Nya testamentet - Logosmappen

15. CAPITLET
Sju yttersta plågor. Guds lof och vredes kalk.
1. Och jag såg ett annat tecken af
himmelen, stort och underligit: Sju Änglar,
som hade sju de yttersta plågor; ty med
dem är fullkomnad Guds vrede.
2. Och jag såg såsom ett glashaf,
beblandadt med eld, och dem stå på samma
glashaf, som seger vunnit hade på
vilddjuret, och dess beläte, och
vedertecken, och på dess namns tal; och de
hade Guds harpor.
3. Och de söngo Mose, Guds tjenares,
sång, och Lambsens sång, sägande: Stor
och underlig äro din verk, Herre Gud
allsvåldig; rättfärdige och sanne äro dine
vägar, du helgonens Konung.
4. Ho skulle icke frukta dig, Herre, och
prisa ditt Namn? Ty du äst allena helig,
och alle Hedningar skola komma och
tillbedja i din åsyn; ty dine domar äro
uppenbare vordne.
5. Sedan såg jag; och si, vittnesbördsens
tabernakels tempel vardt öppnadt i
himmelen;
6. Och gingo derut af templet de sju
Änglar, som de sju plågor hade, klädde uti
rent, hvitt linkläde, och omgjordade
kringom bröstet med gyldene bälte.
7. Och ett af de fyra djuren gaf de sju
Änglar sju gyldene skålar, fulla med Guds
vrede, den der lefver af evighet till evighet.
8. Och templet vardt uppfyldt med rök af
Guds härlighet, och af hans kraft; och
ingen kunde gå in i templet, till dess de sju
plågor, som de sju Änglar hade,
fullkomnade vordo.
JOHANNIS UPPENBARELSE
362
16. CAPITLET
Sju Änglar utgjuta deras skålar.
1. Och jag hörde ena stora röst uti
templet; den sade till de sju Änglar: Går,
och utgjuter de Guds vredes skålar på
jordena.
2. Och den förste Ängelen gick åstad,
och göt sina skål ut på jordena; och det
vardt ett ondt och skadeligit sår på
menniskomen, som vilddjurets
vedertecken hade, och på dem som tillbådo
dess beläte.
3. Och den andre Ängelen göt ut sina
skål i hafvet; och det vardt såsom ens döds
mans blod, och allt det lif hade i hafvet
blef dödt.
4. Och den tredje Ängelen göt ut sina
skål i älfvena, och i vattukällorna; och det
vardt blod.
5. Och jag hörde en Ängel säga:
Rättfärdig äst du, Herre, som äst, och varit
hafver, och helig, att du detta dömt hafver.
6. Ty de hafva utgjutit helgonens och
Propheternas blod, och blod hafver du ock
gifvit dem dricka; ty de äro dess värde.
7. Och jag hörde en annan Ängel säga af
altaret: Ja, Herre Gud allsvåldig, sanne och
rätte äro dine domar.
8. Och den fjerde Ängelen göt ut sina
skål i solena; och honom vardt gifvet att
plåga menniskorna med hetta af eld.
9. Och menniskorna vordo brinnande uti
en stor hetta, och de hädde Guds Namn,
som magten hade öfver dessa plågor; och
gjorde inga syndabättring, att de måtte
gifvit honom äro.
10. Och den femte Ängelen göt ut sina
skål på vilddjurets stol; och dess rike vardt
förmörkradt, och de sönderbeto sina
tungor, för värks skull;
11. Och hädde Gud i himmelen, för sin
värk och sin sårs skull, och bättrade sig
intet af sina gerningar.
12. Och den sjette Ängelen göt ut sina
skål på den stora älfvena Euphrates; och
dess vatten borttorkades; på det vägen
skulle beredas för de Konungar östanefter.