Nya testamentet - Logosmappen

4. CAPITLET
Pröfva läran. Lef i kärlek.
1. Mine käreste, I skolen icke tro hvar
och en anda; utan pröfver andarna, om de
äro af Gudi; ty månge falske Propheter äro
utgångne i verldena.
2. Derpå skolen I känna Guds Anda;
hvar och en ande, som bekänner att Jesus
Christus är kommen i köttet, han är af
Gudi.
3. Och hvar och en ande, som icke
bekänner att Jesus Christus är kommen i
köttet, han är icke af Gudi; och det är
Antichrists (ande), af hvilkom I hafven
hört att han skulle komma, och är nu
allaredo i verldene.
4. Kära barn, I ären af Gudi, och hafven
öfvervunnit dem; ty den som är i eder, han
är större än den som är i verldene.
5. De äro af verldene; derföre tala de af
verldene, och verlden hörer dem.
6. Vi ärom af Gudi. Den som känner
Gud, han hörer oss; den som icke är af
Gudi, han hörer oss intet. Deraf känne vi
sanningenes Anda, och villones anda.
7. Mine käreste, älskom oss inbördes; ty
kärleken är af Gudi, och hvar och en som
älskar, han är född af Gudi, och känner
Gud.
8. Den som icke älskar, han känner icke
Gud; ty Gud är kärleken.
9. Derpå är Guds kärlek till oss uppenbar
vorden, att Gud hafver sändt sin enda Son i
verldena, att vi skolom lefva genom
honom.
10. Deruti står kärleken; icke det vi
hafvom älskat Gud; men det han hafver
älskat oss, och sändt sin Son till en
försoning för våra synder.
11. Mine käreste, hafver Gud så älskat
oss, så skolom ock vi älskas inbördes.
12. Ingen hafver någon tid sett Gud; om
vi älskoms inbördes, så blifver Gud i oss,
och hans kärlek är fullkommen i oss.
13. Derpå kännom vi, att vi blifvom i
honom, och han i oss, att han hafver gifvit
oss af sinom Anda.
JOHANNIS DEN FÖRSTA EPISTEL
337
14. Och vi sågom och betygom, att
Fadren hafver sändt Sonen, verldene till en
Frälsare.
15. Hvar och en som bekänner, att Jesus
är Guds Son, i honom blifver Gud, och han
i Gudi.
16. Och vi hafve känt och trott den kärlek,
som Gud hafver till oss. Gud är kärleken;
och den som blifver i kärlekenom, han
blifver i Gudi, och Gud i honom.
17. Derpå är kärleken fullkommen med
oss, att vi mågom hafva en förtröstning på
domedag; ty såsom han är, så ärom ock vi i
denna verld.
18. Räddhåge är icke i kärlekenom; utan
fullkommelig kärlek utdrifver räddhågan;
ty räddhågan hafver pino; men den der
rädes, han är icke fullkommen i
kärlekenom.
19. Älskom honom, ty han hafver först
älskat oss.
20. Om någor säger: Jag älskar Gud, och
hatar sin broder, han är en ljugare. Ty den
der icke älskar sin broder, som han ser,
huru kan han älska Gud, som han icke ser?
21. Och detta budet hafve vi af honom, att
den der älskar Gud, han skall ock älska sin
broder.