Nya testamentet - Logosmappen

28. Och när han kom hem i huset, frågade
hans Lärjungar honom afsides: Hvi
förmådde icke vi utdrifva honom?
29. Sade han till dem: Detta slägtet kan
med ingen ting utfara, utan med bön och
fasto.
30. Och de gingo dädan, och vandrade
genom Galileen; och han ville icke, att
någor skulle vetat.
31. Ty han underviste sina Lärjungar, och
han sade till dem: Menniskones Son skall
varda öfverantvardad i menniskors händer,
och de skola döda honom; och då han är
dödad, skall han på tredje dagen uppstå.
32. Men de förstodo intet hvad han sade,
och torde icke spörja honom.
33. Så kom han till Capernaum; och när
han var kommen i huset, sporde han dem:
Hvad handladen I eder emellan i vägen?
34. Men de tigde; förty de hade handlat
emellan sig i vägen, hvilken af dem
ypperst var.
35. Och då han hade satt sig, kallade han
de tolf, och sade till dem: Hvilken som vill
den främste vara, han skall vara ytterst af
allom, och allas tjenare.
36. Och så tog han ett barn, och ställde
det midt ibland dem. Och då han hade tagit
det i sin famn, sade han till dem:
37. Hvilken som anammar ett sådant barn
i mitt Namn, han anammar mig; och
hvilken mig anammar, han anammar icke
mig, utan honom som mig sändt hafver.
38. Men Johannes svarade honom,
sägandes: Mästar, vi sågom en utdrifva
djeflar uti ditt Namn, och han följer oss
icke; och vi förböde honom det, efter han
icke följer oss.
39. Då sade Jesus: Förbjuder honom icke;
ty ingen är den som gör krafter i mitt
Namn, som snarliga kan tala ondt på mig;
40. Förty den der icke är emot oss, han är
med oss.
41. Men hvilken som gifver eder dricka
en bägare vatten, i mitt Namn, derföre att I
Christo tillhören, sannerliga säger jag eder,
han skall ingalunda mista sin lön.
MARCI EVANGELIUM
62
42. Och hvilken som förargar en af de
små, som tro på mig, bättre vore honom,
att vid hans hals hängdes en qvarnsten, och
han bortkastades uti hafvet.
43. Nu, om din hand vore dig till
förargelse, hugg henne af. Bättre är dig
enhändtan ingå uti lifvet, än att du hafver
två händer, och far till helvetet, uti evig
eld;
44. Der deras matk icke dör, och elden
icke utsläckes.
45. Och om din fot vore dig till
förargelse, hugg honom af. Dig är bättre,
att du ingår uti lifvet halter, än att du
hafver två fötter, och varder kastad till
helvetet, uti evig eld;
46. Der deras matk icke dör, och elden
icke utsläckes.
47. Och om ditt öga vore dig till
förargelse, rif det ut. Bättre är dig, att du
enögder ingår uti Guds rike, än att du
skulle hafva tu ögon, och bortkastas i
helvetes eld;
48. Der deras matk icke dör, och elden
icke utsläckes.
49. Ty hvar och en måste med eld saltad
varda, och allt offer måste med salt saltas.
50. Salt är ett godt ting; hvar nu saltet
mister sin sälto, hvarmed skall man salta?
Hafver salt uti eder, och hafver frid
emellan eder inbördes.