Nya testamentet - Logosmappen

15. När de öfverste Presterna och de
Skriftlärde sågo de under, som han gjorde,
och barnen, som ropade i templet, sägande:
Hosianna, Davids Sone, blefvo de
misslynte;
16. Och sade till honom: Hörer du hvad
desse säga? Då sade Jesus till dem: Hvi
icke? Hafven I aldrig läsit: Af barnas och
spenabarnas mun hafver du fullkomnat
lofvet?
17. Då öfvergaf han dem, och gick utu
staden till Bethanien, och blef der.
18. Om morgonen, när han gick in i
staden igen, hungrade honom.
19. Och han fick se ett fikonaträ vid
vägen, och gick dertill, och fann intet
deruppå, utan allenast löf; och sade till det:
Växe aldrig härefter frukt på dig. Och
fikonaträt blef straxt torrt.
20. Och när Lärjungarna sågo det,
förundrade de sig, och sade: Huru är det
fikonaträt så snart torkadt?
21. Då svarade Jesus, och sade till dem:
Sannerliga säger jag eder: Om I hafven
trona, och tviflen intet, så varden I icke
allenast görande sådant, som med
fikonaträt skedde; utan jemväl, om I sägen
till detta berget: Häf dig upp, och kasta dig
i hafvet, då skall det ske;
22. Och allt det I bedjen i bönene,
troendes, det skolen I få.
23. Och när han kom i templet, gingo de
öfverste Presterna och de äldste i folket till
honom, der han lärde, och sade: Af hvad
magt gör du detta? Och hvilken hafver
gifvit dig denna magten?
24. Då svarade Jesus, och sade till dem:
Jag vill ock spörja eder ett ord; om I sägen
mig det, vill jag ock säga eder, af hvad
magt jag detta gör:
25. Hvadan var Johannis döpelse? Af
himmelen eller af menniskom? Då tänkte
de vid sig sjelfva, och sade: Sägom vi, af
himmelen; då säger han till oss: Hvi
trodden I då honom icke?
MATTHEI EVANGELIUM
32
26. Sägom vi ock, af menniskom; så rädes
vi folket; ty alle höllo Johannes för en
Prophet.
27. Då svarade de Jesu, och sade: Vi vete
det icke. Sade han till dem: Icke heller
säger jag eder, af hvad magt jag detta gör.
28. Men hvad synes eder? En man hade
två söner, och gick till den första, och
sade: Son, gack, och arbeta i dag i min
vingård.
29. Han svarade, och sade: Jag vill icke.
Sedan ångrade honom det, och gick åstad.
30. Och gick han till den andra, och sade
sammalunda. Då svarade han, och sade: Ja,
herre; och gick intet.
31. Hvilken af de två gjorde det fadren
ville? De sade till honom: Den förste. Sade
Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder,
att Publicaner och skökor skola gå i
himmelriket förr än I.
32. Johannes kom till eder, och lärde eder
rätta vägen, och I trodden honom intet;
men Publicaner och skökor trodde honom;
och ändock I det sågen, hafven I dock
sedan ingen bättring gjort, att I måtten trott
honom.
33. Hörer en annor liknelse: Det var en
husbonde, som planterade en vingård, och
gärde der gård omkring, och grof en press
derinne, och byggde ett torn, och utlejde
honom vingårdsmännom, och for utländes.
34. När nu fruktenes tid kom, sände han
sina tjenare till vingårdsmännerna, att de
skulle uppbära hans frukt.
35. Då togo vingårdsmännerna fatt på
hans tjenare; den ena hudflängde de, den
andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de.
36. Åter sände han andra tjenare, flera än
de första; och de gjorde dem sammaledes.
37. På det sista sände han sin son till dem,
och sade: De hafva ju ena försyn för min
son.
38. Men när vingårdsmännerna sågo
sonen, sade de emellan sig: Denne är
arfvingen; kommer, låter oss slå honom
ihjäl, och så få vi hans arfvedel.