Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN ANDRA TILL TIMOTHEUM
2. CAPITLET
Lid, varna, trösta, tro.
1. Så stärk dig nu, min son, genom
nådena, som är i Christo Jesu.
2. Och hvad du af mig hört hafver,
genom mång vittne, det befalla trogna
menniskor, som ock dugelige äro att lära
andra.
3. Lid och umgäll, såsom en god Jesu
Christi stridsman.
4. Ingen stridsman befattar sig med
näringshandel; på det han skall täckas
honom, som honom till en stridsman
upptagit hafver.
5. Hvar ock nu någor kämpar, han
krönes icke, utan han redeliga kämpar.
6. Åkermannen, som åkren brukar,
honom bör först få af fruktene.
7. Märk hvad jag säger; men Herren
skall gifva dig i all ting förstånd.
8. Tänk på Jesum Christum, som är
uppstånden ifrå de döda, af Davids säd,
efter mitt Evangelium;
9. Uti hvilket jag bedröfvelse lider, intill
bojor, såsom en ogerningsman; men Guds
ord är icke bundet.
10. Derföre lider jag det allt, för de
utkoradas skull, att de skola ock få salighet
i Christo Jesu, med eviga härlighet.
11. Det är ju ett fast ord: Dö vi med, så
skole vi lefva med;
12. Lide vi, så skole vi med regnera; om
vi försake honom, så försakar ock han oss.
13. Tro vi honom icke, så blifver han
dock trofast; han kan icke neka sig sjelf.
14. Sådant förmana, och betyga för
Herranom, att de icke träta om ord till
ingen nytto, utan till att afvända dem som
på höra.
15. Vinnlägg dig att bevisa dig Gudi en
bepröfvad och ostraffelig arbetare, som rätt
delar sanningenes ord.
16. Men oandelig och onyttig ord kasta
bort; ty det hjelper mycket till
ogudaktighet;
301
17. Och deras tal fräter omkring sig,
såsom kräfvetan; ibland hvilka är
Hymeneus och Philetus;
18. De der om sanningen felat hafva,
sägande uppståndelsen redan skedd vara;
och hafva förvändt somliga menniskors
tro.
19. Men den faste Guds grund blifver
ståndandes, och hafver detta insegel:
Herren känner sina; och hvar och en som
åkallar Christi Namn, gånge ifrå
orättfärdighetene.
20. Men uti ett stort hus äro icke allenast
gyldene och silffat, utan jemväl träfat och
lerfat; och somlig till heder, och somlig till
vanheder.
21. Hvar nu någor renar sig ifrå sådant
folk, han varder ett helgadt fat till heder,
husherranom brukeligit, beredt till allt godt
verk.
22. Fly ungdomsens lustar; men far efter
rättfärdigheten, tron, kärleken, frid med
allom dem, som af rent hjerta åkalla
Herran.
23. Men förkasta dåraktig och öfverdådig
spörsmål, vetandes att de föda träto af sig.
24. Men Herrans tjenare skall icke vara
trätosam, utan ljuflig vid hvar man,
läraktig, den de onda lida kan;
25. Och med saktmodighet straffa dem
som emotstå; om Gud en gång vill gifva
dem bättring, till att förstå sanningen;
26. Och besinna sig ifrå djefvulens snaro,
af hvilkom de fångne äro efter hans vilja.