Detta är en digital faksimilutgåva av Donald Broady ... - skeptron.uu.se

154 SOCIOLOGI OCH EPISTEMOLOGIdecenniets tongivande anglosaxiska "teoretiska" utmaningar mot de förstaefterkrigsdecenniernas dominerande empiristiska sociologi: Amerikanerna AlvinGouldner och Randall Collins toppar listan över de författare som citeratstillsammans med Bourdieu, och även engelsmannen Anthony Giddens är högtplacerad, på åttonde plats. Förmodligen föreligger här ett slags tolkningsramarsom haft sin betydelse för Bourdieu-receptionens fortsatta öden, efter den förstaintroduktionsfasen under senare hälften av sjuttiotalet. Bourdieus arbeten hartolkats mot bakgrund av diskussionen av exempelvis Gouldners och andrasteorier om de intellektuella och "den nya klassen". (Bourdieus begrepp"kulturellt kapital" har lånats av både Gouldner och Collins.) I fråga omallmänna ambitioner (strävan att överskrida motsättningarna mellan denobjektivistiska och den subjektivistiska sociologin, mellan makro- ochmikroperspektiv etc) finns uppenbara paralleller mellan Bourdieu, Giddens ochCollins. Sådana överensstämmelser innebär dock inte att tiden, som det brukarheta, "hunnit ifatt" Bourdieus projekt. Varje projekt måste förstås utifrån sinaförutsättningar.Tag förhållandet mellan Bourdieu och Giddens som exempel. Båda har strävatefter att komma förbi den polaritet mellan subjektivism och objektivism somplågat sociologin. Sociologin har varit kluven i å ena sidan fenomenologiska ochandra traditioner som lägger tonvikten vid de individuella aktörerna och derasförmåga att tolka, skapa och förändra sin värld, å andra sidan bland annatfunktionalistiska och strukturalistiska traditioner (även den empiristiska surveysociologinkan räknas hit) som betonar de samhälleliga bestämningarna. Dennapolaritet, som ställer individ mot samhälle, mikro mot makro, det levda livetmot de objektiva livsvillkoren är, menade både Bourdieu och Giddens,vetenskapligt ofruktbar . Även deras recept på hur problemet bör hanteras ärbesläktat. Den sociologi de ville åstadkomma är inte av den sort som fogarmakroperspektiv och mikroperspektiv och diverse mittemellanperspektiv tillvarandra. De föreställde sig en sammanhållen sociologi som kommer åt självaförbindelsen mellan den sociala strukturen och agenternas praktiker. FörBourdieu framstod i synnerhet habitusbegreppet som brukbart för detta syfte,och Giddens' argumentation ledde i samma riktning: visst existerar socialasystem och social struktur, betonade Giddens, men sociala system ärreproducerade sociala praktiker, och struktur existerar inte i något slags upphöjdavskildhet utan enbart såsom nedlagd i sådana praktiker och såsom"minnesspår" som orienterar de mänskliga agenternas beteende.72 En rad avGiddens' begrepp - såsom de nyss nämnda "minnesspåren" , eller den "rutin"72 Se t.ex. Giddens, 1984, p. 17.Kapitel II. Författarskapet och receptionen 155eller "rutinisering" som ligger till grund för vardagshandlandet73 - påminner omBourdieus habitusbegrepp, och hans begrepp om "resurser" leder tankarna tillBourdieus kapitalbegrepp74.Detta betyder inte nödvändigtvis att Giddens lärt av Bourdieu. 75 Snarare än. påverkan handlar det nog om att Bourdieu och Giddens mycket generellt sagtintog homologa positioner inom den franska respektive den engelska sociologin,positioner som både förutsatte och överskred strukturalismen. Strukturalismenrepresenterade på sin tid - högkonjunkturen inträffade under sextiotalet iFrankrike och under sjuttiotalet i England - ett avståndstagande från denempirism som dominerat den första efterkrigstidens amerikanska sociologi ochdärifrån importerats till Europa. Strukturalismen var en, om man så vill,rationalistisk framstöt, en maning till samhälls forskarna att vägra taga "data" förgivna, att börja tänka igen och att konstruera sina studieobjekt. Att empirismenhamnat i skottgluggen blev kanske framför allt synligt i samband medmarxismens erövring av vetenskaplig legitimitet: begrepp som "makt" och"klass" var oförenliga med den empirism som lånade sina tankemönster frånvardagstänkandet eller från administrativa kategoriseringar. När såstrukturalismens glans började mattas något (från och med senare delen avsextiotalet i Frankrike och slutet av sjuttiotalet i England) öppnades utrymme förolika slag av strömningar som korrigerade strukturalismens tendens atthypostasera strukturerna och att framställa agenterna som lealösa marionetter istrukturernas garn. Strukturalisterna som krävt att forskaren skall tänka kundenu anklagas för att ha förbisett att även forskningsobjekten tänker och handlar.Härmed skapades, även i det hörn av det sociologiska fältet där strukturalismenutgjort den stora attraktorn76, en marknad för sociologisk teori som gör rättvisaåt subjektiviteten och subjekten. Somliga bröt med strukturalismen - inomnordamerikansk sociologi exempelvis den anmärkningsvärt starka strömning73 Op. cit., pp. 60ff et passim.74 Till och med Giddens sätt att skilja mellan "allocative resources" och "authoritativeresources" (se särskilt op. cit., pp. 33 och 258) uppvisar yn smula släktskap med Bourdieusåtskillnad mellan ekonomiskt och kulturellt kapital.75 Åtminstone hänvisade Giddens inte alls till Bourdieu i de två texter från 1976 där han,Giddens, först formulerade sin strukturationsteori (nämligen i kapitlet "The Production andReproduction of Social Life" i New Rules of Sociological Method, samt i artikeln"Functionalism: Apres la lutte" i tidskriften Social Research)76 I USA hade i andra hörn av det sociologiska fältet under hela sjuttiotalet ett brett spektrumav skolor - den fenomenologiska sociologi som Alfred Schiitz' forna elever vid Columbiaspred över landet, Västkustens etnometodologi, Goffmans mikrosociologi och olika varianterav socialpsykologiska och interaktionistiska skolor - återinfört subjektiviteten och demellanmänskliga relationerna i sociologin och därmed utmanat den dittills dominerandeformalistiska survey-sociologin. Här intresserar vi oss dock för strukturalismens öde.