Nya testamentet - Logosmappen

20. CAPITLET
Vingården. Jesu lidande. Lärjungars träta. Två blinde.
1. Förty himmelriket är likt enom
husbonda, som gick ut bittida om
morgonen, till att leja sig arbetare i sin
vingård.
2. Och när han hade varit öfverens med
arbetarena om en viss dagspenning, sände
han dem i sin vingård.
3. Sedan gick han ut vid tredje stunden,
och såg några andra ståndande fåfänga på
torget;
4. Och sade till dem: Går ock I uti min
vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva
eder.
5. Och de gingo. Och åter gick han ut
vid sjette och nionde stunden, och gjorde
sammaledes.
6. Men vid den ellofte stundena gick han
ut, och fann några andra ståndande
fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här
hela dagen fåfänge?
7. De sade till honom: Ty ingen hafver
lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti
min vingård; och hvad skäligit är, skolen I
få.
8. När aftonen kom, sade vingårdsherren
till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och
gif dem deras lön, begynnandes på de sista,
intill de första.
9. Och när de kommo fram, som vid
ellofte stundena komne voro, fick hvardera
dagspenningen.
10. Men när de förste kommo, mente de,
att de skulle fått mer; och fingo ock
hvardera dagspenningen.
11. Och när de så fingo, knorrade de emot
husbondan;
12. Och sade: Desse siste hafva arbetat en
timma, och du gjorde dem lika med oss,
som hafva burit dagsens tunga och hettan.
13. Då svarade han enom af dem, och
sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast
du icke öfverens med mig om en viss
dagspenning?
MATTHEI EVANGELIUM
30
14. Tag det dig tillhörer, och gack din
väg; men jag vill gifva denna sista så
mycket som dig.
15. Eller må jag icke göra uti min ting
hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att
jag så god är?
16. Alltså varda de ytterste de främste,
och de främste de ytterste. Ty månge äro
kallade; men få äro utvalde.
17. Och så drog Jesus upp till Jerusalem,
och tog de tolf Lärjungarna till sig på
vägen, och sade till dem:
18. Si, vi farom upp till Jerusalem, och
menniskones Son skall öfverantvardas dem
öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom;
och de skola döma honom till döden.
19. Och de skola öfverantvarda honom
Hedningomen, till att begabbas, och
hudflängas, och korsfästas; och tredje
dagen skall han uppstå igen.
20. Då steg Zebedei söners moder fram
till honom med sina söner, tillbad honom,
och begärade något af honom.
21. Då sade han till henne: Hvad vill du?
Sade hon till honom: Låt dessa två mina
söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra
hand, och den andra på dina venstra.
22. Då svarade Jesus, och sade: I veten
icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den
kalken, som jag skall dricka, och döpas
med det dopet, som jag döpes med? Då
sade de till honom: Ja, väl.
23. Sade han till dem: Min kalk skolen I
visst dricka, och döpas med det dop, som
jag döpes med; men sitta på mina högra
hand och venstra står icke mig till att gifva,
utan dem som det tillredt är af minom
Fader.
24. När de tio det hörde, vordo de
misslynte på de två bröderna.
25. Då kallade Jesus dem till sig, och
sade: I veten, att verldslige Förstar äro
rådande, och de som herrar äro, hafva
magtena.
26. Så skall det icke vara ibland eder; utan
den, som vill vara mägtig ibland eder, han
vare edar tjenare.