Nya testamentet - Logosmappen

3. CAPITLET
Tron, men icke lagen, rättfärdigar.
1. O, I oförståndige Galater, ho hafver
kjust eder, att I icke skullen lyda
sanningene? Hvilkom Jesus Christus för
ögonen målad var, och nu ibland eder
korsfäst är.
2. Det vill jag allenast veta af eder:
Hafven I undfått Andan genom lagsens
gerningar, eller genom trones predikan?
3. Ären I så oförståndige? I hafven
begynt i Andanom; viljen I nu lyktat i
köttet?
4. Hafven I då så mycket lidit fåfängt?
Om det eljest fåfängt är.
5. Den som nu gifver eder Andan, och
gör sådana krafter ibland eder, gör han det
genom lagsens gerningar, eller genom
trones predikan?
6. Såsom Abraham hafver trott Gudi,
och det är räknadt honom till rättfärdighet;
7. Så veten I ju nu, att de som äro af
trone, de äro Abrahams barn.
8. Men Skriften hafver sett framföre åt,
att Gud gör Hedningarna rättfärdiga genom
trona; derföre förkunnade hon Abrahe: I
dig skola alle Hedningar välsignade varda.
9. Så varda nu de, som af trone äro,
välsignade med den trogna Abraham.
10. Ty alle de som med lagsens gerningar
umgå, de äro under förbannelse; ty det är
skrifvet: Förbannad vare hvar och en, som
icke blifver vid allt det som skrifvet är i
lagboken, så att han det gör.
11. Men att ingen varder rättfärdig för
Gudi genom lagen, är uppenbart; ty den
rättfärdige skall lefva af (sine) tro.
12. Men lagen är icke af trone; utan den
menniska som så gör, hon lefver deraf.
13. Christus hafver förlossat oss ifrå
lagsens förbannelse, då han vardt en
förbannelse för oss; ty det är skrifvet:
Förbannad är hvar och en, som hänger på
träd;
EPISTEL TILL DE GALATER
265
14. På det Abrahams välsignelse komma
skulle öfver Hedningarna i Christo Jesu,
och vi så undfå måtte Andans löfte genom
trona.
15. Käre bröder, jag vill tala efter
menniskosätt: Man föraktar ju icke ene
menniskos testamente, då det gilladt är;
man lägger icke heller något dertill.
16. Nu är ju Abraham och hans säd löftet
tillsagdt; han säger icke, uti säderna, såsom
i mångom; utan, såsom uti enom, uti dine
säd, som är Christus.
17. Men det säger jag: Det Testamentet,
som tillförene af Gudi fast gjordt var på
Christum, varder icke ogilladt, så att löftet
skulle omintet varda med lagen, hvilken
gifven var fyrahundrade och tretio år
derefter.
18. Ty om arfvet förtjentes genom lagen,
så vorde det icke gifvet genom löftet; men
Gud hafver det Abraham, genom löftet, fri
skänkt.
19. Hvad skall då lagen? Hon är kommen
dertill för öfverträdelsernas skull, till dess
säden skulle komma, hvilko löftet skedt
var, och är skickad af Änglarna uti
Medlarens hand.
20. Men Medlaren är icke ens Medlare;
men Gud är en.
21. Är då lagen emot Guds löften? Bort
det; men om en lag vore gifven, som kunde
lefvande göra, så vore rättfärdigheten
sannerliga af lagen;
22. Men Skriften hafver allt beslutit under
synd, på det löftet skulle komma genom
Jesu Christi tro, dem som tro.
23. Men förr än tron kom, voro vi
förvarade under lagen, och beslutne till den
tro som uppenbaras skulle.
24. Sa hafver nu lagen varit vår
tuktomästare till Christum, på det vi skole
varda rättfärdige af trone.
25. Nu, sedan tron kommen är, äre vi icke
länger under tuktomästaren;
26. Ty I ären alle Guds barn, genom trona
på Christum Jesum.