Nya testamentet - Logosmappen

39. Och de togo fatt på honom, drefvo
honom ut af vingården, och slogo honom
ihjäl.
40. När nu vingårdsherren kommer, hvad
skall han göra åt de vingårdsmännerna?
41. Sade de till honom: De onda skall han
illa förgöra, och leja sin vingård androm
vingårdsmännom, de som gifva honom
fruktena i rättom tid.
42. Då sade Jesus till dem: Hafven I
aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som
byggningsmännerna bortkastade, han är
blifven en hörnsten; af Herranom är detta
skedt, och är underligit för vår ögon.
43. Derföre säger jag eder, att Guds rike
skall tagas från eder, och varda gifvet
Hedningomen, som göra dess frukt.
44. Och hvilken som faller på denna
stenen, han varder krossad; men uppå
hvilken han faller, den slår han sönder i
stycker.
45. Och när de öfverste Presterna och
Phariseerna hörde hans liknelser,
förnummo de, att han talade om dem.
46. Och de ville hafva tagit fatt på honom;
men de räddes för folket, ty de höllo
honom för en Prophet.
MATTHEI EVANGELIUM
33
22. CAPITLET
Bröllopskläder. Kejsarens skatt. Uppståndelsen.
Yppersta budet. Christi Fader.
1. Och svarade Jesus, och talade dem
åter till genom liknelser, sägandes:
2. Himmelriket är likt enom Konung,
som gjorde bröllop åt sin son;
3. Och sände ut sina tjenare, att de skulle
kalla dem, som budne voro till bröllopet;
och de ville icke komma.
4. Åter sände han ut andra tjenare,
sägandes: Säger dem som budne äro: Si,
jag hafver tillredt min måltid; mine oxar
och min gödeboskap äro slagtad, och all
ting äro redo; kommer till bröllop.
5. Men de försummade det; och gingo
bort, den ene till sin afvelsgård, den andre
till sin köpenskap.
6. Och somlige togo fatt på hans tjenare,
hädde och dråpo dem.
7. När Konungen det hörde, vardt han
vred, och sände ut sina härar, och förgjorde
de dråpare, och brände upp deras stad.
8. Då sade han till sina tjenare: Bröllopet
är tillredt; men de, som voro budne, voro
icke värdige.
9. Derföre går ut på vägarna, och alle de
I finnen, kaller till bröllopet.
10. Och tjenarena gingo ut på vägarna,
och församlade alla, så många de funno,
både onda och goda; och borden vordo all
fullsatt.
11. Då gick Konungen in, att han skulle
bese gästerna, och såg der en man, som var
icke klädd i bröllopskläder;
12. Och sade till honom: Min vän, huru
kom du härin, och hafver icke
bröllopskläder? Och han tigde.
13. Då sade Konungen till tjenarena;
Binder honom händer och fötter, och
kaster honom i det yttersta mörkret; der
skall vara gråt och tandagnisslan.
14. Ty månge äro kallade, och få
utkorade.
15. Då gingo de Phariseer bort, och lade
råd, huru de måtte beslå honom med
orden;