Nya testamentet - Logosmappen

39. Men är det af Gudi, så kunnen I icke
Slå det neder, såframt I viljen icke finnas
strida emot Gud.
40. Då föllo de alle intill hans råd; och
kallade Apostlarna, läto hudflänga dem,
och bödo dem, att de icke skulle tala i Jesu
Namn; och läto gå dem.
41. Men de gingo med fröjd ifrå Rådet, att
de voro värdige lida smälek för hans
Namns skull;
42. Och höllo hvar dag uppå, utan
återvändo, att lära och predika Evangelium
om Jesu Christo, uti templet, och i all hus.
APOSTLA GERNINGAR
168
6. CAPITLET
Sju skaffare. Stephanus anklagas.
1. Uti de dagar, då hopen af Lärjungarna
förökades, begynte de Greker knorra emot
de Ebreer, derföre att deras enkor vordo
föraktade uti den dagliga tjenstene.
2. Då kallade de tolf hela hopen af
Lärjungarna tillsamman, och sade: Det är
icke tillbörligit att vi skole öfvergifva
Guds ord, och akta hvad på bordet komma
skall.
3. Söker fördenskull ut, käre bröder, sju
män af eder, som godt rykte hafva, och
fulle äro med dem Helga Anda och
visdom; dem vilje vi befalla detta ärendet.
4. Men vi vilje akta på bönen, och att
förkunna Guds ord.
5. Och det talet täcktes väl hela hopen;
och de utvalde dertill Stephanus, som var
en man full med tro och dem Helga Anda;
och Philippus, och Prochorus, och
Nicanor, och Timon, och Parmenas, och
Nicolaus, som var en Proselyt af
Antiochien.
6. Dem hade de fram för Apostlarna.
Och de bådo, och lade händer på dem.
7. Och Guds ord förkofrade sig, och
hopen af Lärjungarna var ganska stor i
Jerusalem; och en stor hop af Presterna
vordo trone lydaktige.
8. Men Stephanus, som var full med tro
och starkhet, gjorde under och stor tecken
ibland folket.
9. Då reste sig någre upp af den
Synagogon, som kallades de Libertiners,
och de Cyreners, och de Alexandriners,
och de Cilicers, och Asianers, och begynte
till att disputera med Stephanus.
10. Och de förmådde icke stå emot den
visdom, och den Anda, som talade.
11. Då undersatte de några män, som
skulle säga: Vi hafve hört honom säga
hädisk ord emot Moses, och emot Gud.
12. Och de eggade folket, och de äldsta
och de Skriftlärda; och gingo till, och togo
fatt på honom, och hade honom inför
Rådet;