Nya testamentet - Logosmappen

15. Ty detta folks hjerta är förstockadt,
och deras öron höra illa, och deras ögon
hafva de igenlyckt; på det de icke ens
skulle se med ögonen, och höra med
öronen, och förståt med hjertat, och
omvända sig, att jag måtte hela dem.
16. Men salig äro edor ögon, att de se,
och edor öron, att de höra.
17. Sannerliga säger jag eder, att månge
Propheter och rättfärdige hafva begärat se
det I sen, och fingo dock icke set, och höra
det I hören, och fingo dock icke hörat.
18. Så hörer nu I denna liknelsen om
sädesmannen.
19. Hvar någor hörer ordet om riket, och
förstår det icke, så kommer den onde, och
rifver det bort, som sådt är i hans hjerta;
det är den som vid vägen sådder var.
20. Men den som var sådder på stenören,
är den som hörer ordet, och tager det straxt
gladeliga.
21. Men han hafver ingen rot i sig sjelf,
utan står till en tid; och när bedröfvelsen
och förföljelsen påkomma för ordets skull,
straxt förargas han.
22. Men den som var sådder ibland törne,
är den som hörer ordet; och desse
verldenes bekymmer, och rikedomsens
svek förqväfver ordet; och han blifver utan
frukt.
23. Men den som var sådder i goda jord,
är den som hörer ordet, och förstår det; och
bär också frukt, så att somt gör
hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt
tretiofaldt.
24. En annor liknelse satte han dem före,
och sade: Himmelriket är likt ene
mennisko, som sådde goda säd i sin åker;
25. Men då folket sof, kom hans ovän,
och sådde ogräs midt ibland hvetet; och
gick sin väg.
26. Då nu säden växte, och bar frukt,
syntes ock ogräset.
27. Då gingo husbondans tjenare fram,
och sade till honom: Herre, sådde du icke
goda säd i din åker? Hvadan hafver han då
ogräs?
MATTHEI EVANGELIUM
19
28. Då sade han till dem: Det hafver
ovännen gjort. Sade tjenarena till honom:
Vill du, att vi gåm, och hemte det bort?
29. Då sade han: Nej, på det att, när I
upprycken ogräset, I icke skolen ock
dermed upprycka hvetet.
30. Låter båda växa intill skördetiden; och
i skördetiden vill jag säga
skördemännomen: Hemter först ogräset
samman, och binder det i knippor, till att
uppbrännas; men hvetet församler i mina
lado.
31. En annor liknelse satte han dem före,
och sade: Himmelriket är likt ett
senapskorn, som en man tog, och sådde i
sin åker;
32. Hvilket minst är af all frö; men när det
varder uppväxt, är det störst ibland
krydder, och blifver ett trä, så att foglarna
under himmelen komma, och göra sin
näste på dess qvistar.
33. En annor liknelse sade han till dem:
Himmelriket är likt enom surdeg, hvilken
en qvinna tog, och blandade i tre skeppor
mjöl, tilldess det blef alltsammans surt.
34. Detta allt talade Jesus i liknelser till
folket; och utan liknelse talade han intet till
dem;
35. Att det skulle fullkomnas, som sagdt
var genom Propheten som sade: Jag skall
öppna min mun i liknelser, och skall uttala
det hemligit varit hafver ifrå verldenes
begynnelse.
36. Då skiljde Jesus folket ifrå sig, och
kom hem. Och hans Lärjungar stego fram
till honom, och sade: Uttyd oss denna
liknelsen om åkrens ogräs.
37. Då svarade han, och sade till dem:
Menniskones Son är den som den goda
sädena sår.
38. Åkren är verlden; den goda säden äro
riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.
39. Ovännen, som sådde, är djefvulen;
skördetiden är verldenes ände;
skördemännerna äro Änglarna.