Nya testamentet - Logosmappen

11. CAPITLET
Bedja läres. Satan drifs ut. Tecken nekas. Ve öfver
Phariseerna.
1. Och det begaf sig, att han bad uti ett
rum; då han vände igen, sade en af hans
Lärjungar till honom: Herre, lär oss bedja,
såsom ock Johannes lärde sina Lärjungar.
2. Då sade han till dem: När I bedjen,
säger så: Fader vår, som äst i himlom,
helgadt varde ditt Namn. Tillkomme ditt
rike. Ske din vilje, såsom i himmelen, så
ock på jordene.
3. Gif oss alltid vårt dageliga bröd.
4. Och förlåt oss våra synder; ty ock vi
förlåte allom, som oss skyldige äro. Och
inled oss icke uti frestelse; utan fräls oss
ifrån ondo.
5. Och sade han till dem: Hvilken är
ibland eder, som hafver en vän, och han
går till honom om midnattstid, och säger
till honom: Käre vän, låna mig tre bröd;
6. Ty min vän är kommen till mig,
vägfarandes, och jag hafver intet lägga för
honom.
7. Och den, som innanföre är, svarar,
och säger: Gör mig icke omak; dörren är
nu stängd, och min barn äro med mig i
säng; jag kan icke stå upp, och få dig det.
8. Jag säger eder: Om han än icke
uppstår, och får honom det, derföre att han
är hans vän; likväl, derföre att han så
trägen är, står han upp, och får honom så
mycket han behöfver.
9. Så säger ock jag eder: Beder, och eder
skall gifvet varda; söker, och I skolen
finna; klapper, och eder skall varda
upplåtet.
10. Ty den der beder, han får; och den der
söker, han finner: och den der klappar,
honom varder upplåtet.
11. Hvilken ibland eder är den fader, om
hans son bedes bröd af honom, som gifver
honom en sten? Eller om han bedes fisk,
månn han gifva honom en orm för fisk?
12. Eller om han bedes ägg, månn han få
honom en scorpion?
LUCE EVANGELIUM
98
13. Kunnen nu I, som onde ären, gifva
edor barn goda gåfvor; huru mycket mer
skall edar himmelske Fader gifva den
Helga Anda dem som bedja honom?
14. Och han utdref en djefvul, som var en
dumbe; och när djefvulen var utdrifven,
talade dumben; och folket förundrade sig.
15. Men somlige af dem sade: Han
utdrifver djeflar med Beelzebub, djeflarnas
öfversta.
16. Och somlige frestade honom,
begärandes af honom tecken af himmelen.
17. Men efter han visste deras tankar,
sade han till dem: Hvart och ett rike, som
söndrar sig emot sig sjelft, det varder
förödt, och hus faller på hus.
18. Är ock nu Satan söndrad emot sig
sjelf, huru varder då hans rike ståndandes?
Efter I sägen, att jag utdrifver djeflar med
Beelzebub.
19. Men om jag utdrifver djeflar med
Beelzebub, med hvem drifva då edor barn
dem ut? Derföre skola de vara edra
domare.
20. Men om jag utdrifver djeflar med
Guds finger, så är ju Guds rike kommet till
eder.
21. Då en stark beväpnad bevarar sitt hus,
så blifver det i frid, som han äger.
22. Men der en starkare tillkommer, och
öfvervinner honom, tager han bort all hans
vapen, der han tröste uppå, och skifter hans
rof.
23. Den icke med mig är, han är emot
mig; och den icke församlar med mig, han
förskingrar.
24. När den orene anden går ut af
menniskone, vandrar han omkring torra
platser, söker efter hvilo, och finner ingen.
Då säger han: Jag vill komma igen uti mitt
hus, der jag utgick.
25. Och när han kommer, finner han det
rent sopadt, och väl tillpyntadt.