Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

458 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIessäismens eller politiska polemikens förenklingar" . 136Bourdieus mest utförliga försvar för sitt komplicerade skrivsätt återfinns i enintervju137 från 1983: Verkligheten är in.te bara komplex utan även struktureradoch hierarkiserad. För att skriva om denna verklighet måste författaren görarättvisa åt dess komplexitet och struktur, och samtidigt markera sin egen relationtill det ämne han behandlar. "Mina texter är fyllda av anvisningar avsedda attförhindra att läsaren vanställer och fÖIenklar. "\38Bourdieu angav i samma intervju flera skäl till sin aversion mot "lättlästa"framställningar. Den falska klarheten är utmärkande för den dominerande ochkonserverande diskursen, som uttalas av dem som finner att allting är självklart,att det är bäst om allting förblir självklart: ("[ ... ] att producera en förenklad och förenklande diskurs om den sociala världeninnebär oundvikligen att man tillhandahåller vapen för farliga manipulationer meddenna värld. Jag är övertygad om att man, av vetenskapliga såväl som politiska skäl,måste förutsätta att diskursen kan och bör vara så komplicerad som det mer ellermindre komplicerade problem som diskursen behandlar kräver. [---] När det handlarom objekt som är så laddade med lidelser, känslor och intressen som de socialatingen, är det utan tvekan de 'klaraste', det vill säga de enklaste diskurserna som löperstörst risk att missförstås, ty de fungerar som projektiva test där envar tar med sig sinafördomar, sina förutfattade meningar, sina fantasmer. "139Bourdieus pluralistiska vetenskapsideal har inneburit att han gärna blandat olikaforskningstekniker och utnyttjat de mest skilda typer av "data", däribland sådanasom sociologer annars sällan ägnar uppmärksamhet. 14o Pluralismen har ocksåpräglat uttrycksformerna. Det räcker med att bläddra i Bourdieus tidskrift Actesde la recherche en sciences sociales för att spåra hans ambition att även i dettaavseende reformera sociologin. Korta preliminära texter avlöser långaredogörelser för fullbordade studier, ibland utförliga som en mindre bok. IBourdieus egna artiklar, och i många andra, samsas teoretiska utläggningar medetnografiska observationer, statistiska tabeller, intervjuutdrag, teckningar,fotografier eller klipp ur de mest olikartade dokument, inte sällan försedda medunderstrykningar, marginalanteckningar eller pratbubblor . Så brukar intesociologiska artiklar se ut. Enligt programförklaringen som inledde det allra136 "Vorwort ... ", 1982, p. 14.137 Den franska versionen av denna intervju publicerades under rubriken "Reperes" iChosesdites, 1987. Bourdieus reflexioner över sin stil återfinns på sidorna 66-71.138 Op. cit., p. 67.139 Op. cit., pp. 67f.140 Så vore exempelvis Bourdieus bruk av fotografier värt ett särskilt studium, både hans egenanvändning av kameran som etnologiskt verktyg - prov därpå har ackompanjerat en del avhans publicerade texter som berör förhållanden på den algeriska landsbygden, med början iTravail ... , 1963 - och hans sätt att utnyttja bilder hämtade från annat håll för att tillföra sinaanalyser sådant som svårligen låter sig utsägas i ord.Kapitel V. En epistemologi för samhällsvetenskapen 459första numret är syftet att dels ge läsaren inblick i det sociologiska hantverket,dels bryta med de ritualiserade presentationsformer som florerar inomsociologin:"Här finner man sida vid sida texter som i grunden skiljer sig avsevärt såväl i stilensom till sin funktion: förvisso 'fullbordade' texter, men även korta anteckningar,referat av muntliga anföranden, arbetstexter om forskningsplaner ellerunderhandsnoteringar som snarare gäller teoretiska intentioner, empiriskaverifieringsproblem eller de data som analysen vilar på. Viljan att ge tillgång tillsjälva verkstaden, som inte känner andra regler än metodens regler, och att visa uppmaterialsamlingarna från pågående arbete, medför att man måste överge de mestuppenbart rituella formalismema: rätlinjig typografi, den obrutna diskursens retorik,samma omfång på artiklar eller tidskriftsnummer, och mer generellt allt som leder tillstandardisering och 'normalisering' av forskningsprodukterna. "141Om den bland hans böcker Som härvidlag uppvisar de största likheterna medtidskriften yttrade Bourdieu i en radiointervju: "För mig är det intressantastemed La distinction den omvälvning av formen som jag genomförde i denna bok.[---J Stilistiskt sett är det en avantgardebok, dvs. jag har kombinerat fem ellersex språkbruk som vanligen är oförenliga. Sida vid sida finns analyser som kankallas teoretiska eller filosofiska, beskrivningar som om man så vill kan kallaslitterära, och råa men konstruerade dokument i form av intervjuer som blandardirekt, indirekt och semidirekt stil, [ ... ] statistik, etc. "142 I samma intervjunämnde Bourdieu möjligheten att utnyttja en litterär form för att kort ochsammanfattande säga något om det som med ett vetenskapligt språk skulle krävakomplexa utläggningar. Över huvud taget har han lagt sig vinn om att utnyttjaett brett register av skriftspråkets verkningsmedel, och i gengäld har han varitnoga med att bevara talspråkskaraktären hos sina många publicerade föredragoch intervjuer.Med all denna omsorg om stilen har Bourdieu uppenbarligen velat något merän att blott klä fardiga tankar och forskningsresultat i en ändamålsenligförpackning. Om, för att anknyta till Bourdieus bruk av psykoanalysensmodeller, presentationen av vetenskapligt arbete innebär en "formgivning", enanpassning till det vetenskapliga faItets "censur"143, så kan valet av stil och tilloch med den typografiska formgivningen tjäna som försvarsvapen för denförfattare som försöker reducera detta tvång. 144141 Actes de la recherche en sciences sociales, vol. I, nO l, 1975, p. 2 (orubr.redaktionelltext).142 Bourdieu intervjuad i radioutsändning "Le bon plaisir de Pierre Bourdieu", FranceCulture, 23 juni 1990.143 Om "formgivning" och "censur", se bl.a. "L'ontologie politique ... ", 1975; "La censure" ,1977; "Censure et mise en forme" , pp. 167ff i Ce que parler ... , 1982; fjärde kapitlet, pp.83ff, i L'ontologie politique ... , 1988. Jfr ovan, kapitel III, avsnitt 1.2.5.144 I den nyss citerade inledningen till första numret av sin tidskrift ställde Bourdieu mot den