Nya testamentet - Logosmappen

10. CAPITLET
Levi offer svagt, Christi endast fullkomligt.
1. Ty lagen hafver skuggan af det
tillkommande goda, och icke sjelfva
varelsen. Årliga måste man offra alltid
enahanda offer, och kan icke göra dem
fullborda, som det offra;
2. Annars hade det återvändt offras; efter
de, som så offra, hade sedan intet samvet
haft af synder, när de hade ena reso varit
rene gjorde;
3. Utan dermed sker en åminnelse på
synderna hvart år;
4. Ty omöjeligit är genom oxablod och
bockablod borttaga synder.
5. Derföre, då han kommer i verldena,
säger han: Offer och gåfvor hafver du icke
velat; men kroppen hafver du mig beredt.
6. Bränneoffer och syndoffer behaga dig
icke.
7. Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene
är skrifvet om mig, att jag skall göra din
vilja, o Gud.
8. Tillförene, då han sade: Offer och
gåfvor, bränneoffer och syndoffer hafver
du icke velat; icke behaga de dig heller,
hvilke efter lagen offras;
9. Då sade han: Si, jag kommer, till att
göra, o Gud, din vilja. Der tager han det
första bort, att han det andra insätta skall;
10. I hvilkom vilja vi helgade ärom ena
reso, genom Jesu Christi kropps offer.
11. Och hvar och en Prest är insatt, att han
dageliga skall sköta Gudstjensten, och ofta
offra enahanda offer, hvilka aldrig kunna
borttaga synder.
12. Men denne, då han hade offrat ett
offer för synderna, det evinnerliga gäller,
sitter han på Guds högra hand;
13. Och väntar nu, tilldess hans ovänner
lagde varda, honom till en fotapall.
14. Ty med ett offer hafver han
evinnerliga fullkomnat dem, som helige
varda.
15. Det betygar oss ock den Helge Ande;
ty då han tillförene sagt hade:
DEN EPISTEL TILL DE EBREER
318
16. Det är det Testamentet som jag dem
göra vill, efter de dagar, säger Herren: Jag
vill gifva min lag i deras hjerta, och i deras
sinne vill jag skrifva dem;
17. Och deras synder och orättfärdighet
vill jag icke mer ihågkomma.
18. Der nu sådana förlåtelse är, der är icke
mer offer för synder.
19. Efter vi nu hafve, käre bröder, frihet
till att ingå uti det helga, genom Jesu blod;
20. Hvilken han oss beredt hafver till en
ny och lefvande väg, genom förlåten, det
är, genom sitt kött;
21. Och hafvom en öfversta Prest öfver
Guds hus;
22. Så låt oss framgå med ett sannskyldigt
hjerta, uti en fullkomlig tro, bestänkte i
hjertan ifrån ett ondt samvet, och tvagne
om kroppen med rent vatten.
23. Och låt oss hålla hoppsens bekännelse
ovikliga; ty han är trofast, som det lofvat
hafver.
24. Och låt oss akta på oss inbördes, till
att uppväcka till kärlek och goda
gerningar;
25. Icke öfvergifvandes vår församling,
såsom somlige för sed hafva; utan
förmaner eder inbördes, och det dess mer,
att I sen huru dagen nalkas.
26. Ty om vi sjelfviljande syndom, sedan
vi förstått hafve sanningen, då står oss intet
offer igen för synderna;
27. Utan en förskräckelig domsens
förbidelse, och eldsens nit, som
motståndarena förtära skall.
28. Ho som bryter Mosi lag, han måste dö
utan barmhertighet, efter tu eller tre vittne.
29. Huru mycket större näpst, menen I,
förtjenar den som Guds Son förtrampar,
och Testamentsens blod såsom orent aktar,
genom hvilket han helgad är, och
försmädar nådenes Anda?
30. Ty vi kännom den som sade:
Hämnden är min; jag skall vedergällat,
säger Herren; och åter: Herren skall döma
sitt folk.