Nya testamentet - Logosmappen

19. CAPITLET
Lärjungarna i Epheso. Tyranni skola. Besvärjares
böcker. Demetrii uppror.
1. Och begaf sig, medan Apollos var i
Corintho, att Paulus vandrade genom de
öfra landen, och kom till Ephesum; der
fann han några Lärjungar.
2. Och han sade till dem: Hafven I fått
den Helga Anda, sedan I trodden? Då sade
de till honom: Vi hafve icke ens hört, om
någor Helig Ande är till.
3. Och han sade till dem: Hvarmed ären
I då döpte? De sade: Med Johannis
döpelse.
4. Då sade Paulus: Johannes döpte med
bättringenes döpelse, och sade folkena, att
de skulle tro på den som komma skulle
efter honom, det är, på Christum Jesum.
5. Och att, då de det hörde, läto de döpa
sig i Herrans Jesu Namn.
6. Och då Paulus lade händer på dem,
kom den Helige Ande öfver dem; och de
begynte tala med tungomål, och
propheterade.
7. Och alle desse voro vid tolf män.
8. Och han gick in i Synagogon, och
talade dristeliga i tre månader, disputerade,
och rådde till Guds rike.
9. Och efter det någre af dem vordo
förhärde, och icke trodde, utan talade illa
om den vägen för den meniga man, gick
han ifrå dem, och afskiljde Lärjungarna,
disputerandes dageliga uti ens mans skola,
som het Tyrannus.
10. Och detta gick så till i tu år; så att alle
de, som bodde i Asien, hörde Herrans Jesu
ord, både Judar och Greker.
11. Och Gud gjorde icke ringa krafter
genom Pauli händer;
12. Så att de ock togo svettedukar och
skörte, som vid hans kropp hade kommit,
och lade på de sjuka; och sjukdomen gick
utaf dem, och de onde andar foro ut.
APOSTLA GERNINGAR
192
13. Så voro någre Judar besvärjare, som
foro omkring; de togo sig före åkalla
Herrans Jesu Namn, öfver dem som hade
de onda andar, sägande: Vi besvärje eder
vid Jesum, den Paulus predikar.
14. Och ibland dem, som detta gjorde,
voro en Judes sju söner, Sceve, öfversta
Prestens.
15. Då svarade den onde anden, och sade:
Jesum känner jag väl, och Paulum vet jag
väl; men ho ären I?
16. Och mannen, som den onde anden uti
var, sprang uppå dem, och vardt dem
öfvermägtig; och kastade dem under sig, så
att de nakne och sargade undflydde utaf
det huset.
17. Och detta vardt allom vetterligit, både
Judom och Grekom, som bodde i Epheso;
och en räddhåge föll öfver dem alla, och
Herrans Jesu Namn vardt storliga prisadt.
18. Och månge af dem, som trodde,
kommo och bekände, och förkunnade hvad
de uträttat hade.
19. Men månge af dem, som förvetna
konster brukat hade, båro fram böckerna,
och brände upp i hvars mans åsyn; och då
deras värde räknadt vardt, vardt det funnet
till femtiotusend penningar.
20. Så fast växte då Herrans ord, och kom
till magt.
21. Då detta skedt var, satte Paulus sig
fore i Andanom att fara genom
Macedonien och Achaja till Jerusalem,
sägandes: När jag hafver varit der, måste
jag ock se Rom.
22. Då sände han till Macedonien två af
dem som honom tjente, nämliga
Timotheum och Erastum; men sjelf blef
han qvar till en tid i Asien.
23. På den tiden vardt icke litet buller om
den vägen.
24. Ty det var en guldsmed, benämnd
Demetrius, som gjorde silftempel till
Diana, der de en stor vinning af hade, som
det handtverk brukade;