Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN ANDRA TILL DE CORINTHIER
13. Icke sker detta i den mening, att andre
skola hafva nog, och I trång, utan att det
skall gå lika till:
14. Att edar rikedom tjenar deras
fattigdom i denna (dyra) tid, och deras
rikedom hjelper edra fattigdom, på det lika
tillgå skall;
15. Såsom skrifvet är: Den der mycket
samlade, han hade intet öfverlöpse; och
den der litet samlade, honom fattades intet.
16. Men Gudi vare tack, som sådana flit
gifvit hafver uti Titi hjerta till eder.
17. Ty han tog den förmaning på sig; ja,
sannerliga, han var så flitig, att han tog sig
före sjelfviljandes fara till eder.
18. Men vi hafve sändt med honom en
broder, den pris hafver i Evangelio, i alla
församlingar.
19. Och icke det allenast; utan han är ock
skickad af församlingarna, till att vara vår
följeslagare till denna undsättning, som
beställes af oss, Herranom till äro, och edar
goda vilja till pris;
20. Och förvarar, att oss ingen straffa kan
för denna rika undsättnings skull, som af
oss beställd varder;
21. Och ser derpå, att det redeliga tillgår,
icke allenast för Herranom, utan ock för
menniskom.
22. Och hafve vi sändt med honom vår
broder, den vi ofta bepröfvat hafve i mång
stycke, att han flitig är, och nu mycket mer
flitig; och förse vi oss storliga till eder;
23. Ehvad det är för Titi skull, hvilken
min stallbroder och medhjelpare är när
eder, eller för våra bröders skull, som äro
församlingarnas Apostlar, och Christi ära.
24. Låter nu skina någon bevisning till
edar kärlek, och vår berömmelse af eder,
på dem; ja ock uppenbarliga för
församlingarna.
257
9. CAPITLET
Glada gifvare älskar Gud.
1. Om den undsättning, som sker
helgonen, är icke behof att jag skrifver
eder till.
2. Ty jag vet edar godvilja, af hvilken
jag berömmer mig ibland dem i
Macedonien, att Achajen var redo för ett år
sedan; och edart efterdöme uppväckte
många.
3. Dock hafver jag sändt dessa bröder,
derföre att vår berömmelse om eder icke
skall fåfäng vara uti detta ärende; och att I
ären redo, såsom jag hafver sagt om eder;
4. På det, om de af Macedonien med mig
komma, och finna eder icke redo, att vi
(jag vill icke säga I) icke då skolen få en
blygd af sådana berömmelse.
5. Syntes mig ock af nöden vara att
förmana bröderna, att de först foro till
eder, och tillredde den undsättning, som
tillförene utlofvad var; att hon ligger redo,
såsom en god undsättning och icke som
någor karghet.
6. Men det säger jag: Den som sparliga
sår, han skall ock sparliga uppskära; och
den som sår i välsignelse, han skall ock
uppskära i välsignelse.
7. Hvar och en som han sjelf vill; icke
med olust, eller af tvång; ty en gladan
gifvare älskar Gud.
8. Gud är mägtig så lagat, att allahanda
nåd rikeliga blifver i eder; att I uti all ting
alltid nog hafven, nog mägtige till alla
goda gerningar;
9. Såsom skrifvet är: Han hafver utstrött,
och gifvit de fattiga; hans rättfärdighet
blifver i evig tid.
10. Men den som räcker sädesmannenom
det han sår, han skall ock räcka eder brödet
till att äta, och skall föröka edra säd, och
låta växa edra rättfärdighets frukt;
11. Att I rike blifven i all ting, uti all
enfaldighet, hvilken i oss verkar, att Gudi
sker tack.