Nya testamentet - Logosmappen

12. Och de gingo ut, och predikade, att
man skulle bättra sig;
13. Och utdrefvo många djeflar, och
smorde många kranka med oljo, och
botade dem.
14. Och fick Konung Herodes detta höra;
ty hans namn var redo kunnigt; och sade:
Den Johannes, som döpte, är uppstånden
ifrå de döda; och derföre gör han sådana
krafter.
15. Somlige sade: Det är Elias; och
somlige sade: Det är en Prophet, eller
såsom en af Propheterna.
16. Då Herodes sådant hörde, sade han:
Denne är Johannes, som jag halshögg; han
är uppstånden ifrå de döda.
17. Ty Herodes hade sändt bort, och låtit
gripa Johannes, och satt honom i fängelse,
för Herodias, sins broders Philippi hustrus
skull; ty han hade tagit henne till hustru;
18. Men Johannes sade till Herodes: Dig
är icke lofligit att hafva dins broders
hustru.
19. Men Herodias gick efter hans argesta,
och hade gerna dräpit honom; och kunde
dock icke komma dess vid;
20. Ty Herodes fruktade Johannem,
vetandes att han var en from och helig
man; och aktade honom, och lydde honom
i mång stycke, och hörde honom gerna.
21. Då nu en belägen dag kom, att
Herodes på sin födelsedag gaf de öfversta,
och höfvitsmän, och de yppersta i
Galileen, en aftonkost;
22. Gick Herodias dotter in, och dansade,
och det behagade Herodi, och dem der med
honom såto vid bordet. Då sade Konungen
till pigona: Bed utaf mig hvad du vill, jag
vill gifva dig det;
23. Och svor henne en ed; Hvad du
bedjande varder af mig, vill jag gifva dig,
allt intill hälften af mitt rike.
24. Hon gick ut, och sade till sina moder:
Hvad skall jag bedja? Hon sade: Johannis
Döparens hufvud.
MARCI EVANGELIUM
56
25. Och hon gick straxt med hast in till
Konungen, och bad, sägandes: Jag vill, att
du gifver mig nu straxt, på ett fat, Johannis
Döparens hufvud.
26. Då vardt Konungen bedröfvad; dock,
för edens skull, och för deras skull, som
der såto vid bordet, ville han icke visa
henne af;
27. Utan straxt sände Konungen bödelen,
och böd inhemta hans hufvud. Han gick
åstad, och halshögg honom i fångahuset;
28. Och bar fram hans hufvud på ett fat,
och fick pigone; och pigan fick det sine
moder.
29. Då hans lärjungar det sporde, kommo
de, och togo hans lekamen upp, och
begrofvo honom.
30. Och Apostlarna församlades till
Jesum, och förkunnade honom all stycke;
och hvad de gjort och lärt hade.
31. Då sade han till dem: Kommer I
allene afsides med mig uti ödemarken, och
hviler eder något litet; ty der voro månge,
som gingo till och ifrå, så att de hade icke
tid till att äta.
32. Och så for han bort afsides till skepps
uti ödemarken.
33. Och folket såg, att de foro sina färde;
och månge kände honom, och lupo dit
tillsammans af alla städer, till fot, och
kommo fram förr än de, och församlades
till honom.
34. Så gick Jesus ut, och fick se det
myckna folket, och varkunnade sig öfver
dem; förty de voro såsom får, de ingen
herdan hade; och begynte lära dem
mycket.
35. Och då nu dagen var fast framliden,
gingo hans Lärjungar till honom, och sade:
Här är öknen, och tiden är fast förliden;
36. Släpp dem ifrå dig, att de måga gå
bort i byarna och torpen här omkring, och
köpa sig bröd; ty de hafva intet äta.
37. Då svarade han dem, och sade: Gifver
I dem äta. Då sade de till honom: Skole vi
gå bort, och köpa för tuhundrade penningar
bröd, och gifva dem äta?