Nya testamentet - Logosmappen

10. CAPITLET
Cornelii, Petri syn, samtal, predikan, dop.
1. Uti Cesareen var en man, benämnd
Cornelius, en höfvitsman af den skaran,
som het den Valske;
2. Gudelig och gudfruktig med allt sitt
hus, gifvandes folkena mycken almoso,
och bedjandes Gud alltid.
3. Han såg uti en syn uppenbarliga, vid
nionde timman på dagen, Guds Ängel
inkomma till sig, och säga till sig: Corneli.
4. Då såg han uppå honom, och vardt
förfärad, och sade: Hvad äret. Herre? Då
sade han till honom: Dina böner och dina
almosor äro uppkomne i åminnelse för
Gud.
5. Så sänd nu några män till Joppe, och
kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus;
6. Han gästar när en, som heter Simon
lädermakare, och hans hus är vid hafvet;
den skall säga dig hvad du göra skall.
7. Och då Ängelen, som talade med
Cornelio, var bortgången, kallade han till
sig två sina tjenare, och en gudfruktig
krigsknekt, af dem som togo vara på
honom;
8. Och förtäljde dem allt detta, och sände
dem till Joppe.
9. På den andra dagen, då de voro på
vägen, och begynte lida intill staden, gick
Petrus upp i salen, till att bedja, vid sjette
timman.
10. Och som han vardt hungrig, ville han
få sig mat; och vid de tillredde, kom en
dvale öfver honom;
11. Och han såg himmelen öppen, och
nederkomma till sig ett fat, såsom ett stort
linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra
hörnen, nederlåtet på jorden;
12. Uti hvilko voro allahanda fyrafött djur
på jorden, och vilddjur, och de som
krypande äro, och de som flygande äro
under himmelen.
13. Och en röst skedde till honom: Statt
upp, Petre; slagta, och ät.
APOSTLA GERNINGAR
176
14. Då sade Petrus: Ingalunda, Herre; ty
jag hafver aldrig ätit något menligit, eller
orent.
15. Och rösten sade andra reson till
honom: Det Gud hafver rent gjort, det
behöfver du icke kalla menligit.
16. Och detta skedde ock så tredje reson;
och vardt fatet sedan igen upptaget i
himmelen.
17. Och då Petrus begynte bekymrad
varda vid sig sjelf, hvad syn detta skulle
vara, som han sett hade; si, männerna, som
sände voro af Cornelio, voro för dörrene,
och frågade efter Simons hus;
18. Och kallade de en ut, och sporde, om
Simon, som ock kallades Petrus, var der
till herberge.
19. Och vid Petrus tänkte på synena, sade
Anden till honom: Si, der äro tre män, som
söka efter dig.
20. Så statt nu upp, och stig ned, och gack
med dem, intet tviflandes; ty jag hafver
sändt dem.
21. Så steg Petrus ned till männerna, som
sände voro af Cornelio till honom, och
sade: Si, jag är den som I söken; för hvad
sak ären I komne?
22. Svarade de: Cornelius, den
höfvitsmannen, som är en rättfärdig och
gudfruktig man, och hafver vittnesbörd af
allt Judiska folket, hafver fått befallning af
en helig Ängel, att han skulle kalla dig uti
sitt hus, och höra ord af dig.
23. Då kallade han dem in, och behöll
dom der till herberges. Dagen derefter for
Petrus med dem; och några bröder af Joppe
följde honom.
24. Och den andra dagen kommo de in uti
Cesareen; och Cornelius förbidde dem, och
hade kallat tillhopa sina fränder, och sina
bästa vänner.
25. Och då dertill kom, att Petrus skulle
ingå, gick Cornelius emot honom, och föll
ned för hans fötter, och tillbad honom.
26. Men Petrus reste honom upp,
sägandes: Statt upp; jag är ock en
menniska.