Nya testamentet - Logosmappen

22. CAPITLET
Pauli ätt, parti, vandel, borgerskap.
1. I män, bröder och fäder, hörer min
ursäkt, som jag nu gör för eder.
2. Och då de hörde, att han talade på
Ebreisko till dem, dessmer ljud gåfvo de
honom. Och han sade:
3. Jag är en Judisk man, född i Tarsen i
Cilicien; men uppfödd här i staden vid
Gamaliels fötter, granneliga lärder uti
fädernas lag, hafvandes nit om Gud, såsom
ock I alle i denna dag;
4. Och hafver förföljt denna vägen allt
intill döden, bindandes och kastandes i
fängelse både män och qvinnor;
5. Såsom ock öfverste Presten mig vittne
är, och hele hopen af de äldsta, af hvilkom
jag hade tagit bref till bröderna, och for till
Damascum, att föra ock dem, som der
voro, bundna till Jerusalem, att de skulle
blifva näpste.
6. Så hände sig, vid jag var på vägen,
och kom in mot Damascum, vid
middagstid, att ett stort sken af himmelen
ljungade kringom mig hasteliga.
7. Och jag föll ned på jordena, och hörde
ena röst, sägandes till mig: Saul, Saul, hvi
förföljer du mig?
8. Och jag svarade: Ho äst du, Herre?
Sade han till mig: Jag är Jesus af Nazareth,
den du förföljer.
9. Och de som med mig voro, sågo
skenet, och vordo förfärade; men röstena
hörde de intet, hans som talade med mig.
10. Då sade jag: Herre, hvad skall jag
göra? Då sade Herren till mig: Statt upp,
och gack in i Damascum; och der skall dig
sagdt varda, om allt det dig förelagdt är till
att göra.
11. Och efter jag såg intet, för den
klarhetens skull som gick af det skenet,
vardt jag ledd vid handena af mina följare,
som med mig voro, och kom in i
Damascum.
12. Och der var en gudfruktig man efter
lagen, benämnd Ananias, ett godt rykte
hafvandes när alla Judar, som der bodde.
APOSTLA GERNINGAR
198
13. Han kom till mig, och stod, och sade
till mig: Saul, käre broder, haf din syn
igen. Och i samma stundene fick jag min
syn, och såg honom.
14. Då sade han: Våra fäders Gud hafver
beredt dig, att du skall känna hans vilja,
och se den Rättfärdiga, och höra röstena af
hans mun;
15. Ty du skall vara honom ett vittne för
alla menniskor, om det du sett och hört
hafver.
16. Och nu, hvad töfvar du? Statt upp, och
låt dig döpa, och två af dina synder,
åkallandes Herrans Namn.
17. Då hände sig, att när jag var kommen
igen till Jerusalem, och bad i templet, att
jag vardt tagen uti ena syn;
18. Och såg honom, sägandes till mig: Låt
lida dig, och gack snarliga utu Jerusalem;
ty de varda icke anammande ditt
vittnesbörd om mig.
19. Och jag sade: Herre, de veta sjelfve att
jag drog i häktelse, och hudflängde
allestäds i Synagogorna dem som trodde
på dig.
20. Och då dins vittnes Stephani blod
utgjutet vardt, var jag ock med, och
samtyckte hans död, och vaktade deras
kläder som dråpo honom.
21. Och han sade till mig: Gack, ty jag
vill sända dig fjerran bort till Hedningarna.
22. Men de hörde honom allt intill detta
ordet. Då upphofvo de sina röst, och sade:
Tag bort sådana mennisko af jordene; ty
det är icke tillbörligit att han skall lefva.
23. Och då de så ropade, och kastade sin
kläder af, och hofvo stoft upp i vädret;
24. Lät höfvitsmannen leda honom in i
lägret, och böd att han skulle huflängas
och ransakas, att han måtte få veta, för
hvad sak de hade så ropat på honom.
25. Och då han honom bundit hade med
tåg, sade Paulus till underhöfvitsmannen,
som när stod: Mågen I ock hudflänga
någon Romersk man, och odömdan?