Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

390 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIEtt inledande exempelUnder slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet började allt fler franskasQc~alantropologer och sociologer (däribland somliga av Bourdieus medarbetare)använda levnadsberättelser och livshistorier som informationskällor.Forskningsområdet utvecklades till en egen specialitet, med egna symposier,egen bulletin, egen årsbok etc. Internationella sociologförbundetsforskningskommitte för "Biografi och samhälle" blev starkt präglad avfransmännens inriktning. Det var således ett nytt, expansivt och fashionabeltområde som Bourdieu klampade in på när han 1986 publicerade en liten artikel,"Den biografiska illusionen", i vilken han gick hårt åt det slagslivshistorieforskning som vilar på ett alltför obekymrat övertagande avvardagsföreställningar om vad ett livslopp är."Att tala om livshistoria, det är åtminstone (och det är inte litet) att förutsätta att livetär en historia, och - som i Maupassants titel Une vie - en oupplöslig enhet av å enasidan de händelser vilka en individ upplever som en historia och å andra sidanberättandet av denna historia. Det är just detta som sunda förnuftet, dvs. det gängsespråkbruket, säger när det beskriver livet som en väg, en färdväg, en rännarbana, medsina korsvägar (Herkules mellan Synden och Dygden) och sina försåt, ja sina bakhåll(Jules Romains talar om 'tentaminas och examinas på varandra följande bakhåll'),eller som en vandring, dvs. som en väg man tillryggalagt och har att tillryggalägga,en överfart, en färd, en cursus, en genomfart, en resa, en utlagd vägsträcka, en lineärförflyttning, enkelriktad ('rörligheten') .och inrymmande en böljan ('start i livet')olika etapper samt ett mål i den dubbla betydelsen av slutstation och målsättning ,[ ... l. "lEtt sådant synsätt innebär, fortsatte Bourdieu, ett outtalat övertagande avenhistoriefilosofi av traditionellaste sort, enligt vilken (livs)historien är en följd avhändelser. Man ger intryck av att "livet" utgör ett slags totalitet, ensammanhängande och riktad helhet, som kan och bör förstås som enhetligtuttryck för en subjektiv eller objektiv "intention", eller ett "projekt" i Sartresmening:"Sartres begrepp projet originel är icke annat än en explicit formulering av det somimpliceras i de gängse biografiernas uttryck som 'redan', 'allt sedan', 'från tidigålder', etc, eller i 'levnadsberättelsernas' uttryck 'alltid' ('jag har alltid älskat musik').Detta liv, organiserat som en historia, rullas upp enligt en kronologisk ordning somockså är en logisk ordning, alltifrån en böljan, ett ursprung (i dubbel mening:utgångspunkt och start, men även grund, raison d'hre, första orsak), fram till dessslut som också är dess mål. "2Bourdieu föreslog en sociologisk förklaring till att forskare så lätt anammar endylik historiefilosofi. När en sociolog i exempelvis en intervjusituation berl "L'illusion biographique", 1986, p. 69.2 Loc. cit. (formuleringarna återkom i "Flaubert's ... , 1988, p. 540)...IKapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 391någon berätta om sitt liv har båda parter ett gemensamt intresse av att tillskrivadet liv som träder fram i berättelsen en mening, att uppfatta livsloppet i termerav orsak, verkan, mål, och att låta de i tiden på varandra följande tillståndenframstå som etapper i en nödvändig utveckling. Den som intervjuas uppfattarspontant sitt eget liv på så vis, och forskaren är yrkesmässigt disponerad attägna sig åt tolkningar och därmed benägen att acceptera detta "artificiellameningsskapande ". Så får enligt Bourdieu sociologiskt arbete inte gå till.Sociologens uppgift är tvärtom att beröva den livshistoriska genren desssjälvklarhet. Ett gediget sociologiskt arbete innebär en brytning med de socialamekanismer som främjar eller auktoriserar den vardagliga erfarenheten av livetsom enhet och totalitet, en erfarenhet som hämtar näring ur allt det som fårindividens liv att framträda som sammanhängande och helt (egennamnet,signaturen, eller de officiella manifestationerna: curriculum vitae, nekrologen,biografin). I själva verket är den individ som betecknas med ett viss egennamninte en enhet utan en mötesplats för biologiska och sociala egenskaper. Individenär en i en bestämd kontext och en annan i en annan kontext. Att berätta sitt livshistoria är inte blott att presentera sig själv, det är att konstruera sig själv.Forskaren måste ta sig i akt för att utan vidare överta logiken hos delevnadsberättelser han får sig till livs: när berättelsen presenterar en levnad sompå varandra följande händelser, bör detta ge sociologen anledning att konstrueraindividens (eller gruppens) bana < trajectoire > , dvs. den serie av varandraavlösande positioner som individen intar i ett rum, vilket i sin tur är statt iutveckling och underkastat oupphörliga transformationer.3"Att försöka förstå ett liv som en unik och i sig själv vilande serie av på varandraföljande händelser utan andra förbindelser än att de associeras med ett subjekt - sominte är konstant annat än i fråga om egennamnet - är ungefär lika absurt som attförsöka förklara en tunnelbanelinjes sträckning utan att ta tunnelbanenätets strukturmed i beräkningen, dvs. utan att känna till de objektiva relationerna mellan de skildastationerna. De olika biografiska,händelserna definieras av lika många placeringar ochförflyttningar i det sociala rummet, närmare bestämt i de på varandra följande .tillstånden hos strukturen av fördelningen av de skilda kapitalarter vilka står på spel!fältet i fråga. De rörelser som leder från en position till en annan (från enyrkes ställning till en annan, från ett bo~örlag WI ett ~nat? från et~ stift ~ll ett ~~at)har uppenbarligen en mening som defimeras as den objektiva relationen till det vardesom dessa positioner vid den aktuella tidpunkten har inom ett orienterat rum. Man kanmed andra ord förstå en bana (dvs. det sociala åldrandet, som även om detoundvikligen åtföljer det biologiska åldrandet är oberoende av detta) enbart underförutsättningen att man i förväg konstruerat de successiva tillstånden hos det fält inomvilket banan rullas upp, och därmed helheten av objektiva relationer som förenatagenten i fråga - åtminstone i ett visst antal relevanta tillstånd - med de övriga agentersom är engagerade i samma fält och konfronteras med samma rum av möjli~he~er ...Denna förhandskonstruktion är dessutom en nödvändig förutsättning för varJe ngorosvärdering av det man kunde kalla den sociala ytan, dvs. för en stringent beskrivning3 "L'illusion biographique", 1986, pp. 70f.