Berit Zachrisen

vi føler at vi forstår en tekst, kan det bety at vi har justert vår horisont i
forhold til tekstens. Dette kaller Gadamer horisontsammensmeltning. Denne
sammensmeltning skjer som et resultat av den hermeneutiske sirkel. «I förståelsen
sker en verklig horisontsammensmältning, som öppnar och upphäver
en historisk horisont i samma process.» (Gadamer 1997 s. 154-155.)
Men total horisontsammensmeltning er ikke mulig, og heller ikke ønskelig.
For å forstå en tekst eller et fenomen trenger vi både nærhet og avstand. Som
pedagog er det nærliggende å assosiere til begrepet empati. I dette ligger at
man skal forsøke å ta den andres ståsted, kjenne på, forstå og anerkjenne den
andres følelser og synspunkt, men ikke passivt overta disse. Gadamer (1997 s.
152) bruker et tilsvarende bilde:
20
«Ty vad betyder det: att försätta sig? Förvisso inte att bortse från sig
själv. Naturligtvis krävs ett bortseende för att man verkligen skall få
upp ögonen för den andra situationen. Men man måste just ta med sig
själv in i denne andra situation. Då först kan man tala om att försätta
sig. Försätter man sig t.ex. i en annan människans situation, så
kommer man att förstå henne, dvs. bli medveten om den andras
annan-het och oupplösliga individualitet först genom att försätta sig i
hennes läge.»
Et annet sentralt begrep hos Gadamer er virkningshistorie. Med begrepet
virkningshistorie forsøker Gadamer å få fram at tekstens horisont på en måte
er innbakt i vår egen. Når vi kan forstå fortidens tekster, er det fordi våre
fordommer er et resultat av tekstenes virkningshistorien.: «Det historiska
intresset riktar sig inte bara mot historiens fenomen eller traditionens verk
utan i andra hand också mot deras efterverkningar i historien, vilka slutligen
också inbegriper forskningens historia (…) Det är verkningshistorien, som
redan har bestämt vad vi vill sätta i fråga och göra till föremål för
forskningen, (…). » (Gadamer 1997 s. 147-148.) Og: «Samtidens horisont
kräver sålunda det förflutna för att bildas. Det finns ingen avskild
samtidshorisont, lika lite som det finns historiska horisonter att försätta sig i.»
(Ibid. s. 154.)
Et annet begrep fra Gadamer som er nær knyttet til begrepet virkningshistorie
er tradisjon. Tradisjon kan forklares som den kulturelle overlevering. Og det
er gjennom denne at verkets horisont har forgreninger til vår tid.