrance, gjorde gemensam sak med arbetarfackföreningsrörelsen var enextraordinär händelse i det franska politiska livet.463När Bourdieu i en intervju den 23 december förklarade motiven till dengemensamma aktionen med CFDT hänvisade han till Solidaritet som modell församarbetet mellan arbetare och intellektuella: "Det gäller att ge social styrka åtden intellektuella kritiken och en intellektuell styrka åt den sociala kritiken[ ... ]." Bourdieu tog tillfället i akt att precisera sin ståndpunkt. Han markeradeen distans till leninistiska föreställningar om förhållandet mellan intelligentianoch massorna, pläderade heller inte för att intellektuella under allaomständigheter måste samarbeta med arbetare, och åberopade ingahistoriefilosofiska doktriner om proletariatets mission och liknande. I ställethänvisade han till aktuella konkreta förhållanden i det franska intellektuella ochpolitiska livet. Som skäl för alliansen med CFDT nämnde han både dedagsaktuella omständigheterna - socialistregeringen hade komprometterat siggenom att inte fördöma övergreppen i Polen, den kommunistiskaarbetarrörelsens ledare var direkt medskyldiga - och vänsterorganisationernasallmänna aversion mot en oberoende intellektuell kritik: "[ ... ] det främstahindret för upprättandet av nya relationer mellan de intellektuella ocharbetarrörelsen härrör ur två konvergerande fenomen,. dels arbetardyrkan hosvissa av vänsterorganisationernas funktionärer med socialt ursprung iarbetarklassen, dels anti-intellektualismen hos vissa intellektuella som användersig av vänsterns apparater för att stärka sin egen position som intellektuella." Enintellektuell kritik av politiken förutsätter, enligt'Bourdieu, att de intellektuella461 "Appel commun de la CFDT et d'un groupe d'intellectuels", Liberation den 23 december1981, p. 8. .462 För en skildring av dessa initiativ med anledning av händelserna i Polen, se D. Enbon,1989, pp. 316-323. . ..463 I det nummer av Liberation där det första uppropet pubhcerades mtervjuades EdmondMaire, som sade: "I morse kontaktades vi av några intellektuella som hittills inte haft någrasärskilda relationer till CFDT. De önskar att det i Frankrike framträder sådana band mellanarbetare och intellektuella som utgjort ett inslag i och givit styrka åt Solidaritet." (B. Maire,1981)