Nya testamentet - Logosmappen

1. CAPITLET
Korsets nytta. Rättvishet. Synds och goda gåfvors
ursprung. Hör, gör ordet.
1. Jacobus, Guds och Herrans Jesu
Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro
här och der förskingrade, helso.
2. Mine bröder, håller det för all glädje,
när I fallen i mångahanda frestelse;
3. Och veter, att edor tros bepröfvelse
gör tålamod.
4. Men låter tålamodet hafva ett
fullbordadt verk; på det I skolen vara
fullkomna och hele, och intet fel hafva.
5. Hvar nu någrom ibland eder fattas
visdom, han bedje af Gudi, den der gifver
enfaldeliga allom, och förviter icke; och
han skall honom gifven varda.
6. Men han bedje i trone, intet
tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom
hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
7. Sådana menniska tänke icke, att hon
får något af Herranom.
8. En man, som tviflar, är ostadig i alla
sina vägar.
9. Men en broder, som ringa är,
berömme sig af sin upphöjelse;
10. Och den som rik är, af sin förnedring;
ty såsom blomstret af gräset skall han
förgås.
11. Solen går upp med hetta, och gräset
förvissnar, och blomstret faller af, och dess
sköna fägring förgås; så skall ock den rike
förvissna uti sina vägar.
12. Salig är den man, som tåleliga lider
frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han
ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver
dem som honom älska.
13. Ingen säge, då han frestad varder, att
han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas
icke af ondt, han frestar ock ingen;
14. Utan hvar och en varder frestad, då
han af sin egen begärelse dragen och
lockad varder.
JACOBS EPISTEL
341
15. Derefter, sedan begärelsen hafver
aflat, föder hon synden; men då synden är
fullbordad, föder hon döden.
16. Farer icke ville, mine käre bröder.
17. All god gåfva, och all fullkomlig
gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens
Fader; när hvilkom ingen förvandling är,
eller ljus och mörkers omskiftelse.
18. Han hafver oss födt efter sin vilja,
genom sanningenes ord, på det vi skulle
vara förstlingen af hans kreatur.
19. Derföre, mine käre bröder, hvar och
en menniska vare snar till att höra, och sen
till att tala, och sen till vrede.
20. Ty mansens vrede gör icke det rätt är
för Gudi.
21. Lägger fördenskull bort alla
orenlighet och alla ondsko, och anammer
ordet med saktmodighet, som i eder
plantadt är, det edra själar kan saliga göra.
22. Men varer ordets görare, och icke
allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.
23. Ty der någor är allenast ordsens
hörare, och icke görare, han är lik den
man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en
spegel;
24. Ty då han sig beskådat hafver, går han
derifrån, och förgäter straxt hurudana han
var.
25. Men den der skådar uti frihetenes
fullkomliga lag, och blifver deruti, och är
icke en glömsker hörare, utan en görare,
den samme varder salig uti sin gerning.
26. Hvar nu någor ibland eder låter sig
tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer
sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans
Gudstjenst är fåfäng.
27. Detta är för Gudi och Fadren en ren
och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös
och moderlös barn, och enkor, uti deras
bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af
verldene.