Nya testamentet - Logosmappen

41. Sammaledes ock de öfverste
Presterna, med de Skriftlärda och de äldsta,
begabbade honom och sade:
42. Andra hafver han hulpit, sig sjelf kan
han icke hjelpa; är han Israels Konung, så
stige nu ned af korset, och vi vilje tro
honom.
43. Han hafver tröst på Gud; han frälse nu
honom, om han är något om honom; ty han
hafver sagt: Jag är Guds Son.
44. Det samma kastade ock röfvarena
honom före, som med honom korsfäste
voro.
45. Och ifrå sjette timman vardt ett
mörker öfver hela landet, intill nionde
timman.
46. Och vid den nionde timman ropade
Jesus med höga röst, och sade: Eli, Eli,
Lama Sabachthani? det är: Min Gud, min
Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
47. Men någre, som der stodo, när de det
hörde, sade de: Han åkallar Elias.
48. Och straxt lopp en af dem, och tog en
svamp, och fyllde honom med ättiko, och
satte den på en rö, och gaf honom dricka.
49. Men de andre sade: Håll, låt se om
Elias kommer, och hjelper honom.
50. Åter ropade Jesus med höga röst, och
gaf upp andan.
51. Och si, förlåten i templet remnade i tu
stycker, ifrån ofvan och ned igenom; och
jorden skalf, och hällebergen remnade.
52. Och grafvarna öppnades; och mång de
heligas lekamen, som sofvit hade, stodo
upp;
53. Och gingo ut af sina grafvar, efter
hans uppståndelse, och kommo i den
heliga staden, och uppenbarades mångom.
54. Men höfvitsmannen, och de som med
honom voro, och vaktade på Jesum, när de
sågo jordbäfningen, och de ting som
skedde, räddes de svårliga, och sade:
Visserliga var denne Guds Son.
55. Och der voro många qvinnor,
ståndande långt ifrån, och sågo uppå, de
som hade följt Jesum af Galileen, och tjent
honom.
MATTHEI EVANGELIUM
45
56. Ibland hvilka var Maria Magdalena,
och Maria, Jacobi och Jose moder, och
Zebedei söners moder.
57. Men om aftonen kom en rik man af
Arimathia, benämnd Joseph, hvilken ock
var Jesu Lärjunge.
58. Han gick till Pilatum, och beddes Jesu
lekamen; då böd Pilatus, att han skulle
varda honom gifven.
59. Och när Joseph hade tagit lekamen,
svepte han honom i ett rent linkläde;
60. Och lade honom i sina nya graf, som
han uthuggit hade uti ett hälleberg; och
välte en stor sten för dörrena åt grafvene,
och gick sina färde.
61. Då voro der Maria Magdalena, och
den andra Maria, sittande emot grafvena.
62. Dagen efter tillredelsedagen kommo
tillsamman de öfverste Presterna, och de
Phariseer, inför Pilatus;
63. Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att
den förföraren sade, när han än lefde: Efter
tre dagar vill jag stå upp.
64. Bjud fördenskull, att man förvarar
grafvena, intill tredje dagen, att hans
Lärjungar icke komma, och stjäla honom
bort, och säga folkena: Han är uppstånden
ifrån de döda; och blifver så den sista
villan värre än den första.
65. Då sade Pilatus till dem: Der hafven I
vaktena; går och förvarer, som I kunnen.
66. Då gingo de bort, och förvarade
grafvena med väktare, och beseglade
stenen.