Nya testamentet - Logosmappen

13. CAPITLET
Paulus lärer Hedningarna, omvänder Sergius, predikar
i Antochia.
1. Och voro uti den församling i
Antiochien någre Propheter och Lärare;
ibland dem var Barnabas, och Simeon,
som kallas Niger; och Lucius af Cyrenen,
och Manahen, som var uppfödd med
Herode Tetrarcha; och Saulus.
2. När de samme tjente Herranom, och
fastade, sade den Helge Ande: Skiljer mig
ut Barnabam och Saulum, till det verk,
som jag hafver kallat dem till.
3. Då fastade de, och bådo, och lade
händer på dem, och läto dem fara.
4. Och som de sände voro af den Helga
Anda, drogo de till Seleuciam; och seglade
dädan intill Cypren.
5. Och då de voro i den staden Salamine,
predikade de Guds ord uti Judarnas
Synagogor; och Johannem hade de för en
tjenare.
6. Och då de öfverfarit hade öna allt
intill (den staden) Paphum, funno de der
en trollkarl, som var en falsk Prophet, en
Judo som het BarJesus.
7. Han var med landshöfdinganom, som
het Sergius Paulus, hvilken en förståndig
man var. Han kallade till sig Barnabam och
Saulum, och begärade höra Guds ord.
8. Men trollkarlen Elymas, ty hans namn
uttydes så, stod dem emot, och ville vända
landshöfdingan ifrå trone.
9. Men Saulus, den ock Paulus het, full
med den Helga Anda, såg på honom;
10. Och han sade: O du djefvulsbarn, full
med allt bedrägeri, och med alla list, fiende
till allt det rättfärdigt är, du låter icke af att
förvända Herrans rätta vägar.
11. Och nu, si, Herrans hand är öfver dig,
och du skall varda blind, och icke se solena
en tid långt. Och straxt föll på honom
töcken och mörker; och han gick omkring,
sökandes efter att någor måtte tågan vid
handena, och ledan.
APOSTLA GERNINGAR
181
12. Då landshöfdingen såg hvad skedt
var, trodde han, och förundrade sig öfver
Herrans lärdom.
13. Då Paulus, och de med honom voro,
foro ifrå Papho, kommo de till Pergen i
Pamphylien; och Johannes skiljdes ifrå
dem, och for igen till Jerusalem.
14. Men de drogo genom de landsändar
ifrå Pergen, och kommo till Antiochien, i
det landet Pisidien; och gingo in uti
Synagogon, om Sabbathsdagen, och satte
sig.
15. Och sedan lagen var läsen och
Propheterna, sände de öfverste af
Synagogon till dem, sägande: I män och
bröder, hafven I något att tala till folkets
förmanelse, så taler.
16. Då stod Paulus upp, och gaf tecken
med handene, att de skulle vara tyste, och
sade: I män af Israel, och I som frukten
Gud, hörer härtill.
17. Detta folks Israels Gud hafver utvalt
våra fäder, och upphöjt folket, då de
främlingar voro uti Egypti land, och fört
dem derut med högom arm.
18. Och vid fyratio år långt led han deras
seder uti öknen;
19. Och nederlade sjuhanda folk uti
Canaans land; och skifte deras land
emellan dem med lott.
20. Och sedan, vid femtio och
fyrahundrade år, gaf han dem domare,
intill Propheten Samuel.
21. Och derefter begärade de Konung;
och Gud gaf dem Saul, Kis son, en man af
BenJamins slägte, i fyratio år.
22. Sedan satte han honom af, och
uppsatte öfver dem David till en Konung,
hvilkom han gaf vittnesbörd, och sade: Jag
hafver funnit David, Jesse son, en man
efter mitt hjerta; han skall göra all min
vilja.
23. Af hans säd hafver Gud upptagit
Israels Frälsare, Jesum, efter som han
lofvat hade;