Nya testamentet - Logosmappen

13. CAPITLET
Bot nödig. Krumpen qvinna. Ordets kraft. Få salige.
Jerusalem ve.
1. På samma tid voro der någre
tillstädes, som bådade honom om de
Galileer, hvilkas blod Pilatus hade blandat
med deras offer.
2. Då svarade Jesus, och sade till dem:
Menen I att desse Galileer voro syndare för
alla Galileer, efter de sådant ledo?
3. Nej, säger jag eder; utan om I icke
bättren eder, skolen I alle sammalunda
förgås.
4. Eller de aderton, som tornet i Siloa
föll uppå, och drap dem, menen I att de
brottslige voro för alla menniskor, som bo
i Jerusalem?
5. Nej, säger jag eder; utan om I icke
bättren eder, skolen I alle sammalunda
förgås.
6. Sade han ock denna liknelsen: En man
hade ett fikonaträ planteradt i sin vingård,
och han kom och sökte frukt derpå, och
fann ingen.
7. Då sade han till vingårdsmannen: Si,
nu i tre år hafver jag kommit, och sökt
frukt på detta fikonaträt, och finner ingen;
hugg det bort; hvarefter skall det förhindra
jordena?
8. Han svarade, och sade till honom:
Herre, låt stå det ännu i detta året, så länge
jag grafver omkring det och göder det;
9. Om det så kunde bära frukt; hvar ock
icke, så hugg det sedan bort.
10. Och han lärde om Sabbathen i en
Synagogo.
11. Och si, der var en qvinna, som hade
haft krankhetenes anda i aderton år; och
var krumpen, och förmådde icke upplyfta
hufvudet.
12. När Jesus såg henne, kallade han
henne till sig, och sade till henne: Qvinna,
var fri af dine krankhet.
13. Och han lade händerna på henne: och
straxt reste hon sig upp, och prisade Gud.
LUCE EVANGELIUM
103
14. Då svarade öfversten för Synagogon,
och var vred att Jesus helade på Sabbathen,
och sade till folket: Sex dagar äro, der I
mågen arbeta på; kommer på dem, och
låter hela eder; icke på Sabbathen.
15. Då svarade Herren honom, och sade:
Du skrymtare, löser icke hvar och en af
eder om Sabbathen sin oxa eller åsna ifrå
krubbone, och leder bort att vattna?
16. Måtte man då icke lösa af detta
bandet, på Sabbathen, denna Abrahams
dotter, hvilken Satan bundit hafver, si, nu i
aderton år?
17. Och då han detta sade, skämde sig alle
som honom emotståndit hade, och allt
folket gladde sig af de härliga gerningar,
som gjordes af honom.
18. Så sade han då: Hvem är Guds rike
likt? Och vid hvad skall jag likna det?
19. Det är likt vid ett senapskorn, som en
man tog, och sådde i sin örtagård; och det
växte, och blef ett stort trä, och foglarna
under himmelen bodde på dess qvistar.
20. Och åter sade han: Vid hvad skall jag
likna Guds rike?
21. Det är likt enom surdeg, hvilken en
qvinna tog, och lade in uti tre skäppor
mjöl, tilldess det surnade alltsammans.
22. Och han gick igenom städer och byar,
och lärde, och tog vägen åt Jerusalem.
23. Och en sade till honom: Herre, äro de
ock få, som varda salige? Då sade han till
dem:
24. Vinnlägger eder derom, att I kunnen
ingå igenom den trånga porten; ty månge,
säger jag eder, skola söka derefter, att de
må inkomma, och skola dock icke kunna.
25. Sedan husbonden hafver uppståndit,
och låtit dörren igen; och I begynnen stå
ute, och bulta på dörren, sägande: Herre,
Herre, låt upp för oss; och han svarar, och
säger till eder: Jag vet intet af eder, hvadan
I ären;
26. Då skolen I begynna säga: Vi hafvom
ätit och druckit med dig, och du hafver lärt
på våra gator.