Nya testamentet - Logosmappen

27. Och som han hade talat med honom,
gick han in, och fann der många, som
församlade voro;
28. Och sade till dem: I veten, att icke
plägar lofligit vara, att en Judisk man må
umgå eller komma till någon främmande;
men Gud hafver mig undervist, att jag inga
mennisko skall räkna menliga eller orena.
29. Derföre är jag ock otvifvelakteligen
kommen, sedan jag vardt kallad af eder. Så
frågar jag eder nu, för hvad sak hafven I
kallat mig?
30. Då sade Cornelius: Fyra dagar sedan
fastade jag intill denna stunden, och bad i
mitt hus vid nionde timman; och si, en man
stod för mig i skinande kläder;
31. Och sade: Corneli, din bön är hörd,
och Gud hafver tänkt uppå dina almosor.
32. Så sänd nu några till Joppe, och kalla
till dig Simon, som ock kallas Petrus; han
gästar uti Simons lädermakares hus, utmed
hafvet; när han kommer, skall han tala med
dig.
33. Så sände jag ock straxt till dig, och du
gjorde väl att du kom. Så äre vi nu här alle
för Gudi, till att höra allt det dig af Gudi
befaldt är.
34. Då öppnade Petrus sin mun, och sade:
Nu förnimmer jag i sanning, att när Gudi
är intet anseende till personen;
35. Utan i allahanda folk den som fruktar
honom, och gör rättfärdigheten, han är
honom täck.
36. I veten väl om det talet, som Gud
utsändt hafver till Israels barn, bebådandes
frid genom Jesum Christum, hvilken är
Herre öfver allt;
37. Om hvilket tal beryktadt är öfver hela
Judiska landet, och först begynt af
Galileen, efter den döpelsen som Johannes
predikade;
38. Huru Gud hafver smort Jesum af
Nazareth med den Helga Anda, och kraft;
hvilken vandrade omkring, görandes väl,
och hjelpandes allom som besatte voro af
djefvulen; ty Gud var med honom.
APOSTLA GERNINGAR
177
39. Och vi äre vittne till allt det han gjort
hafver, i Judiska landet, och i Jerusalem;
den dråpo de, och hängde på träd.
40. Denna hafver nu Gud uppväckt på
tredje dagen, och låtit honom varda
uppenbar;
41. Icke allo folkena, utan oss, som Gud
tillförene till vittne utvalt hade; vi, som
åtom och druckom med honom, sedan han
var uppstånden ifrå de döda.
42. Och han böd oss, att vi skulle predika
för folket, och vittna, att han är den som af
Gudi tillskickad är, till en domare öfver
lefvande och döda.
43. Honom bära alle Propheterna
vittnesbörd, att hvar och en som tror på
honom, han skall få syndernas förlåtelse
genom hans Namn.
44. Vid Petrus ännu talade dessa orden,
föll den Helge Ande på alla dem som talet
hörde.
45. Och de trogne af omskärelsen, som
med Petro komne voro, förundrade sig att
den Helga Andas gåfva vardt ock utgjuten
öfver Hedningarna;
46. Ty de hörde dem tala med tungomål,
och prisa Gud.
47. Då svarade Petrus: Kan någor
förbjuda, att desse icke döpas i vatten, som
fått hafva den Helga Anda, så väl som vi?
48. Och så lät han döpa dem i Herrans
Namn. Och de bådo honom, att han skulle
blifva när dem i några dagar.